Allt ska bort

Tänkte på det häromdan. Allt ska bort. Jag vet inte vart, men bort ska det om nåt nytt ska in. Igår gav jag mig själv en dubbelmiddag. Bara som ett exempel. Jag åt, spydde framför brasan, och kunde snabbt och geschwint (tyska, bildad dogg) slicka i mig allt på nytt.

Konsten att ge sig själv en extra middag ligger djupt rotad hos oss Golden retrievers. Inget får förgås är principen. Kossor idisslar, vi doggar äter upp maten två gånger. Gott, färdiglagat.

Tänker också på naturens eget skafferi. Där finns rötter, gamla skitar, papper från korvkiosker och McDonalds. Max gillar jag bäst, de flyger runt på min gata i Malmö. Och tuggummi, finns det nåt bättre än att kunna skrapa loss ett gummi från gatan och mumsa i sig?

Idag mötte jag Isa igen. Kommer att bli kär i henne. Fin liten flicka, några månader bara, men vänta bara. Samma sort som jag, gul och fin, mjuk som katt (men de äter jag helst), och busig som en iller. Fin tjej.

Tik heter det visst, men som jag tidigare sagt vet jag inget om sånt. Vi busade, jag satte mig på henne, hon kröp runt på mig och bet mig i örat. Skönt. Sen boxade jag ner henne igen innan hon hoppade upp på min fina rygg och bet mig i nacken. Snacka om samvaro.

Nu vaknade jag igen. Ingen mat! Vaffan. Lade mig vid husses fötter, food ready!

Halkade i helgen. Min favoritpöl hade frusit. Klorna bet inte, jag drattade på fina svansen! Tur att ingen tik var ute. Sen sket jag pinnar. Raka hårda saker med träbitar i. Så kan det gå när man tuggar pinne. Men tänderna blir fina, vita, starka, vassa. Måste vara i form om jag hittar en kanin i dess håla.

Grävling måste vara släkt med oss doggar. Vi gräver ju också. Hur ska man annars få sig en kanin? Under grävet hittar jag rötter, sand och jord. Ätbart alltihop. Ibland kan man hugga sig en mullvad, men sån tur har jag inte haft. Inte än.

Vill bara varna för att havet är farligt! Vågorna går höga men för med sig massor av god mat, tång och annat som fartygen släppt ut. Frukt inte minst. Mumms.

Nu är jag dock i stan, där finns mest doggar som jag gillar, pinnar i parken och dessa förbenade parkarbetare med sina krattor och spadar; jag brukar bita i krattorna, skälla på spadarna och bli kliad av arbetarna. God eftermiddag önskar jag alla djurvänner!

Svante och havet

Jag gillar tång. Husse vet inget om det, men tången innehåller massor av matnyttigt från båtar och fjärran stränder.

En hund måste ta för sig, vargen i mig säger: ät allt, alltid finns det nåt för magen att suga åt sig av.

Alltså åker det mesta in: gammal kastad frukt, gamla rester från båtkök, gamla goda fina döda fåglar och allt annat som kan tänkas vara till energinytta. Jag har alltid sagt till husse att magen är vägen till hundens tillgivnad.

Han fattar inget, kommer med sina löjliga Royal Canin och tror att jag ska nöja mig med det. Det kan komma svält. Det kan komma tider när Royal Canin är slut. Det kan komma tider när husses och mattes pengar är slut. Bäst att hugga för sig.

Idag är jag dålig i magen. Sket hemma i stugan i natt. Hade ätit vad som stranden gav, dvs. resterna i tångahögarna, älskar dem.

I går blev husse arg på mig. Jag stack. Brukar sticka när det behövs. Stack till en härlig doft i tången. Gammal fisk i gammalt drivnät. Gott, behöver jag säga det. Havet ger och havet tar, säger husse. Jag säger: havet ger, jag tar.

Men på natten brukar jag bli litet dassig i magen. Ett fint golv verkar som gjort för en lösskit. Husse kan ju städa efter mig. Han har blivit riktigt duktig. Tyvärr låter han mig inte springa lika fritt längre. Han tror att jag inte vet vad som är hundens bästa. Jag vet: mat!

Nä, nu är jag hemma igen. I Malmö. Stor småstad. Parken finns, och dit ska vi gå när jag vaknat. Jag tillhör dem som skriver i drömmen, fräckt vad? Men i parken finns ingen tång, ingen sand, inga vågor.

Men där finns hundar! Malte, Sluggo, Isa, Zeke, You name them. Vi ska skälla och busa. Nu drömmer jag om det.

Mitt hav är ändå det bästa. En stuga vid havet är för husse och matte en dröm. För mig är det hård verklighet; jaga tång, jaga kaninjävlarna som har god skit men gömmer sig, jaga mullvadar i sina hålor och bara vara jag.

Livet med en pinne...

Pinnar är jag. Fast jag är ingen pinne. Jag tar pinnar, letar pinnar, tuggar pinnar, tar hem pinnar till hemmatugget.

Pinnar kan vara allt avlångt och bärbart. Ibland grenar från träden, ibland självuppgrävda rötter. En pinne är en pinne. En hund är en hund. De hör liksom samman, fast jag begriper inte hur. Mina tänder vet.

Mina tänder kräver pinnar. De vill gnaga, ibland tror jag att jag är en kanin, vad det nu är. Det luktar kanin i parken.

I lilla huset vid havet luktar det också kanin. Och några andra lukter som matte säger är mullvadar och kossor. Träffade kossor i helgen. Stora. Farliga. De har horn! Som om hade de tänderna på skallen!

Men vi har saker gemensamma, vi tuggar gräs! Näst pinnar är gräs och dess fina rötter en höjdare. Som jag tuggar gräsmatta, som jag sliter upp gräsen mellan stadens gatstenar, som jag njuter av att ha en rejäl tova i munnen. Som glass, fast glass är godare.

Snart ska jag ut på landet igen. Där finns roliga jättemjuka pinnar som heter tång. Kan äta mycket sånt. Tugga svälja kasta runt ruskorna, fånga och tugga igen. Men bäst är ändå pinnar.

På landet har husse färdiga pinnar. Han tar in dem och lägger i en korg. Jag tar dem smidigt, tuggar glatt till dess husse undrar var veden tagit vägen. Sen tänder han eld! Livsfarligt.

Vet han inte nåt? Mina pinnar ju där och brinner. Varmt, javisst, men är det inte slöseri på fina pinnar att låta dem brinna upp? Det kliar i tänderna när jag tänker på det.

Jag tänkte omväxla idag. Tog fina saker som matte lämnat. Läderstövlar. Tuggvänliga, mjuka, Ecco heter dom. Sen kom husse och sabbade hela jobbet. Då tog jag husses fina mössa, som en socka fast på huvet. Tuggade och tuggade, sen kom husse och tog sin mössa från mig. Stöld av tuggmaterial, tycker jag.

Jag skällde litet bara för att skälla. Gick därefter ut i köket och skällde på maten, gick in i lillrummet och åt ett monsterablad, drog litet trådar ur fina ryamattan, surade litet så att husse lär sig hur jag tänker.

Snodde sen blixtsnabbt mattes strumbyxor (goda) och försökte smita ut med dem till hallen, gick inte alls. Nu har jag skrivit klart för idag.

Nu ska jag sova, sen ska jag kissa igen, sen ska jag springa litet och leta fina pinnar att ta hem till min samling (om nu inte husse tänker sig att bränna upp dem igen..).

Svante badar

Regn idag. Kul. Betyder pölar! Plask och smask för en Golden som jag. Var golden när vi gick ut, blev brownie efter en kvart. Husse höll knappt att få tag på mig när jag tänkte rymma till fiskehoddorna.

Tyvärr är husse snabb, en sprinter. Hann ifatt mig, den rackaren. Jag är ännu ingen sprinter, men jobbar på det. En vacker dag (eller regnig) kommer jag att slå honom.

Sen hittade vi en brun hund, fin att jobba på, hussen var mer tveksam. Sen gick vi till en man med kratta. Älskar krattor, att busa med och jobba på. Fina bett kan det bli.

Mannen krattade löv. Älskar löv som blåser i vinden, brukar fånga dem, tror nog att de är fåglar. Vad vet jag? Mannen var vänlig, satt och krattade gatstenar medan husse pratade, dvs. jag pillar upp allt eländigt gräs som vill växa mellan stenarna, äter och mår jättebra.

Fibrer säger husse, gräs säger jag som brukar äta hans eländiga monsterabuskar här hemma.

Nu har jag duschat igen. Fint. Förr fick dom tvinga mig in i duschen, nu hoppar jag upp frivilligt och gärna. Sätter mig fint så att den goda vattnet kommer åt mina private parts (engelska, låter litet anständigare).

Nu har jag bitit husses händer, tagit diverse trasor från toaletterna, ätit min gudomliga mat (Royal Canin) och lagt mig i hallen i väntan på matte (tror jag).

Vi hundar är busiga. Ska vara busiga. Är expert på att hitta bitsaker ut garderoben, ur skohyllan, ur allt annat som kan vara tillgängligt. En sport rentav. Ficktjuveri på ett hittills oanad nivå.

Min mun känner det mesta, slänger ut en käft och fångar en mössa, en vante, en socka, lätt som en plätt. Trött, ska sova, minnas och tänka ut nästa bus.

Man börjar bli man

Hände i går kväll. Gick ut med husse som vanligt. Åt gatan, slickade stenar och inkasserade ett och annat tuggummi. Då hände nåt i näsan.

Jag började liksom dra i kopplet utan att veta varför. Husse var inte beredd alls, snubblade nästan av min maskulina kraft. Där fanns hon ju, en snabb liten whippet.

Vackrare har jag inte sett. Med fint täcke i kylan, vackra ben, vacker nos, vacker rakt av. Som slipad av vinden. Hon kunde löpa, det märkte jag förra veckan, inte en Janne att hinna ifatt. Nu löper hon!

Snacka om feromoner, hormoner, parfymer. Denna lilla snabba dam doftade som paradisets trädgårdar. Jag kunde inte kissa, inte skita, inte göra något annat än att följa mina drifter, dofterna tog över.

Husse talade med den skönas matte. Var orolig för att jag var orolig. Hunden löper sa hon frankt. Jag vet inte vad löpa är, vet inte vad tik är, inget om sånt som människor håller på med när de ska sova, men doften, den härliga doften väckte mannen i mig.
Jag tror jag är kär!

Vankade sen länge fram och åter. Kissade bara på pin kiv på fina mattan. Gruffade med husse, busade med matte, blev inte lugn ändå. Sen sov jag.

I morse gick jag ut med matte. Ingen whippet. Sen åt jag igen, lade mig, drömde konstigt, som om jag jagade en flyende skugga, en grå vacker skugga, väldoftande dam i sin bästa kondition.

Snart ska vi ut igen, jag och husse. Regn, bra. Raining more dogs than cats. Vi doggar gillar vatten, gärna badbart och lagomskitigt, typ lerpölar. Husse fick duscha mig igår. Han borde duscha själv tycker jag. Luktar hund!

Nå, en ny månad är på G, och nån har sagt att Jul är kul. Hjul är kul tycker jag som gillar bilar.

