Husse gillar Sven

Nu ska jag skriva vers som Sven Wernström lärt:

Sådan är livet för en fattig hund
att han inte får ett enda ben
inte en liten köttbit eller boll som är rund
inte ens gå ut när timmen blir sen



Det händer att jag kissar på mattan så ren
det händer att jag skiter eller spyr lätt ibland
det kan tänkas att jag vill bita på så soffan så fin
eller att jag biter i människans hand



Men inget är evigt, ett hundliv är kort
vem minns en hund när Olof Palme är död,
som en stormvind i öknen förs hundlivet bort
men varje mitt skall betyder längtar efter bröd

Jag äter gärna kött, smaskigt och gott
jag snusar och luktar, kissar och skiter
luktar saker, både stort som smått
om nån är elak, tvekar jag ej utan biter



Husse tänker dikter, jag tänker mat
Husse tänker barnbok, att läsa, bli kavat
Jag tänker husse, matte och mat
jag tänker att hundar har inget mandat!

Trött hund vill ändå äta

Hemma igen. Efter två dagars jagande efter en gäckande skugga vid namn Penny är jag trött. Ligger pall just nu och resten av kvällen.

Penny är en liten sheepdog från Shetlandsöarna. Borde åka hem om jag får bestämma. Nu har hon åkt hem. Vad tyst och tomt det blev. Att reta skånska goldenvalpar är inte schysst. Jag tar elegant och kraftfullt fart, riktar in mig, och ska just lägga tassarna till. Då är hon borta! Försvunnen.

Sen står den lilla rackaren plötsligt (hur gick det till) två meter bort och eggar igen. Springer snabba rundor om mig. Bjäffar refullt. Puh.

Bättre var det med nya huset. Där ska jag trivas. Strand. Öde marker. Egen plats vid eldstaden. Gott gräs på gräsmattan. Hedar, branter, hav, ljus. Husse provgick mig en bit. Kändes fint. Såg kaninhål!

Då kom kom den där lilla rackerskan igen och förstörde lugnet. Nu måste det sägas: Old Shetland Sheepdog är en bluff. Dom är inte gamla alls, bara dryga fem månader. Kan knappast fånga ett enda får, och är dessutom inte från Shetland - Penny är västgöte från Lidköping!!! Bluff rakt av.

Golden retriver är däremot ett understatement. Dom är mer än gyllene (som jag glänser!) och hämtar (retriev) allt från gator och torg, skogar och sjöar, tom. från soptunnor om det skulle behövas; en mästare på retrieving, en dogg som tar sin miljöuppgift på allvar.

Mannen som plockar sopor på gatan (husse brukar bränna minst tre minuter varje morron på människoprat honom) har mött sin överhund, vi brukar annars tävla om fetaste tuggummina.

Tebaks till helgen. Det blev fest! Jag fick kött!!! Grytrester! Penny också, fast hon inte borde ha fått det. Pennys husse och matte körde tricks med henne, snurra runt och sånt, stå bakben. Sånt skiter jag i.

Jag skiter av princip mitt i gatan och bilarna får allt lov att stanna till dess husse plockat upp (han är också en retriever).

Men jag ligger gärna rygg. Mitt i gatan. Perfekt inför barn. Då vill de klia, och jag vill bli kliad på min eleganta traditionellt byggda mage. Då grymtar jag välvillig. Jag kan också sitta, ligga, vila, skälla, dra och morra utan kommando. Bra på sovning också, faktiskt.

När det gäller grenen ätning är jag helt oslagbar. I går stod Pennytiken och tittade tveksamt på sin ynka lilla pluttemat. Jag såg blixtsnabbt chansen, kastade mig fram och slukade alltihop i ett nafs. Så ska det ätas!

Men kött äter hon. Och korv! Jag får aldrig korv. Idag fick hon en säng ifrån Granngården i Ystad. Löjligt. Mindre säng har jag aldrig sett.

Jag fick en bur jag. Nästan i alla fall. En att ha i skuffen när vi bilar. Storleken var för liten, så jag får vänta nån liten vecka. Men den blir bara mig. La mig i skuffen och sov ända hem till Malmö, eller bort till Malmö om man nu ska ta hänsyn till att jag blir Ystadsbo!

