Man börjar bli man

Hände i går kväll. Gick ut med husse som vanligt. Åt gatan, slickade stenar och inkasserade ett och annat tuggummi. Då hände nåt i näsan.

Jag började liksom dra i kopplet utan att veta varför. Husse var inte beredd alls, snubblade nästan av min maskulina kraft. Där fanns hon ju, en snabb liten whippet.

Vackrare har jag inte sett. Med fint täcke i kylan, vackra ben, vacker nos, vacker rakt av. Som slipad av vinden. Hon kunde löpa, det märkte jag förra veckan, inte en Janne att hinna ifatt. Nu löper hon!

Snacka om feromoner, hormoner, parfymer. Denna lilla snabba dam doftade som paradisets trädgårdar. Jag kunde inte kissa, inte skita, inte göra något annat än att följa mina drifter, dofterna tog över.

Husse talade med den skönas matte. Var orolig för att jag var orolig. Hunden löper sa hon frankt. Jag vet inte vad löpa är, vet inte vad tik är, inget om sånt som människor håller på med när de ska sova, men doften, den härliga doften väckte mannen i mig.
Jag tror jag är kär!

Vankade sen länge fram och åter. Kissade bara på pin kiv på fina mattan. Gruffade med husse, busade med matte, blev inte lugn ändå. Sen sov jag.

I morse gick jag ut med matte. Ingen whippet. Sen åt jag igen, lade mig, drömde konstigt, som om jag jagade en flyende skugga, en grå vacker skugga, väldoftande dam i sin bästa kondition.

Snart ska vi ut igen, jag och husse. Regn, bra. Raining more dogs than cats. Vi doggar gillar vatten, gärna badbart och lagomskitigt, typ lerpölar. Husse fick duscha mig igår. Han borde duscha själv tycker jag. Luktar hund!

Nå, en ny månad är på G, och nån har sagt att Jul är kul. Hjul är kul tycker jag som gillar bilar.