En hunds morgon

Hej! Jag är hund här. Woffmaster. Nu sover jag, men däremellan woffar jag, busar, tar strumpor och tofflor, sliter ut diverse bitvänliga ting ur hyllorna.


I går en hit med husses gamla foto som jag massakrerade direkt. Husse ska inte ha nåt bakliv! Bara framliv som husse till en liten fredlig och snäll dogg.

Ovanför mig svävar en lampa. Lyser på en diskbänk, och där, just där, anar jag doften av Royal Canin, sniff, och ett ägg!!!

Hundens liv är komplicerat, men kan sammanfattas med MAT! För en Golden är det självklart. Jag växer, brukar jag skälla till husse. Jag blir mognare, woffar jag till matte.

I går hoppade jag upp i soffan direkt. Fick inte. Sen hoppade jag upp i sängen direkt, fick inte. Vad är det för liv? Nej till allt.

I Morse doftade jag in en myslukt i parken. Hittade källan, en godskit! Hade knappt fått den i munnen innan husses jävla hand tog ut den. Är han inte klok? Handlar det inte om återvinning? Fattar inget, men husse tvättade händerna extra noga sen han gett mig hemkomstgodiset, leverbitar!

Den som lever får se, lever man lever levern!

Som sagt, dagen har bara börjat. Jag vilar inför nästa dust med dumhusse (vill bara koppla mig).
Nu är riset snart klart, nu börjar han med frikadellerna, de underbara som jag knappt hinner smaka innan de hamnat i min fina och mjuka mage.

Svantes helg

Husse och matte (bästa kvinnan jag vet) åkte Borås i torsdags kväll. Skulle nån invigning. Borås Kulturhus heter det, vet inte vad det betyder, men vet att åka bil är kul korta bitar, tråkiga långa.

Blev lång resa. Låg i skuffen. Vad säger det om hundens plats i familjen? Åkte Laxbutiken, paus. Husse och matte åt lax, jag åt hundmat. Orättvist!

Sen till en stor våning i Borås. Fina mattor, god mat som inte jag fick, snälla människor dock. Sov hela natten på en fin matta!


Sen ut igen till skuffen, satt av och till medan matte träffade folk, husse var ute och kollade mig. Regn, det regnar nästan alltid i Borås.


Sista gången husse var där och skjutsade folk var när Reutersvärd invigde sin Non-Violence i hällregn, nu invigde han en ny staty i hällregn medan jag fick se på mellan alla roliga bitben, alla roliga gubbar och gummor som ville kela med mig, alla nästanmattar med tårar i ögonen.

Reutersvärd själv satt i sin stol och kollade, mig såg han inte. Nå, skuffen på en bil är också ett hem.

Hemresan gick fint. Jag sket i Falkenberg, väl hemma såg jag på matte som såg på Teve.

Lördag var sisådär. IKEA för matte och husse, hemma för mig. Blev rädd. Blåsten! Allt bullrade och smällde. När dom kom hem ville jag knappt gå ut. Skylten som sade advokat smällde, fy fan. Sen kissade jag fort, sket fort och ville in.

I dag var det helt OK. Vattnet efter stormen högt, jag kunde plaska fint i kanten av kanalen. Ramlade i, men vaffan. Upp igen och på löven, kvistarna, fåglarna som jag aldrig kan fånga och dessutom diverse drivmat, dvs. rester av förpackningar och annat kul.


Nu har husse köpt nymat, snart blir det äta och festa igen. En hund har koll på läget, det har inte hussar eller mattar..

Gråhundväder...

Gick gatorna i morse. Tråkigt. Inte ett borttappat köttben, inte en McDonaldspåse, inte ens tuggummi.

Husse hade lyckligtvis små levergodisar som ha sprätte ut när jag gjorde det jag skulle, dvs. kissa, skita och komma på kommando. Han tror att jag är lurad, är jag inte alls. Jag bluffar, vet att en snäll hund får god mat.

Mötte en ettrig liten parvel, la mig på rygg så att han fick härja litet. Sen, fort upp, slänga fram tassarna så att han fick se vad tyngd innebär.

Får medicin. Veterinären (en hygglig typ som heter Dragan) gav mig receptet. Tio dagars medicinering, begriper inte hur i helsicke dom får i mig tabletterna, jag äter ju bara små goa köttbullar!

Tog in en gran igår. Det är ju jul. Huset fullt av barr, I like that. Nja en kvist var det, men barrig för en halv skog. Bet och slet, mitt jobb enligt mina gener.

I morse krattade matte och sen husse hela golvet med nåt dom kallar sopkvast, men enligt mig är en fiende som ska förgöras. Som jag jobbade, de fick gömma borsten bakom hörnet till mattes dusch.

Mattes dusch är en hödpunkt. Jag får sitta och kolla, slicka litet mattehud här och var, få en vattensläng hit och dit, mest i huvet. Fint.

Husse vill att jag ska duscha idag, jaha, nähä. Han får jobba på det. Jag jobbar inte, jag är fina doggen, min uppgift i familjen. Jobbigt nog, nu går jag i sömn, tack för idag.

Svantes höst

Hösten är fin. Många blad att fånga. De far i vinden och blir utmärkta måltavlor för en ung hund i jaktträning. Ibland blåser de ut över vägen, då blir det farligt. Det finns bilar! Bilar hårda, hundar mjuka, säger husse. Vad vet han om bladjakt? Inget. Han krattar ibland, då brukar jag skälla på krattan.

Han dammsuger sällan, men när han gör det hugger jag munstycket utan tvekan. Ingen får komma och surra i mitt hem, tänker jag. Slangar äro som ormar, det är bara att hugga direkt så att man inte blir stungen.
Har varit stugan flera gånger nu. Vet inte riktigt vilken stuga det är, testar mig fram när jag smiter från matte på stranden. När inte båda är med blir jag liksom splittrad, vill vara både hemma och borta, hos husse och hos matte.

Men stranden är fin. Milavis med sand, milavis med dumma vågor som nästan slår undan fötterna på mig, massor av tång att tugga på och massor av strandråg att smaka på. Husse säger kungsörn, jag säger kaniner, husse säger ängshök, jag säger tångruskor. Olika intressen, men mina är bäst, det vet jag.

Det finns en å. En liten rackare med vatten som kan drickas och som flyter fort. Den gillar jag, plaskbar och rolig, drar i mig och skojar, jag skojar tillbaka, skäller och hoppar. Vi är som vänner, jag och ån. Det verkar som om den har bråttom, vill ut i det baskade havet som bara svallar hotfullt.

Jag måste alltså skynda mig om jag ska fånga den i en munfull gott vatten.
Fågelskrällen håller hov därute på vågorna. Måsar säger matte, mat säger jag. Men de bara svävar bort, jag kan ju inte flyga än. Men jag jobbar på det. En dag ska jag bita dem i benen, suga in dem och lära mig få fjädrar och sväva bort över vågorna. Men inte än, nu ska jag lära mig fram och bak på kroppen, jobbigt nog.

Svansen t.ex. En rackare som jagar mig bakifrån. Får ibland tag i den, men när jag biter gör det ont! Fattar inget.

Samma med öronen. När skuggan faller rätt ser jag dem, två fliddrar på huvet. Svårbitna. Jag kan inte vrida huvudet så, men jag försöker. En dag ska jag hugga mig själv i örat, sen jäklar blir det väl ordning på fladdret.

Nu sover jag igen. Husse var vänlig nog att gå ut med mig mitt på dan. Vi såg änder (jaha), duvor (jaha igen) skator (äsch) och en kråka (sluta nu!). Vi såg också en liten valp, en golden, som jag såg ut för fyra månader sen. Jag lade mig på min fina rygg, valpen fick bita mig i strupen, söt tjej som jag nog ska möta längre fram när jag vet varför.

Nä, nu är det bra för idag. Vi synes, som dom säger i skogarna härnere. Jag vill hellre säga: Vi doftar och luktar! Svante

En tass för litet...

Hundan också. Tassen ond. Kastde runt med Malte häromdan, skulle just hugga honom i strupen när foten gnällde till. Det var jag som gnällde, men foten vill liksom inte.

Kan det var så illa att en traditionellt byggd GR (grrr!) är för tung? Ska det i så fall innebära mindre mat? Ska det i så fall tas som intäkt från husse och matte att inte ge mig småskrap från deras goda måltider?

Jag tänker nöjen, tänker njutning!

I går fick jag kyckling. På fem sekunder hade jag ätit alltihop! Gott. Sen ville jag ha mer. Självklart, men fick inget.

Lillhusse och lillmatte på besök i helgen. Dom fattar vad en hund vill ha. Massor av kel och bus. Sen bar det av till barndomen vid havet. Sand, öppna vyer, tång att bita och äta, vatten att bada i, litet hus at bo i, liten gräsmatta att äta upp. Sånt gillar jag.

Jag växte upp där sen matte/husse hämtat mig hos mamma. Minns henne. Fin hund som spydde ut vår mat mitt i flocken. Jag var störst och fick mest, blev störst, men har ont i tassen.

I morron ska vi till nån doktor som kan tassar. Jag kan tassar ännu bättre, kan riva, gräva, hoppa upp och lägga den på nån slarver till liten skithund.

Nå, allt har sin tid, nu ska husse ut med mig fast han är sjuk, ska bli kul att se om han orkar runt kvarteret. Må bra alla hundar!

Mitt hemliga liv

Jag har ett hemligt liv. Det talar om för mig när matte ska resa, när husse vill bada mig eller bara i största allmänhet är en källa till förnöjelse.

I mitt inre liv drömmer jag om ängar, om tikar (fast begriper inte varför) om friheten att bita vem jag vill om jag vill. Det vill jag ibland, men håller tass på mig, nafsar kanske eller morrar.

I mitt inre hemliga liv vet jag vem som kommer på gatan. Kelbar eller inte, känns direkt. Jag vet också om det står en hund runt hörnet eller bakom trädet. Jag känner det instinktivt. Ser runt hörnen, känner stämningar innan de uppstått, vet när matte eller husse behöver tröst.

Hur? Det vore att avslöja mig för mycket.
Men jag kan jag säga att mitt luktsinne är i bästa form. Människor vet inte om att de utsöndrar dofter, ingen parfym kan ta bort dessa. En rädd människa syns på långt håll, kroppsspråket, räddedoften, blicken.

Sånt kan jag tyda lätt som en plätt. Därför kan jag skrämma de redan rädda, gosa med de redan gosiga, undvika dem som luktar elakt och närma mig mjukt de människor eller doggar som är mjuka och har öppet sinnelag.

Jag har öppet sinnelag. Idag kom vaktmästaren. Ringde på, jag visse direkt vem det var, bet honom i arbetsbyxan, höll så när på att hugga hans nycklar (husse skulle ha användning för dem, det finns gott om hundmat att sno i detta hus).

Men jag bet honom lätt i hälen! Då skrattade han, visste att det var en sån, en skojgubbe.

Mina språkunskaper imponerar även på mig. Jag talar engelska, danska, skånska, svenska, göteborgska, norska, tyska och franska. Samt japanska!

Häromdan kom en japansk man med barn. Som vi pratade och kliades, lekte och hade oss. Husse fattade ingenting, men jag woffade lätt och mjukt, så var barriären bruten. Sen hade vi kul en hel kvart innan husse blev nervös och ville gå. Snacka om utanförskap!