Kommer att sakna mina vänner tror jag. Malte, Bosse (tiken), Sluggo (taxen), Zeke (storbjörnen) och alla de andra vännerna. En obusad hund är ingen hund!

Tänk en egen bilbur, det är bara de allra finast doggarna som har en sån. Såna som gillar mat. Nu ska jag sova igen. Vi hörs.

Gråvädershund

Jag är en riktig gråvädershund. Tror jag. Vet inte vad gråväder är, men gillar dimma. Solen är för het, och regnet för blött.

Nu finns dofterna, visionerna, kaninerna och änderna. Har inte fångat nån än, men vänta bara.

Fick löpa fritt, löpte in bland idegranarna, hittade godis som husse inte vet om, hittade massor av lukter, hittade mig själv. Äntligen, funderade på att skälla till mig en hundpsykolog från husse/matte. Behövs inte, dofter från livet utanför räcker.

Sen hittade vi som vanligt mammor med barn som känner mig. Klia och klappa. Ligga gatan och mysa medan bilarna får stanna och vänta. Gillar sånt.

Skiter gärna mitt i gatan så att husse får stoppa taxibilar och diverse transportfordon. Bra för miljön, tänker jag och kissar på. Ligga gatan betyder just det, ligga rygg, alla fossingarna uppe, magen fri för kli.

Nu är jag trött. Ligger hallen. Har samlat på mig allt möjligt från hyllorna:

• Knäskydd från husse (vill han ha när han jobbar golv)
• Mattes joggingstrumpor
• Mattes joggingskor
• Husses knäskydd för jogging
• En sak att ta bort damm från kläder med
• En borste (kanske min rentav)
• En träsko
• En trasig handske
• En schal (mattes)
• Diverse bitoblekt av annat slag (pinnar, etc som jag samlat under mina resor)

Nu sover jag nästan.

Husse ska dammsuga och då blir det ingen sömn alls. Då blir det bita munstycke, nästan lika roligt som att busa med Malte i parken. Vi ses och skälls! Svante

Morrn, morrn, alla hundar. Husse fattar inget, matte än knappast bättre.

I går kväll gjorde jag ifrån mig, bajsade och kissade (mitt i gatukorsningen, min favorittalett). Hittade nåt som luktade skit, åt det (inget får förgås) medan husse snackade med en annan av våra slavar (dvs hussar och mattar).

Sen in igen. Husse hade hittat extrapris på torskrygg. De satt och njöt av sin jävla fisk, men jag fick inget efter sju. Klockan var nio!

Klart jag tog chansen till "street fast food" klockan nio.

Nå husse och matte sängade sig. Jag fick ligga på vardagsrumsmattan som jag nästan hunnit att riva upp (inomhus gräsmatta). Sen sov jag. Sen sov husse och matte. Då måste jag skita; vi är såna, måste skita ibland på fel ställen.
Husse sniffade. Matte sniffade. Hur fan kan dom känna min skit? Jag låg helt cool , hade inte hänt tänkte jag. Kissade litet i hallen för att förvirra dem. Tänkte kissa litet i sovrummet också, men där ska ju jag också sova.

Så kom husse upp. Sur. Tvär. Liksom inte alls glad över att jag skitit. Jag var glad, fint att bli av med skiten. Inte husse. Som han svor och grälade. Fattar inte, skit är skit enligt mig.

Sen blev det äntligen natt. Dom sov, så jag sov också. Samarbete, planning if you ask me.
Nu fick dom en fin grej tillbaka. Jag sov till efter sex. Nä, nån sex blev det inte, det ser jag liksom alla små barn till människor till.

Ut prata sopgubbar i stället, titta rester efter nattens lämningar, snacka människor som jag mött, kissa litet, bajsa litet och vara bara hund.

Gillar vädret. Fuktigt, mysmörkt, cats and dog. Mest dogs.
Jaha, nu ska husse städa. Bäst att hålla sig undan (hålla sig hundan...).
Varför ska såpa lukta så jäkla illa? Bajs luktar ju gott...