I mitt allra hemligaste inre bor en varg. Jag tror att matte har fattat, men husse verkar tro att man kan göra vad som helst med mig.

Min drömmåltid är en älg! Jag ser hur jag biter honom i hasorna, och hur jag lägger ned honom och tar mitt berömda strupbett. Sen är det serverat.

Jag håller korparna borta medan jag tuggar och njuter. Med magen full ramlar vargen omkull. Och sover och drömmer om nästa älg.

Det blir väl i nästa liv. Här får man inte ens fatt på en kanin fast de kutar runt i parken varje dag.

Ont i tassen

Matte åkte. Ville följa med, men fick inte. Satt och surade en stund. Sen sov jag.

Husse kom tillbaka igen, gav mig mat. Som om det skulle var en tröst för en förlorad matte! Jag åt, gick ut, surade ett tag till.

Sen gick husse och jag ut igen. Roligare för husse hade kommit ihåg att ta med leverbitarna som jag gillar. Tre gånger i parken.

Sista gången hittade vi två barn och ett halvt i mammans mage. Kul tyckte jag, tog barnens pinnar, tuggade och åt.

Fina pinnar, men barnen ville ha dem tillbaka. Tur man inte är barn, bara valp. Sen busade vi litet. Sen kom en glad hund, men jag fick inte busa idag. Fattar inte varför. Husse sa att foten är litet stukad.

Jag tycker att det är han som är stukad i huvet. En hund måste få busa, tass eller inte tass, fot eller inte fot. Jag fick mest bara titta på när andra hade kul. I morron ska jag busa husse ur soffan, banne mig.

Nu har jag ätit igen. Ville gärna äta mer, men husse tycker att jag kan bli tjock. Jag tjock! Jag är smalare än ett svin, smalare än en flodhäst, smalare än en nyäten anaconda. Kommer in nästan överallt, glider ljudlöst genom den tjockaste lera, smiter tyst ut bakvägar när såna finns. Vaba?

Nu väntar jag ivrigt på kvällsturen. Då ska jag visa husse att jag är vuxen, stor, modig och vacker, fast vacker tvivlar husse inte det minsta på. Jag drar ögonen till mig, främst kvinnors.

Det finns inte en dam på gatan som inte ler i mjugg eller får nåt vått i ögonen när de ser min stiliga approach. Nå, i morron kommer morronmorret! Be there, I will!

Husse gick upp i natt. Bra, jag hade skitit på golvet. Brukar inte göra så, men brukar inte heller få strömming.

Fisken simmade liksom ut under natten. Husse var klok nog att nosa sig till orsaken. Vad kul att se honom klockan två, naken, och sur.

Sen torkade han upp min finskit. Två stora blaffor, är jag stolt eller?

Nå viktigare än att jag nu inte fick full ranson. Bara litet sketet ris och ett ägg. Närmast jag kommer en fågel.

Nu ligger jag och kontemplerar, vi gör ofta så vi hundar, det är därför vi blir så kloka.

I morse fick jag se en dogg, stor som sjutton, ville hugga direkt, men husse sa "sitt".

Jag satt. Att sitta kan betyda godis. Gjorde det också. Sopgubben hade sopat klart när vi kom. Inte en fimp att tugga.

Uppe igen strök husse mattes kläder. Fint, där finns en ryamatta som nästan är liksom gräs. Jag tuggar, drar i trådarna, mjukt och fint, lyckas sno flera fina ylletrådar att äta.
Nu ligger jag, vilar på mina lagrar. Jag vet ju min stjärnstatus.

Varje liten minsta utgång betyder klappa, prata, bli smekt och i bästa fall klappad över hela valpmagen. När blir jag en hel hund villa jag knulla löptikar och sånt?

Vet inte, har inte ens lärt mig att lyfta benet när jag kissar. Man kan kissa ändå. Tjafs med kissestilen, antingen kissar man eller inte.

Nu vill jag ha en bra dag med husse. Träffa Malte, Otto och de andra vilda doggarna som jag klarar att övermanna. Stora doggar bör hålla sig inne.

Vi hundar känner våra hussar/mattar bättre än de tror. I morse skulle matte resa bort. Visste det, satt och liksom kliade mig nära henne. Röda väskan fram betyder resa. Husses snabbstykning av kläder gör allt tydligare.

Varför får inte jag följa med på konferenser (god mat), möten (fikabröd) eller resor (kul att kolla doggarna i diverse länder)?

Kommer så småningom säger matte. Finns bara nu, säger jag på ett ganska skälligt sätt. Morrar dessutom (väcker viss respekt).

• Nå, jag är en skånehund,
• lever i nuet, bryr mig bara om varje sekund,
• För mig är tiden förevigt rund
• och jag själv en resenär i Malmö stad.

Adjö och välkommen åter
Kommer igen när jag vaknat.
Svante Hund!

En hund - fyra ben

Träffade Malte igår. Roligt som fan. Han bet, jag bet, han lade sig över mig, jag lade mina fräscha 25 kg över honom.



Bus av hög kvalitet. Inte ett skäll, tyst brottning bara. Finns ingen bättre polare än Malte, nåt slags stor terrier i samma färg som jag.



Sen blev det skit. Jag gjorde en av mina magiska snurror för att attackera från andra håller. Då blev det ont. Slant i vätan. Hamnade sida.

Foten stukad, bästa framtassen. Inte Maltes fel, bara mitt. Fotbollsspelare råkar ut för samma. Vi kör hundRugby, häftigt men kul. Jag vrickade tassen, bästa vändetassen. Linkade av plan och fick godis av husse (leverbitar).

Satt en stund. Låg en stund. Funderade. Husse ville sätta in en avbytare (det stod hundar runt om).

Nå, hundans, också. Jag kastade mig in i kampen en gång till, gick ett tag, sen tog skadan över.
Haltade hem. Haltade in i duschen. Haltade ut till matskålen. Tom! Husse fyllde den motvilligt.

Husse har en tråkig princip. Mat bara ibland! Vaba och Woff. Vi bor ju i Skåne. Där gäller

• Möe mad!
• God mat!
• Mat i rättan tid!
• Dvs.: Alltid!

Men jag ska inte klaga. Det finns doggar som måste jaga all mat själva. Olagad. Ofjällad. Oavfjädrad. Obenad. Bara så där rakt av som råttor, fåglar och kaniner uppträder.



Vem uppfinner den färdigplockade tuppen?

Nå nu ligger jag och memorerar allt för husse. Kan inte datorer än, men det kommer, sure.
Nu undrar jag varför just jag måste skita i den oskitna ytan mitt i gatukorsningar! Nån måste göra det, men varför just jag?

Husse gillar Sven

Nu ska jag skriva vers som Sven Wernström lärt:

Sådan är livet för en fattig hund
att han inte får ett enda ben
inte en liten köttbit eller boll som är rund
inte ens gå ut när timmen blir sen



Det händer att jag kissar på mattan så ren
det händer att jag skiter eller spyr lätt ibland
det kan tänkas att jag vill bita på så soffan så fin
eller att jag biter i människans hand



Men inget är evigt, ett hundliv är kort
vem minns en hund när Olof Palme är död,
som en stormvind i öknen förs hundlivet bort
men varje mitt skall betyder längtar efter bröd

Jag äter gärna kött, smaskigt och gott
jag snusar och luktar, kissar och skiter
luktar saker, både stort som smått
om nån är elak, tvekar jag ej utan biter



Husse tänker dikter, jag tänker mat
Husse tänker barnbok, att läsa, bli kavat
Jag tänker husse, matte och mat
jag tänker att hundar har inget mandat!

Trött hund vill ändå äta

Hemma igen. Efter två dagars jagande efter en gäckande skugga vid namn Penny är jag trött. Ligger pall just nu och resten av kvällen.

Penny är en liten sheepdog från Shetlandsöarna. Borde åka hem om jag får bestämma. Nu har hon åkt hem. Vad tyst och tomt det blev. Att reta skånska goldenvalpar är inte schysst. Jag tar elegant och kraftfullt fart, riktar in mig, och ska just lägga tassarna till. Då är hon borta! Försvunnen.

Sen står den lilla rackaren plötsligt (hur gick det till) två meter bort och eggar igen. Springer snabba rundor om mig. Bjäffar refullt. Puh.

Bättre var det med nya huset. Där ska jag trivas. Strand. Öde marker. Egen plats vid eldstaden. Gott gräs på gräsmattan. Hedar, branter, hav, ljus. Husse provgick mig en bit. Kändes fint. Såg kaninhål!

Då kom kom den där lilla rackerskan igen och förstörde lugnet. Nu måste det sägas: Old Shetland Sheepdog är en bluff. Dom är inte gamla alls, bara dryga fem månader. Kan knappast fånga ett enda får, och är dessutom inte från Shetland - Penny är västgöte från Lidköping!!! Bluff rakt av.

Golden retriver är däremot ett understatement. Dom är mer än gyllene (som jag glänser!) och hämtar (retriev) allt från gator och torg, skogar och sjöar, tom. från soptunnor om det skulle behövas; en mästare på retrieving, en dogg som tar sin miljöuppgift på allvar.

Mannen som plockar sopor på gatan (husse brukar bränna minst tre minuter varje morron på människoprat honom) har mött sin överhund, vi brukar annars tävla om fetaste tuggummina.

Tebaks till helgen. Det blev fest! Jag fick kött!!! Grytrester! Penny också, fast hon inte borde ha fått det. Pennys husse och matte körde tricks med henne, snurra runt och sånt, stå bakben. Sånt skiter jag i.

Jag skiter av princip mitt i gatan och bilarna får allt lov att stanna till dess husse plockat upp (han är också en retriever).

Men jag ligger gärna rygg. Mitt i gatan. Perfekt inför barn. Då vill de klia, och jag vill bli kliad på min eleganta traditionellt byggda mage. Då grymtar jag välvillig. Jag kan också sitta, ligga, vila, skälla, dra och morra utan kommando. Bra på sovning också, faktiskt.

När det gäller grenen ätning är jag helt oslagbar. I går stod Pennytiken och tittade tveksamt på sin ynka lilla pluttemat. Jag såg blixtsnabbt chansen, kastade mig fram och slukade alltihop i ett nafs. Så ska det ätas!

Men kött äter hon. Och korv! Jag får aldrig korv. Idag fick hon en säng ifrån Granngården i Ystad. Löjligt. Mindre säng har jag aldrig sett.

Jag fick en bur jag. Nästan i alla fall. En att ha i skuffen när vi bilar. Storleken var för liten, så jag får vänta nån liten vecka. Men den blir bara mig. La mig i skuffen och sov ända hem till Malmö, eller bort till Malmö om man nu ska ta hänsyn till att jag blir Ystadsbo!

Kommer att sakna mina vänner tror jag. Malte, Bosse (tiken), Sluggo (taxen), Zeke (storbjörnen) och alla de andra vännerna. En obusad hund är ingen hund!

Tänk en egen bilbur, det är bara de allra finast doggarna som har en sån. Såna som gillar mat. Nu ska jag sova igen. Vi hörs.

Gråvädershund

Jag är en riktig gråvädershund. Tror jag. Vet inte vad gråväder är, men gillar dimma. Solen är för het, och regnet för blött.

Nu finns dofterna, visionerna, kaninerna och änderna. Har inte fångat nån än, men vänta bara.

Fick löpa fritt, löpte in bland idegranarna, hittade godis som husse inte vet om, hittade massor av lukter, hittade mig själv. Äntligen, funderade på att skälla till mig en hundpsykolog från husse/matte. Behövs inte, dofter från livet utanför räcker.

Sen hittade vi som vanligt mammor med barn som känner mig. Klia och klappa. Ligga gatan och mysa medan bilarna får stanna och vänta. Gillar sånt.

Skiter gärna mitt i gatan så att husse får stoppa taxibilar och diverse transportfordon. Bra för miljön, tänker jag och kissar på. Ligga gatan betyder just det, ligga rygg, alla fossingarna uppe, magen fri för kli.

Nu är jag trött. Ligger hallen. Har samlat på mig allt möjligt från hyllorna:

• Knäskydd från husse (vill han ha när han jobbar golv)
• Mattes joggingstrumpor
• Mattes joggingskor
• Husses knäskydd för jogging
• En sak att ta bort damm från kläder med
• En borste (kanske min rentav)
• En träsko
• En trasig handske
• En schal (mattes)
• Diverse bitoblekt av annat slag (pinnar, etc som jag samlat under mina resor)

Nu sover jag nästan.

Husse ska dammsuga och då blir det ingen sömn alls. Då blir det bita munstycke, nästan lika roligt som att busa med Malte i parken. Vi ses och skälls! Svante

Morrn, morrn, alla hundar. Husse fattar inget, matte än knappast bättre.

I går kväll gjorde jag ifrån mig, bajsade och kissade (mitt i gatukorsningen, min favorittalett). Hittade nåt som luktade skit, åt det (inget får förgås) medan husse snackade med en annan av våra slavar (dvs hussar och mattar).

Sen in igen. Husse hade hittat extrapris på torskrygg. De satt och njöt av sin jävla fisk, men jag fick inget efter sju. Klockan var nio!

Klart jag tog chansen till "street fast food" klockan nio.

Nå husse och matte sängade sig. Jag fick ligga på vardagsrumsmattan som jag nästan hunnit att riva upp (inomhus gräsmatta). Sen sov jag. Sen sov husse och matte. Då måste jag skita; vi är såna, måste skita ibland på fel ställen.
Husse sniffade. Matte sniffade. Hur fan kan dom känna min skit? Jag låg helt cool , hade inte hänt tänkte jag. Kissade litet i hallen för att förvirra dem. Tänkte kissa litet i sovrummet också, men där ska ju jag också sova.

Så kom husse upp. Sur. Tvär. Liksom inte alls glad över att jag skitit. Jag var glad, fint att bli av med skiten. Inte husse. Som han svor och grälade. Fattar inte, skit är skit enligt mig.

Sen blev det äntligen natt. Dom sov, så jag sov också. Samarbete, planning if you ask me.
Nu fick dom en fin grej tillbaka. Jag sov till efter sex. Nä, nån sex blev det inte, det ser jag liksom alla små barn till människor till.

Ut prata sopgubbar i stället, titta rester efter nattens lämningar, snacka människor som jag mött, kissa litet, bajsa litet och vara bara hund.

Gillar vädret. Fuktigt, mysmörkt, cats and dog. Mest dogs.
Jaha, nu ska husse städa. Bäst att hålla sig undan (hålla sig hundan...).
Varför ska såpa lukta så jäkla illa? Bajs luktar ju gott...

En hund och hans värld

Tyckte nog att husse skulle ta i denna gång. Hundens värld är väl förborgad i hundens huvud.

Husse kan möjligen ana, men inte veta. Han kan inte språket. Nu ska jag berätta om språk.

Människorna pratar på om allt och inget, men vi hundar säger bara det vi tycker. På många olika sätt. När jag inte vill som husse lägger jag mig. Men för att ge en liten hint lägger jag mig alltid med nosen år det håll jag vill gå. Kan det bli tydligare.
Sen suckar jag, det betyder att jag inte vill, att husse inte fattar, och att jag har hundrättigheter.

När husse försöker dra mig åt sitt håll kan det hända att jag går någon meter, sen lägger jag mig igen. Man måste repetera sitt budskap för att en människa ska fatta. Kroppsspråk!

Vi hundar har väl utvecklat kroppsspråk. Vi kan resa ragg. Vi kan vifta svans eller hålla den under magen. Vi kan liksom spänsta när vi ser en annan hund. När vi vill leka lägger vi oss på framarmarna och ser ivriga ut. Sånt fattar hussar också.

Min husse har börjat gå löjligt stelt när jag skäller efter maten. Skrattretande, men litet kul. Han försöker i alla fall. Mitt bästa vapen är att se ledsen ut. En golden är nästan lika bra som en cocker spaniel på detta knep. Alla människohjärtan smälter. Sämst är väl pittbullarna, dom ser bara arga ut.

Men så kan de inte alla språk.

Ett annat knep är att lägga sig på rygg, visa strupen för att berätta att jag ger mig. Det fattar alla doggar utom just pitbullarna. Det gäller att veta vem man pratar med.

Människorna börjar då klia mig på magen, skönt. Helst ett helt gäng tolvåriga tjejer, då blir det omhändertagande, vill jag mena. Valpmage säger dom och liksom skiner upp. Tonårsmage säger jag, men säger ingenting, bara njuter - man måste ta vara på tillfället!

Mina woffar är alltid nyanserade. Storwoff på mer mat. Storwoff på oväntade ting, typ en moppe där den inte ska vara, en bil som parkerat i vägen, en gubbe med kvast där ingen gubbe ska finnas.

Det finns morronwoffet som betyder att jag är vaken och tillgänglig för mat. Det finns småmorret som betyder att jag vill leka. Det finns gnället som betyder att jag är less, felkopplad, vill kissa eller bara vill gnälla i största allmänhet.

Sen finns nattaskället, men då drömmer jag bara. Och ulket, som betyder att jag vill spy för att fixa egenmat en gång till. Mmmm, en lagomspya betyder färdiglagat för riktiga hundar.

Vi har många, mer subtila knep, men dem vägrar jag att avslöja. Nåt får dom väl ta reda på själva!

Förutom kroppsspråket har jag min nos. Snacka om GPS! Jag gör min värld, skapar med näsan, ser fria ängar eller dumma hundar med nosen. Jag är minst hundra gånger bättre på att snoka än människan (hur har hon kunnat överleva?). Doftblindhet måste vara ett rejält handikapp.

Dom känner att det luktar skit. Jag kan ta reda på vem, hur, varför, och i vilken status skithunden har. Ser med näsan, men det har jag visst talat om tidigare.

Sen är det vattenpölar. Vatten är en Goldens bästa vän. Jag badar, jag rullar mig, vattnet mjukar upp lera och annan smörja, sånt som gör att jag kan gnida in allt i min alltför gula och rena päls.

Den som luktar skit kan aldrig vara farlig tänker mina byten: kaniner, fåglar, råttor och möss, samt diverse andra smådjur. Åt en spindel, gott gott (fåglar och kaniner återstår att fånga). Men för liten. Försökte på en geting, missade, tur sa husse, inte jag.

Ville vara fjällräv bland lämlar detta år.

Andra doggar är ett problem och en möjlighet. De flesta är mindre, då kan jag utnyttja min tyngd, lägga en labb över dem och skaffa övertag. Det mest irriterande är smådoggar som kvickt smiter undan. Då tar jag på mig min sorgsenmin.

Whippet nämner jag inte en gång till..

Min hörsel är selektiv. Jag hör allt, men skiter i det mesta. Just nu är det nån jäkla människa som borrar i betong. Outhärdligt. Man jag sovrar bort borr. Precis som jag sovrar bort ord som hit, kom, Svante, sitt, ligg, stanna!

Men jag hör direkt när husse lägger mat i skålen, ett kylskåp som öppnas, en dörr som öppnas, en macka som tuggas, ett prassel i fickan, ett avlägset skall, ett skrammel av transportbilar (kan tappa nåt gott), minsta ljud från köket, minsta ljud från toaletten, minst lilla skitljud från en pipande mus.

Min värld är komplex. Allt, rörelser, ljud, doft, och bara känslan av att något kommer att ske, registrerar jag.

Jag vet dagen innan när matte ska resa bort. Jag vet att i morron ska vi ut på landet. Jag registrerar med alla mina sinnen (sju eller så) att snart ska nåt viktigt hända och förbereder mig.

Ett exempel. Duschen. Att det ska duschas på kvällen vet jag på morronen. Hur jag vet det är min hemlighet. Men jag vet. Numera har jag accepterat denna tvångsbevattning. Kan ju inte undvikas. Min företrädare, gamla Hampus (RIP) brukade lägga sig under soffan.

Jag ser faran i vitögat och accepterar. Inte helt fel med rent vatten ibland, bara jag blir torkad av matte. Ett helvete som slutar som torkfest. Dumma Hampus som inte kunde se helheten. Det kan jag. God Dag. Onsdagsmorron har börjat bra. Duggregn (raining cats and dogs) och fin luktvärld! Återkommer med fler tankar från en hund.

Gråhund eller greyhound

Sa jag att jag har en snabb polare? Nä, misstänker det. Denna lilla doggen har jag ingen kontakt med, hon är för snabb!

En rejäl gråhund hade nog funkat, men denna lilla whippeten snor mellan ben, sticker som en raket, och kommer igen när jag minst anar det, tex när jag jobbar med en kvist eller kollar läget med nosen.

Irriterande typ. Stella heter hon, stjärna betyder det, men vaffan, hon måste sitta still om man ska kunna bita, hoppa, nafsa och ha kul.

Gatorna är spännande. Matte gillar gräs direkt, men då fattar hon inte att varje stenbelagd gata har gräs. River upp en hel del, tuggar på. Bra för mig, för staden och ekonomin. Tänk om vi riktiga doggar fick fritt fram mellan gatstenarna - no gräs, no more.

Sopbilar är det värsta jag vet. Dom kommer vid halvsjutiden, mullrar, drar kärror med sånt som skulle kunna ätas, och välter husses cykel. Morr säger jag och backar bakom husse, som om han skulle vara tryggt.

Den enda sopgubbe som funkar är han med kvasten. Han begriper små doggar, fattar att det farliga också kan vara kul.

Nu är det dags för husse att ta mig till parken. Äntligen!

Svante filosoferar

Woff! Det är MåndagsSvante som skriver. Husse översätter. Jag ligger i hallen och tuggar skor just nu. Nån måste göra detta viktiga jobb. Husse vägrar och matte har ställt alla skor på en hylla. Förrädare!

Men för två timmar sen var jag på hugget. Gatan var nästan tom, bara en dam med liten feg hund var ute.

Jag la mig på gatan, gillar gatsten. Låg där medan husse försökte intressera mig för banaliteter. Kissning t.ex.

Och det där med att måsta bajsa är skitsnack. Gatstenen efter en natts spännande händelser måste doftas in långsamt, njutningsfullt och kanske göra att jag hittar spyor bättre.

Detektivarbete. Jo, jag kissade, sånt måste man, men inte på kommando. Bajset väntar jag med. Ska snart ut och ge husse vad han tål av uppsamling i sina löjliga plastpåsar.

Andra hundar kan låta sin skit ligga och markera länge, jag får liksom inte finnas när det gäller den viktiga skitlukten. Sen ska han hitta en papperskorg att lägga min fina doftmarkering i.

Man kan ju tro att hundar skiter i papperskorgar! Jag skiter i papperskorgar.

Sen fick jag Royal Canin (kanske kan jag bli sponsrad med leksaker eller hundgodis!) och blev trött igen.

I går drog matte och husse ut. Varför? Jag fick inte va med! Konsert sa dom, jaha, nåt löjligt som jag skulle kunna skälla ur mig själv.

Marchin for life! Vaba, jag marchar for life every day. Till parken, på gatan, till veterinären, till garaget. Som jag marcherar, och som jag kan sjunga.

Det ekar i hela huset när jag, en svältande hund, sjunger mina blues: woff woff woff, woff woff woff. Ibland lägger jag in ett gläfs, och ibland det känslofulla morr.

Nu ska jag berätta om hur jag ser. Jag ser med näsan. Matte och husse luktar inenting. Jag ser gröna ängar, massor av tikar, massor av hannar, kan se hur saker och ting ändras och kommer att bli.

Nosen är min bästa vän, och min otroliga snabbhet att plocka upp ett tuggummi eller en härlig gammal spya är suverän.

I går avslöjades jag åter med att vara nikotinist. Snuspåsarna dök upp där bak. Shitt! Nå, min värld är en underbar kombination av syn och doft.

Nosen en centimeter över gatan, över gräsmattor (gräs är bland det bästa jag vet, dvs gräs OCH jord) samt (jag kan svenska) över sandstränder (har ni testat sand med lagommycket tång?).

Kapitlet pinnar återkommer jag till, men vill redan här pusha för min pinnblogg i morron eller så.
I går missade jag Malte pga pinnar. I går missade jag dessutom Bosse pga pinnar. Bara Hilton, en skum stor dogg, och Stella som är Whippet och fuskar i springandet, busade jag med.

Dags för mig att skita nu, husse känns litet nervös, tror jag ska skita på gula mattan. Vi doggar vill bara ha fred, mycket mat, mycket bus och bestämma var skåpet ska stå (fattar inte vad skåp betyder).

Woff på er doggar, vi måste hålla ihop mot dumma hussar och dumma mattar. Vi bildar en motståndsflock, vad skälls? Er Svante, doggen mot en friare framtid!

Dum husse!!! Ett problem för många doggar.

Idag tränade matte, husse och jag lydnad. Låter inte så kul, men jag satte mig, lade mig, kom på inkallning och stannade på "stanna". Då var det mesta frid och fröjd, hade bra nära snott en kaja och två tröga änder.

Sen blev det ännu roligare. Vi skulle köpa fisk vid Hoddorna. Vilken doft! Snacka om fin parfym. Jag lade mig vid den första hoddan medan husse och matte valde fisk. Blev nåt dom kallar hälleflundra. En norsk buhund sa att den heter kveite, men jag tror inte på norska buhundar. Så det så, woffade jag glatt.

Ett himla dividerande på människorna om tillagning och sånt. Jag väntade, kanske ett litet fiskahuvud skulle dyka ner, kanske nån stjärt, man vet aldrig med hoddor.

Nu började mina problem med husse. Han skulle av nån anledning hem med sin fisk, men jag ville stanna. Matte drog iväg för att jogga längs ribban, husse fick bära hennes varma jacka.

Först ville jag inte flytta mig alls. Husse försökte godistricket, funkade tio meter, sen la jag mig igen. Mitt på gatan. Brukar funka. Han fick dra mig i selen över gatan (himla obehagligt), varför inte vända? tänkte jag.

Den knappa kilometer vi hade hem blev en viljornas kamp. Jag ville självklart tillbaka, husse den idioten ville hem med fiskpåse i handen, sin egen mockajacka, och mattes jacka över ryggen. Han fick svettas vill jag lova. Rätt åt honom.

Först i parken fick jag klart för mig att han var envisare än jag, dessutom starkare. Men dum var han, fattar han inte att fisk är bäst där den finns i massor. Jag såg och luktade på marulk, på sej, på torsk, på spätta, på gös och tamejtusan om det inte fanns en liten abborre också.

Nu ligger jag och drömmer om Hoddorna, min nya favoritplats i världen. Fler hoddor åt folket (dvs doggarna).

Vad en hodda är vet jag inte, det är skånska och det är knappt matte och husse förstår. I hallen ligger jag. Biter så tyst jag kan sönder husses skor, det är han värd.

Svante och vanten

Hittade en vante i morse. Mörkt ute, husse gick och muttrade. Sen såg jag vanten. Lurades litet genom att finta höger, sen kom räden, snabbttill vänster.

Sånt heter taktik. Jag stack som en greyhound, snubblade husse med kopplet (uträknat) och högg vanten, kastade vanten upp och högg den igen medan husse försökte återvinna balansen.

Fin vante, fick hänga med en hel halv gata (Jöns Filsgatan). Sen kissade jag litet och bajsade en stor hög som husse muttrande tog hand om (vad gör dom med all bajs?).

Sen gick vi förbi farliga dörren. Ibland hörs morrande inifrån. Ibland skramlar det som i morse. Det finns nåt där! Kan det vara pittbullar? Kan det vara något annat, ett monster!?

Jag fick fart, vi tog vägen till Ostindiefarargatan i ett naffs (jag naffsade till mig en hel äppelskrutt i farten!) Husse sprang, jag sprang, men när vi kollade hade inget hänt. Inte en människa, inte en enda dogg. Det är nåt magiskt med den gatan och den porten.

Matte var trött i morse. Husse kom med fil och kaffe. Försökte få en slick fil. Misslyckades. Fick bara resterna. Gillar inte hallonen som husse blandat in. Men gillar matte.

Innan dess spydde jag på skära mattan. Vid femtiden, sa husse. Kul att spy, men får äta maten en gång till. Det borde människorna lära sig, man äter, man kräks upp efter ett tag, sen äter man samma goda mat igen, nu halvsmält och god.

Skära mattan åkte ut i nån konstig apparat som viner och skramlar. Tvättmaskin sa husse, skrammelmaja, tänker jag.

Woffade litet, alltid väcker det nån. Husse är mer vaken än han är vaken. Matte också, inte jag. Trött = sova. Pigg = äta skor, eller nåt i skoväg. Här kommer en lista på vad jag äter:

• Hundmat (bläää)
• Rester (Mer, mer)
• Strumpor (bara dom otävttade)
• Skor (kan inte nån ge pris till dem som tillverkar skor?)
• Intrampade tuggummi på gatan
• Jord, gräs, cement, glömda korvar.
• Kondomer, finns bara i parken (undrar varför?)
• Ägg och rapsolja (gott)
• Ris (tråkigt)
• Husses jäkla frikadeller (goda men hellre en biff)

Husse tycker att jag ät tjock. Fel, jag är bara traditionellt byggd. Revbenen känns om man trycker nog hårt.

Jag är bara lagomfet, som en dogg ska va. Gillar mat, och vem gör inte det? Matte gillar mat, husse gillar mat, jag gillar mat, so what?

Nu tycker jag att husse ska skärpa sig. Dags att kissa, bajsa, busa, snacka med andra doggar, vara den hund jag helst vill vara. God Morron alla woffar, nu drar vi!

Mattemorron.

Jaha, så kom matte med koppel redan vid sjutiden. Varför koppel, tänker jag. Sen tänker jag att kan vara bra att nån kan dra in mig från farligheter, sopbilar (monster) fuldoggar (amstaff etc.) och ibland rottweilar.

Men i går busade jag runt med en dogg som var dubbla jag. Golden/Schäfer-blandning. Zeke heter han, borde ha blivit rädd. Men nä, jag högg, hoppade, krumerurade och fick honom på nåt slags fall (tycker i all fall jag, fanns ingen domare)

Nu är det dags för stora rundan. Smälter litet Royal Canin. Nu ska jag jaga real canin. Dom finns i buskarna, hoppar och gräver. Tamejtusan om jag inte ska fixa egen mat idag. Vem vill leva livet på en säck Royal Canin, inte jag i alla fall.

I går åt jag av mattes biff, nästan några hekto. Tjocknar säger husse och matte. Husseidioten tog mig i famnen, kärlek tänkte jag, men det var den jäkla vågen. Först husse upp, kolla sin vikt, sen husse plus en hungrig valp, dvs jag. Jaha, övervikt.

Typiskt människor, ska kolla vikten hela tiden. Jag skiter i vad jag äter, och det jag äter skiter jag ut. Simple as that. Dessutom kissar jag, försöker lära mig att lyfta en benet som dom stora doggarna, men håller mig till tjejkiss, är liksom inte mogen nog.

Nå nu drar vi igen, det blir husse och jag. Parken väntar. Husse sitter vid sin apparat, men jag är redo, alltid redo.. Hur blev jag scout?

En husses makt - rena diktaturen!

Så gick vi ut. Matte satt vid datorn tidigt, jobb sa hon. Ut sa husse.

Gatorna är spännande på morron. Det doftar vilda nätter när man kommer och luktar, gräver, suger åt mig allt gott som nän snäll människa lämnat. Servetter och rester från McDonalds.

Undrar just vem han är, denne skotte som så frikostigt delar med sig av chips och korvabitar.

Kanske skulle jag vara en liten skotte, en sån som bjäffar och är större än han är.
Andra turen blev regnig. Husse hade inte kollat, hade mockajackan på. Dumhusse. Jag har päls och klarar det värsta väder. Nykammad sen i går kväll då jag var ganska smutsig, ren enligt mig, men husse har normer som är obegripliga.

En hund ska lukta allt annat än hund, annars kan vi inte lura mat som kaniner eller rådjur. Har sett kanin, men den rackarn dök i ett hål som jag inte klarade av att gräva ut. Försökte dock, husse var snäll den gången.

Nu kommer doftvärlden. Ni människor fattar inte. Inte husse heller.
Nu är det så att vi doggar tittar med näsan! Ögonen är helt ok på distans, men i närheten ser vi med näsan. Jag jobbar stenhårt längs trottoarer, gator, grönsaksmarken (gräs är min bästa grönsak) och allehanda väggar där nån kan ha kissat.

Kiss är skumt, jag sätter mig, men de stora grabbarna lyfter på benet. Hur ska jag kunna lära mig detta. Lyft ben betyder stor grabb, sitta tjej slår inte högt.

Men jag hittar smågräs där inget gräs finns, skrapar tuggummi ur den tråkigaste gatsten, ser med näsan allt som hänt, och tamejhunnan också det som inte hänt.

Vi är suveräna! Nosdjur.

Husse irriterar mig. Drar bort mig från spyor (färdiglagat), plastpåsar (kan finnas mycket där), fimpar (nä, jag har faktiskt slutat röka), små irriterande påsar med snus (är nog litet nikotinist) och det mesta annat intressant.

Hittade skitiga kalsonger häromdan under stora boken. Fick inte ens tugga. Fanns spännande skit att suga på. Diktatorn husse måste lägga ner, en Golden Retriever är som en dammsugare, fast in RL, real life!

Nu siter husseluringen med sin maskin. Ska ner och hämta tvätten. Jag ligger och lurar, var finns nästa måltid. Sånt är viktigt för en liten (nåja, 21 kilo) retrievervalp. Woff på er, eller morr om det passar bättre!

Måndagsdoggen vill sova

Husse är inte klok. Tidningen kom, och sen var han vaken. idiot! Han vände sig i sängen, och jag kunde inte sova. Tuggade litet sängstolpe, tuggade några av mattes strumpor sen somnade jag igen.

Nu sover jag igen. Hittade polare i parken. En var för liten (jag lägger tassen på så är det kört), en var för stor, och en var för arg.

Konstigt, hur kan nån vara arg på mig. Inte ens husse fast han låter skarp på rösten ibland.

Hittade mycket. Tuggummi, en kondom som jag nu har skitit ut igen (vad gör folk i parken egentligen?), en stor bit cement samt slutligen en morot (hur kan folk slänga sånt?)

Morronborsten var ute i tid. Vaktmästare. Vi brukar hålla rent tillsammans. Jag tar hand om smågodiset, tuggummi och sånt.

Hans kvast är av rätta sorten, nåt att bita i, en piassava. Jaha, så drog vi runt, jag hittade några chips, några odefinierbara spillningar att slicka på samt en vit äcklig servett. Bra tuggmotstånd till dess husse tog allt ifrån mig. Fan, också. Hunnan också skulle dom sagt i Kalmar.

Jaha, och snart kommer matte. Och husse har ännu inte städat. Undrar just vad hon kommer att säga. Jag skäller visserligen högst, men matte är bra nära. Nu sitter han med sin rackarns maskin och gör nåt som vi hundar inte förstår, men anar ändå.

I morron ska berätta om lukta. Människor tror att titta är grejen, så fel dom har. Jag ser med näsan. Vet exakt vad godis finns, var kvinnor (alltså tikar) finns, vika som varit var och när och tom. hur?

Kolla du, husse. Du ser bara en del av vad jag kan lukta. Snart är jag stor, då ska jag temejfan bita dig i benet, men inte innan. Fast det vet han inte, inte än. Nä, jag ska bita snällt, jag är ju en Golden Retriever, och vi är alltid snälla när inget ser...

LördagsSvante och frosten

Vitt på taken, säger husse. Bryr mig inte ett dugg för matskålen är tom.

Malte har klippt sig. Burrpälsen är no päls at all. Ser litet brydd ut, som om hans hundlighet blivit beskuren. Men hälsar gör han, bits hyfsat ändå.

Funderar över alla hundar. I går kväll gick vi en runda med Sluggo. Husse och Sluggomatten var med. Jöns Filsgatan, mycket lukta, skrapa gräs med tassen, tugga sånt som husse inte vill veta, och nafsa Sluggo i svansen.

Sluggo är tax. Strävhårig, Låg och lång. Mycket att springa runt, om man säger.

Malmö at night är farligt. Det kommer bilar. Det kommer konstiga pojkar som skrattar och tjoar. Det luktar god mat överallt. Inte kul för en hund som glufsar Royal Canin. Kan inte ens säga det. Bara woff.

Husse har berättat att det finns en hundmat på burk som heter vov. Det kan jag säga! Burken kan jag läsa som om vore den Svenska Dagbladet. Vov, ligger rätt på tungan, säkert rätt i magen också.

Nu vill jag prata allvar. Vad är en hund? Varför är en hund. I vem syfte finns hundar till? Talar med storguden, han som fixar natur och sånt. Han säger att vi inte ska fråga, bara tro.

Tro sjutton att vi ska tro på nästa mål mat, nästa utgångsläge, nästa hundträff, kanske också nästa möte med löptikar. Men varför?

Husse funderar inte alls. Han bara gör, fast han lyssnar till radio också. Och arbetar med den där apparaten. Klick klick låter det. När jag woffar och hoppar upp i hans knä puffar han ner mig igen. Knappast shcysst.

Nu ska jag vila ett tag innan det är dags för parken. Bäst att vara där innan djurgårdarna kommer. Djur eller inte djur, de är värre än dobermann, än rottweiler, än alla jäkla mastiffer eller andra skitiga kamphundar.

Nu måste jag skälla ett tag så att det kommer mer mat. Woff and goodbye!

Svantes vante

Det börjar bli kallt. Därför har jag tagit husses och mattes vantar och lagt i korgen. Där får de samsas med mig, med husses ena sko och mattes träskor, båda två.

Dom (husse och matte) vet inte att jag har lagt beslag på följande under min dyna:

• Mattes svarta Behå (som hon har letat, woff.)
  
• Husses så strumpor med blommor på
• Mattes vita sockor
• Sydsvenskans kulturdel från i torsdags (hundar kan läsa, men med munnen)
• Mattes små nylonsockar, tre stycken (kan räkna, hundar kan sånt)
• Mitt gamla valpkoppel (man måste samla på minnen)
• Odefinierbara dela av fd skor, vantar etc. (historiska lämningar)

Just nu vilar jag. Husse har hostat i natt, förkyld säger han. Hundallergi, säger jag.
Nu sover jag fast jag skriver via husse. Han har fått mitt uppdrag just innan drömmens vilda ängar med tikar tog över.

Fast jag vet inte vad tik betyder. Mötte en vacker gul labradordam i går. Hon luktade gott. Löper, sa hennes matte, fast hon stod alldeles stilla.

Jag löper också, fast med husse. Än vinner han, men attans vad jag tar in på honom. Hundar skall, tänker jag. Skälla är fint, ett dovt skall kan skrämma den tuffaste kvast, den dummaste cyklist och den tokigaste barnvagn.

Idag skall jag ge skall åt en BMW, det har jag satsat på länge. Woff - nä bli inte rädda, det är bara träning.

Snart ska jag ut igen. Och snuvhusse får allt följa med som tolk. Behöver tolk, kan inte läsa skyltarna, och inte trycka på knappen för grönt vid Stora Gatan. Han har alltid fickan full, som jag brukar säga.

Frolic, levergodis, smått och gott, jag behöver bara bromsa, vägra, sätta klorna (som jag slapp klippa i går, matte skulle packa) i asfalt eller gatsten. Då kommer godiset fram. Husse tror att jag inte fattar, men en hund av klass måste kunna luras.

Alltså: en broms, två bromsar, husse rycker litet i nykopplet (en sele), men jag tittar bara åt andra hållet, lägger mig ibland mitt i gatan. Då kommer godiset fram. Dumhusse! Lättlurad.

Blir fina vädret idag. Klart och fint. Kallt, men kyla är inget problem. Jag har ju pälsen på! Husse har ingen päls, bara litet under armarna. Han får klä på sig. Matte också. Ett himla kattrakande (sa jag katt?) efter kläder innan jag får kissa på morron.

Dessutom har dom fått för sig att kissa själva innan jag får chansen. Diskriminering!!!!

Sen står dom där och huttrar. Det gör inte jag, jag står bara still till dess jag vet vad jag vill. Sen går jag kanske en bit (två meter), bara kanske, kan kanske få en liten godis om jag protesterar.

Några förbättringar för hundlivet i kommunen skulle vara:

• Gratis godisplatser i parken (behövs när husse glömt)
• Bättre bajsmöjligheter (skit ska inte underskattas)
• Roliga doftspår på alla gator (kul att spåra godis eller andra doggar)
• Bättre gräs på gatan (nu måste man slita upp små tuvor mellan stenarna)
• Långsammare bilar på gatan (självklart)
• Cyklister som tänker på andra än de själva (fy sjutton vad de kör, livsfarligt)
• Fler snälla tanter (jo, de som finns duger, men fler vore inte fel)
• Fler roliga valpar/unghundar som uppskattar en bitorgie!
• Bättre och godare mat (smakade resterna från nåt som heter entrecote i går, mums!)
• Språkkurs för hussar och mattar. (Ibland tror jag att de är helt blåsta, fattar inte minsta woff!)
• Kommunal hundservice (gärna bemannad med erfarna doggar att tala med och bli upplyst av)
• Sovplatser mitt i stan för trötta hundar. Med frukost oavsett tid på dygnet.

Nu har husse blivit trött igen. Tråkgubbe! Snart vill han nog ha ut mig igen, okej, jag ställer upp.

Vad gör man inte för ett bra kiss och en rejäl bit Frolic. I will write again (där ser ni, jag kan många språk). Woff på er, ha en bra dag, bit nån, fast bara litet!

Morronhund har guld i mund

Hej. Jag heter Svante och drömmer just nu. Ligger på rygg och kickar lätt med ena och andra och båda bakbenen.

Har framben också, och dessutom ett ben som jag brukar bita på.

Eftersom jag är hund skiter jag i Juholt. Jag bara skiter och hoppas husse ska plocka upp. Kissar duktigt också, som vatten fast mysigare faktiskt. Vatten luktar inte, men det gör kisset. Talar om att jag var där. Svante was here!

I går hittade jag en fin vattenpöl. Som jag plaskade! Och drack dessutom. Tror tamejtusan att pölavatten är som pilsner för husse. Gott.

Nå, nu till allvaret. Klorna. Husse vill klippa igen. Vilken pers. Han någon snackat om tortyr för doggar? Nä, trodde det. Hundens Vänner borde göra nåt. I kväll är det dags.

Vattentortyren dessutom. Har inte pratat om det tidigare. Men att bli satt i ett badkar och sen spolas över med rent friskt och varmt vatten är för jäkligt. Kämpar emot vad jag kan.

Häromdan blev jag lurad. Falska förespeglingar! En Frolic, hundgodis, lades försåtligt i badkaret. Eftersom jag alltid är hungrig hoppade jag glatt i, trodde att det var nytt roligt bus. Sen kom duschen fram...

Nå, en hunds vedermödor blir lätt en hel roman. Nu gäller mera novellformatet, för att inte säga brevformat. Som ett rop från den nedre världen, den som försiggår på marknivå med nosen tätt tryckt mot marken eller gatstenen.

I morse var det otäckt. En man med kvast! Stor otäck sopkvast som han hötte med samtidigt som han skrattade. Klockan var nästan sju, det var otäckt mörkt, och jag hade just skitit.

Sen kom det en till!!! Två män med kvastar. Blev jag rädd eller?

Faktum är att jag gav mig på båda två. Kvast eller inte, jag morrade, skällde skräckinjagande och satte mig bakom husse. Som om han skulle vara något skydd.

Nå, det är dag, det finns en park, och där det finns park finns Bosse eller Malte eller nån annan av mina polare som är kloka nog att brottas och busa i stället för att blåsa svenska folket i riksdan.

Länge leve hundlivet, åtminstone femton år eller så.
Svante Hund, torsdag den 13, oktober 2011!

Svantebloggen onsdag

Puh. Ont i tänderna. Mattes träskor är hårdare än beräknat. Husse skrattar. Nu sitter han vid den apparaten igen. Har bytt foder. Nåt som heter Royal Canin. Varför inte ryggbiff? Varför inte små läckra oxfiléer? Typiskt.

Jag är inte ens en kanin. Men jag ser dom ibland. Gräver hål gör dom. Säkert goda att äta också.

Den nya selen är fin. Slipper bli strypt när husse vill gå åt fel håll. Ibland tror jag att husse är maktsugen. Jag vill ha dialog, vill resonera om riktning, vara demokratisk. Men husse är tyrann, en riktig diktator.

Skönt när matte kommer hem, henne kan jag resonera med. Få smulor, få en halv macka, få sitta soffa.

Husse vill inte att jag skäller. Själv pratar han hela tiden. Försöker prata hundspråk, låta barnslig och så.

Nu sätter jag mig vid matskålen, han ska ta mig tusan inte gömma mat för mig. Nu skäller jag.
Så ja, där kom den förbaskade kungliga kaninen ned på ätnivå. Redan halvvägs, mat ska ätas fort, smältas fort, och fyllas på direkt igen.

Här i Skåne säger vi doggar: Mö mad, god mad, och mad i rättan tid, dvs. alltid.

Hur rund får man bli som hundbarn? Som en tunna? Som en kossa? Eller som en välfödd dogg?

Jag är en välfödd dogg, kunde ha varit välföddare om det inte var för husses eviga tjat om att gå ut, om att springa litet, om att leka kurragömma.

Om hundar var politiker skulle de inte fuska med bidrag. Vem har hört talas om skällavdrag? Om woffskatt? Om subventionerade bajspåsar?

Ingen. Vi hundar gillar Volvov! Vi tankar på Shell. Hellre katt än skatt.

En engelsk dam sa häromdan: what a lovely puppy!

Jag skällde tebaks på engelska (doggar där låter som här) woff! Betyder ungefär: inga tanter ska jamsa med mig! Vem vill bli kallad puppy?

Eller det ännu vanligare: Det är ju bara en valp! Kolla Bamse, det är ju bara en valp. Kom hit Buster, lek inte med småvalpar.

Tur att jag har Malte, Sluggo och tiken Bosse!

Jag är nästan vuxen! Jag äter snus! Jag är tuff, mopsar mig mot mopsar. Bara så att ni vet. Nä nu måste jag sova ett tag innan husse kommer med kopplet. Tror han inte att jag kan parken redan? Var finns världen! Dit vill jag. God natt fast på morron!

Svantebloggen tisdag

Woff!!!Husse vaken. Matte uppe. Maten slut. Dags för korgen igen. Kallt ute numer. Men bra med gatsten att kissa på, det rinner ned mellan stenarna och försvinner. Borta.

Husse är nästan aldrig borta. Bara litet dum ibland, men jag älskar honom ändå.
Tänk att han inte begriper att jag vill gå själv. Nä, koppel ska det va. Sen när det kommer bilar och cyklar drar husse in mig. Varför då?

Bilarna morrar ju bara litet, och cyklisterna plingar. Ingen skäller, alltså ofarligt.

Men i parken finns ligisterna. En stor otäck Rottweiler med liten matte som liksom bara slänger i ändan på ett koppel.
Då går husse undan med mig. Jag är för liten att bli biten, säger han.

I går mötte vi i stället en sån där mördarhund med ännu mindre matte i kopplet. Då gjorde husse halt med mig. Så satt vi och såg hur doggen släpade matten förbi, ingen olycka, men det var nära.

Bosse är roligast. Bosse är taxvalp, knappt större än en tvärtass. Han är en hon. Tik säger husse, jag fattar inte sånt än. Bosse är en pigg kamrat som jag brukar lägga mig på.

Zeke är värre. Han är stor, en schäfer och golden samtidigt. Blandras. Men ganska kul ändå tills han biter mig i örat. Då gnäller jag. Inte ens husse vill att nån biter i hans öron (vem skulle vilja det?).

Jag har en hemlig plan. Öronen flaxar när jag springer. Husse fattar inte att jag tränar då. Vill bli flyghund. Precis som flygarhunden ifrån Mirleft. Fin låt som jag nynnar i mitt inre. Jag vill också bita barn i benen.

Varje dag försöker jag fånga änderna i kanalen. Dom kan flyga. En dag ska jag flyga ifatt nån av dem, bita tag och äta upp. Få fjädrar i halsen vore kul. Med näbbar och klor.

Vi hittade en död sparvhök igår. Den har klor. Och vass näbb. Men den var död. Undrar om det inte är precis som med maten, den är nog också död. Men god. Ville äta höken men fick inte. Det där jädrans kopplet var ivägen igen.

Nu ska jag berätta vad jag äter:

• Tuggummi (slickas och skrapas upp från gatstenen)
• Jord och gräs (pillas eller krafsas upp, tuggas och sväljs)
• Snus i påse (billig fylla)
• Spillda chips (kolla noga där folk suttit i parken)
• Rester från McDonalds (parken igen)
• Små jädrans servetter (ofta under stora träd med nedhängande döljande grenar, doftar härligt av nåt som husse inte vill berätta)
• Spyor (ha, färdigmat för en dog, halvsmält är perfekt)
• Smulor från de rikas bord (dvs sånt som råkar falla ner när husse och matte sitter och frotterar sig med biffar och fisk)
• Smulor i parken (tur att folk vill mata fåglarna som inte har samma goda näsa för sånt som jag)
• Rester och tallriksslick (dom är slarviga, husse och matte, särskilt matte som skär bort allt gott fett)
• Kärnor, äppelskruttar, päronskruttar, halva morötter, hela morötter, allt som någon bitit i och sätt sin goda prägel på.
  
• Bajs (ville inte skriva detta, men det måste med. Skit kan innehålla fett, och fett är valpens vapen mot ofettlighet. Ofettbart säger husse, ush säger matte, gott säger jag som blir lös i magen efteråt)

Jaha det var allt medan diskmaskinen stör min vila och husse sitter och knappar på en konstig maskin som jag inte får bita i. Något att bita i.

Som sagt, nu vilar jag i trygg förvissning om att en bunke med Royal Canin står och mognar på diskbänken. Matte har gått, vi sa adjö, jag stal hennes socka igen! Ha. Lyckades dock inte med Behån, annars fina att tugga på, luktar och smakar matte. Husses kalsonger är snäppet bättre, men dem har han på sig, rackaren.

Ibland kissar jag inne. Undrar just om det är för att ute är för långt borta, eller om jag bara vill markera min närvaro?

Ibland skäller jag bara för att retas. Dom blir så upprörda då. Husse säger Ptsss, eller knackar mig i revbenen. Matte är snällare, men ibland sätter hon tummen på min tungrot. Inte kul alls.

Då lugnar jag mig, ser snäll ut, och kommer igen efter nån minut med mitt gå-genom-märg-och-ben-skall. Det hörs, kan jag lova. Särskilt när jag gör ett serieskall med falsett på slutet. Ha, där fick dom!

Men, nä, jag har halvslutat. Gillar ju husse och matte. Gillar ju maten. Gillar ju kramet och leken. Gillar ju att ha en egen flock. Fast helst ville jag nog bestämma själv. Nafsa dem på tårna och riva några tapeter från väggen.

Vem vet? En vacker dag får jag chansen. Då är det jag som bestämmer när det ska kelas, lekas, busas, gås ut utan koppel, och bita andra hundar i öronen.

Återkommer om detta när det är dags för mig att bli Alfahanne. Husse får nog slicka mig i mungiporna för att bli accepterad. Eller, enna (är jag möjligen göteborgare trots allt?)

Om livet och pengarna

På mindre än en sekund växlar börsens datorer kurserna. En liten händelse någonstans skapar en otrolig turbulens på värdens börser. Som om ekonomin fått hicka! Så jäkla sjukt!

Allt handlar om girighet. Om att så fort som möjligt få snabbast och störst vinst. Som ett världskasino, fast värre.

Resultatet blir att långsiktighet har blivit omöjlig, att miljötänkande blir svårt, att krig lönar sig mer än fred och att investeringar som ger avkastning om fem år blir otänkbara. Nu gäller, bara nu. Datorerna reagerar blixtsnabbt, och människan låter sig dras med.

Borde det inte vara tvärtom? Borde inte alla 7 miljarder människor som alla andas in syre och alla andas ut koldioxid förstå att det inte håller? Borde inte människan, den enda varelse på jorden som kan förutse konsekvenserna av sitt handlande agera klokare?

Självklart. Om inte en annan mänsklig egenskap betydde mer: Girigheten, en dödssynd, den som i värsta fall kommer att få oss alla, och allt levande, på fall.

Gärna miljö, bara jag slipper betala. Gärna fred bara jag inte måste bekosta den. Gärna mat till alla, bara jag får mitt först. Så tänker vi alltför ofta.

Vad gör media? Vad gör de som borde kunna sprida kunskapen till alla? Inget, det är inte lönsamt. Värsta varianterna finns i Italien där Berlusconis TV-kanaler sprider rena skiten, och i USA där Fox News sprider skit från den sk. Teapartyrörelsen, det mest inhumana som skakar världens största men mest ihåliga ekonomi.

Vad gör vi? Mycket faktiskt, Sverige har en oberoende public service radio och TV. Uppdrag granskning är svenskare än svenskt, finns knappast nån annan stans.

Men världens medier är annorlunda. Al Jazira är ett undantag, visar hur folk verkligen mår, vad som händer, men de är ett undantag.

Från botten kommer alltid förändringen. Botten är du och jag. Som folket i Kairo, som folket i Syrien, som folket i Libyen.

Det finns hopp för världen. Det är du och jag som är hoppet, som kan tvinga politiken att byta kurs och ekonomin att förstå att långsiktiga planer är mer lönsamma än snabba klipp på börsen.

Israel igen

Radion väckte med den jävligaste kommentar jag hört sen Hitler. En Israelisk bosättare snackade om palestinier som om de inte var människor. Hur kan den judiska världsfederationen acceptera ren och skär rasism? Fattar det inte. Kan inte begripa hur de som blev så förtryckta och mördade av Hitler använder samma argument för att mörda palestinier. De var ju inte ens på plats! De har aldrig velat utrota judar.

Men judar vill utrota palestinier. Helt kallt menade denne bostättare att judar är bättre människor än palestinier. Konstigt att USA kan stödja en sån vansinnighet. Men USA är USA varken bättre eller sämre, oftast sämre.

Risken som judarna möter är att egga Hiterlismen i Europa. Risken judarna möter är att egga hela Islam emot dem. Risken judarna möter är att leva ett liv inom stängsel, inom murar, utan dialog med världen utanför.

Ett Palestina! Ett land med många religioner, är enda lösningen. Ni må kalla det vad ni vill, men ett litet territorium mellan Döda havet och Medelhavet måste kunna fungera som ett land med ett folk med olika religioner.

Tvåstatslösningen är idioti, och det vet alla som försöker genomföra den dessutom. Det är som katten och råttan, som David och Goliat, fast Goliat idag är David.

Skärpning människor. Sluta se på när folk mördas helt i onödan, jobba för en enad stat som inbegriper alla religioner!!!!

En galen hund

Bankerna kräver skattepengar igen. Som om de inte redan fått nog av allmänhetens pengar. Girighet går före moral, bankernas affärsidé är skillnaden mellan in- och utlåningsräntorna. Inte att stjäla skattepengar!

Idag är en affärsidé att leva på det allmänna, det bidragsberoende, som vilken fattig nisse som helst. Fast fattiga blir aldrig rika, det blir däremot alltid bankerna och deras anställda.

Nu när Grekland är på fallrepet ska Europa betala grekiska bankers slarv ännu en gång. Ett medvetet schabbel, precis som när svenska banker räddades av regeringen.

Vi har alla sett det som varit i Grekland; halvbyggda hus för att ge intryck att pågående bygge. Ett exempel bara för att kunna få EU-bidrag.

Jag gillar grekerna, ett folk med starka kvinnor. Som om Sverige hade valt Schyman till statsminister, nästan. Men jag gillar inte den tusenårsgamla konflikten med Turkiet. Fattar inte varför två folk som alltid levt nära varandra ännu ska hålla den gamla konflikten vid liv.

Förr var Turkiet Europas sjuke man, nu är Grekland den sjuke mannen medan Turkiet trivs och berikar sig. Inte minst på turister, två konkurrenter om samma marknad.

En galen hund finns nog inte som hund. Hundar är sällan galna. Människor är det emellanåt, inte minst de som har stooora hundar som faktiskt kan bli lika galna som sina ägare.

Smutsiga hundar är vanliga, har själv en. Går ut gul och fin, kommer hem som en väl smutsig hund med unken doft.

Tänker på Dylan, "Like a rolling stone" som i Sverige fått namnat smutsig hund.

Tänker på alla underdogs i livet. Svante är en av dem som haft tur.
Må bra, idag är en ny dag för alla, också för smutsiga hundar.

Bloggare fälld av hund

Där for en kapsyl, där mina gamla kalsonger, där en mattestrumpa. Än sen, är man med valp så är man.

Lilla Svante börjar blir stora tuffa Svante. Här gäller inga gränser, här gäller upp i soffan eller upp på matbordet tom. Litet som Sverigedemokraterna, döna sig in. Döna är skånskt, jag brukade döna i mitt tidigare liv. Nu är jag mer lay back.

Svante tuggar korg. Han brukar också tugga mattes strumpor, mina skor, allehanda sockor och allra helst mattes trosor.

Måste hundar vara såna? Var finns trosor i naturen? Var finns sockor? Var finns korg? Men - inser jag - Svante har ingen natur. Han lever i en stenstad. Gatan är full av fimpar och allehanda bråte. Svantes natur är vår kultur.

Nu biter han stolen jag sitter på. Fint, i bästa fall kan det innebära mitt definitiva krasch.
Bloggare fälld av hund! snacka om rubrik.

Normalt fäller han mig via kopplet. En stund snällt och fint på sidan, sedan ett snabbt ryck över husses färdrikting, in i nån buske på fel sida. Kopplet blir då en effektiv snubbeltråd.

Om en halvtimme, när det börjar ljusna kommer vi igen, jag och Svante. Se upp i parker och gårdar, vi kommer, lovar, vi måste bara komma ut i friheten!

Tisdag som varje valpdag...

Vaknade. Fint. Halvsju betyder att valpen Svante sovit länge. Men det betyder som alltid också bråttom. Dagar med halvsömn innan uppgåendet är över. Vaknandet måste ske fort, helt innan man vaknat.

Valpar kissar fort. I morse väckte en liten fru i den kritiska stunden. Kiss på golvet. Telefon innebär vaken valp, och vaken valp innebär kiss.

Tur att vi köpt på oss massor av hushållsrullar. Det behövs skogar för att ha en valp.
Det behövs tålamod och mod, väntan och snabba beslut, vara rolig och allvarlig, vara helt och fullt hundmamma/pappa. Woff!

Det visar sig att pensioner inte är pensioner, att allt är ett spel på börsen. Hade alla tagit trisslotter från 20 år och uppåt hade det säkert varit väl så bra.

Nu sitter många med sin fattigpension och undrar varför de jobbat. Nu sitter många med jobb som de inte ens vill ha. Nu sitter många utan jobb fast de vill ha.

Valpen, var det inte namnet på en terrängvagn? Försvarets stora vapen i snöterräng. Svante i snö återstår at se, men hans företrädare Hampus var framgångsrik. Ålade sig fram i djupsnön.
Plöjde genom drivor.

Alla känner Svante. Barnen på lågstadiet vi passerar varje dag hejar på honom. Vissa barn vägrar att gå hem innan Svante gått eftermiddagsrundan. Alla ropar: Svante! Svante svarar genom att lägga sig på rygg så att kliande barnahänder kan killa hans mage.

Parken kommer jag att skriva om framgent. Malmös bästa sida visas där. Nu ger jag mig. Svante skäller på mat, jag kliar efter utgång och radions P1 går på rundgång. Woff!!!

Floyd Davies sista dag - och Carl Bildt

Nu ska han mördas, Floyd Davies. Nu ska han för evighet försvinna från jordelivet. I hans fall kan det nog kännas som en befrielse från fängelsehelvetet i USA. Men rättvisa har inte skipats, och för den som är död finns ingen väg tillbaka. One way road to heaven or hell.

Kan inte för mitt liv begripa hur vi kan acceptera dödsstraff. Eftersom vi accepterar USA (eller Kina) betyder det att också vi är grobianer, ociviliserade, omänskliga.

Carl Bildt borde kunna visa Sveriges ståndpunkt. Vi har inte dödat någon sen tidigt 1900-tal.
Men USA trampar på i mördarskorna. Rasismen lever sitt eget liv i gäng som Ku Klux Klan.

Låten "Strange fruit" är verklighet än idag.

Att Floyd Davies är svart spelar stor roll. Svarta i södern är ännu inte accepterade. Om en svart man misstänks att ha dödat en vit polis är utgången given: döden.

Nya testamentet säger: du skall inte döda.
Gamla testamentet säger att vissa brott ska straffas med döden.
Något har alltså hänt mellan Jesus och Moses; Humanismen.

Länder som USA och Kina måste stanna upp, tänka ett tag till, se dödsstraff som vad det är, ren hämnd och barbari.

USA har inte blivit säkrare med dödsstraff. Inte Kina heller. Det enda sätt att möta brottslingar måste vara internering kopplad med bra mental omkodning.

Det finns en aspekt på dödsstraff som är dess motsats; ekonomiska brott (hur många miljarder som helst) straffas milt, absolut inte med döden, men med ett slags förståelse för att någon vill stjäla andras liv.

De som styr har stort överseende med andra som styr. Det handlar om pengar.
Nå, dagens drapa slutar i verkligheten. Idag ska en svart människa dö, mördad av sitt land. Han är fattig, han är svart, och han är troligen helt oskyldig. Carl Bildt, protestera!!!

Hunden sover

Hunden sover. Det gäller att vara alert, då kan man diska eller skriva på bloggen. Hunden sover är fint, men litet skrämmande med tanke på att han vid uppvaknandet genast vill ha mat och därefter kissa/bajsa.

Själv kissar jag och bajsar också, men mer civiliserat och i därför gjorda utrymmen. Hunden kissar och bajsar där han står - låt honom stå rätt!!!

För doggen är kiss en signal, ett språk, ett sätt att visa sin doggighet på. För doggen är bajs just skit, inget annat.

Bajs för oss är litet hemligt, luktar illa, pratar man inte om fast man pratar skit.
Att bajsa på sig är det värsta som kan hända, utom för långlopplöpare!!! Hörde en kommentar:

Ja fick rännskiten, satte mig bakom varannan bil, men vann ändå!

Ståhl hette han nog, från Åhus och jag vill minnas att loppet var Stockholm maraton. Jag försökte följa Ståhl en gång när jag bodde i Åhus. Orkade femhundra meter, sen var jag helt körd. Facit: Försök inte springa om maratonlöpare!

På tal om maratonlöpare. Carl Bildt! Snacka om löpare, politisk maraton, han ger inte upp, gör sig osynlig när så krävs, synlig när han själv vill, men är alltid alert med rätt ord i fel tid.
Jag undrar hur kan kan tillåtas fortsätta.

Bildt behöver inte jobba, kan ligga och lata sig om han vill, men ändå. Är det girigheten, den att sitta både vid makten och makten, den politiska och den ekonomiska?

Visst är det skumt att just Bildt har suttit i Gazprom (bygger ledningar under österhavet) och Lundin Oil (utvinner olja i fattiga afrikanska länder).

Kan han vara neutral i Ogadenprovinsen? Kan han vara neutral när det gäller relationerna till Ryssland via Österhavet?

Nä, det kan han inte. Alltså kan han heller inte vara utrikesminister, men det är ju vad han är. Skumt, eller enna?

Nå, Svante sträcker på sig, maten har sugit vatten en stund. Nu börjar det bli time för en riktig dust med verkligheten. Se upp, snart kommer vi, Svante och Husse!

Höst med tröst

Den hugger in på sommarna, hösten. Biter bit för bit av kvarvarande sommar, sväljer och svarar med regn och rusk. It´s raining cats and dogs. Mest dogs. Och cats, om jag ska vara ärlig.

I morse slank en röd katt in i porten framför Svantes nos. Han hann inte reagera innan den var borta bland stenhusen.

Ute är det mörkt tidigt. En glad östgöte plockar skräp på vår gata, tar alltid ett samtal med honom. Fas 3 naturligtvis. Men han trivs, börjar jobba vid fem, och håller på till mittpådan. Har haft hund och katt. Mycket att snacka om medan Svante snusar och helst vill in igen.

Jo, han snusar faktiskt. Har ett särskilt sätt att låta dofter visa honom rätt. Fram och åter, i cirklar som blir allt mindre till dess han hittar spyan eller vad det nu är som lockar. Osviklig. Ska tamejtusan träna honom på kantareller.

Golden betyder inte guld, snarare smutsig päls. Idag la sig doggen i en vattenpöl. Är golvet skitigt? Vår gamle Hampus gjorde likadant, det är nåt med retrievers och vatten/kärr/sörja. De gillar skit. Och vatten.

I kväll ska det duschas. Jajamen. Matte kommer hem i mörra och då ska doggen vara fin. Jättefin.

Hur fin är Carl Bildt, undrar jag. Jo, han är friherre, gammal adel. Jättefint. Men ändå tänker jag att huvet hans inte kan vara så annorlunda än huvet mitt. Att han fick allt på ett fat medan jag ägnat livet åt att hitta ett fat att ha nånting på.

Överklassens diskreta charm, gift med en grevinna från det helärliga Italien dessutom. Många har gnällt på Silvias bakgrund, men hur är det med Bildt?

Berlusconi är det löjligaste jag vet. Faktiskt. Fattar inte hur italienarna kan rösta på honom. Men han kan konsten att göra något av inget, och det räcker ofta nog. Dessutom har han medierna i sin hand. Han äger dem.

Och Pia Kjersgaard. Nu är det rena bottennappet. Vilken idiot! Hur kan danskarna, vårt broderfolk, rösta in en sån i riksdan? Jimmy Åkesson är en snäll söndagsskolenisse i jämförelse. Stackars mörhyade, muslimer, annorlunda, mörkhåriga, över huvud taget icke-danska enligt hennes norm.

Träffat många danskar, nästan alla trevliga, nästan alla skamsna över sin regering. I Sverige bor numer de danskar som inte får vara gifta med utlänningar! I Malmö finns många som tvingats ut ur sitt land för att de älskar någon som inte duger för Kjersgaard. Sån skit har vi sluppit i Sverige.

Men Carl Bildt sitter visst kvar än, hur länge står vi ut med det?