En hund och hans värld

Tyckte nog att husse skulle ta i denna gång. Hundens värld är väl förborgad i hundens huvud.

Husse kan möjligen ana, men inte veta. Han kan inte språket. Nu ska jag berätta om språk.

Människorna pratar på om allt och inget, men vi hundar säger bara det vi tycker. På många olika sätt. När jag inte vill som husse lägger jag mig. Men för att ge en liten hint lägger jag mig alltid med nosen år det håll jag vill gå. Kan det bli tydligare.
Sen suckar jag, det betyder att jag inte vill, att husse inte fattar, och att jag har hundrättigheter.

När husse försöker dra mig åt sitt håll kan det hända att jag går någon meter, sen lägger jag mig igen. Man måste repetera sitt budskap för att en människa ska fatta. Kroppsspråk!

Vi hundar har väl utvecklat kroppsspråk. Vi kan resa ragg. Vi kan vifta svans eller hålla den under magen. Vi kan liksom spänsta när vi ser en annan hund. När vi vill leka lägger vi oss på framarmarna och ser ivriga ut. Sånt fattar hussar också.

Min husse har börjat gå löjligt stelt när jag skäller efter maten. Skrattretande, men litet kul. Han försöker i alla fall. Mitt bästa vapen är att se ledsen ut. En golden är nästan lika bra som en cocker spaniel på detta knep. Alla människohjärtan smälter. Sämst är väl pittbullarna, dom ser bara arga ut.

Men så kan de inte alla språk.

Ett annat knep är att lägga sig på rygg, visa strupen för att berätta att jag ger mig. Det fattar alla doggar utom just pitbullarna. Det gäller att veta vem man pratar med.

Människorna börjar då klia mig på magen, skönt. Helst ett helt gäng tolvåriga tjejer, då blir det omhändertagande, vill jag mena. Valpmage säger dom och liksom skiner upp. Tonårsmage säger jag, men säger ingenting, bara njuter - man måste ta vara på tillfället!

Mina woffar är alltid nyanserade. Storwoff på mer mat. Storwoff på oväntade ting, typ en moppe där den inte ska vara, en bil som parkerat i vägen, en gubbe med kvast där ingen gubbe ska finnas.

Det finns morronwoffet som betyder att jag är vaken och tillgänglig för mat. Det finns småmorret som betyder att jag vill leka. Det finns gnället som betyder att jag är less, felkopplad, vill kissa eller bara vill gnälla i största allmänhet.

Sen finns nattaskället, men då drömmer jag bara. Och ulket, som betyder att jag vill spy för att fixa egenmat en gång till. Mmmm, en lagomspya betyder färdiglagat för riktiga hundar.

Vi har många, mer subtila knep, men dem vägrar jag att avslöja. Nåt får dom väl ta reda på själva!

Förutom kroppsspråket har jag min nos. Snacka om GPS! Jag gör min värld, skapar med näsan, ser fria ängar eller dumma hundar med nosen. Jag är minst hundra gånger bättre på att snoka än människan (hur har hon kunnat överleva?). Doftblindhet måste vara ett rejält handikapp.

Dom känner att det luktar skit. Jag kan ta reda på vem, hur, varför, och i vilken status skithunden har. Ser med näsan, men det har jag visst talat om tidigare.

Sen är det vattenpölar. Vatten är en Goldens bästa vän. Jag badar, jag rullar mig, vattnet mjukar upp lera och annan smörja, sånt som gör att jag kan gnida in allt i min alltför gula och rena päls.

Den som luktar skit kan aldrig vara farlig tänker mina byten: kaniner, fåglar, råttor och möss, samt diverse andra smådjur. Åt en spindel, gott gott (fåglar och kaniner återstår att fånga). Men för liten. Försökte på en geting, missade, tur sa husse, inte jag.

Ville vara fjällräv bland lämlar detta år.

Andra doggar är ett problem och en möjlighet. De flesta är mindre, då kan jag utnyttja min tyngd, lägga en labb över dem och skaffa övertag. Det mest irriterande är smådoggar som kvickt smiter undan. Då tar jag på mig min sorgsenmin.

Whippet nämner jag inte en gång till..

Min hörsel är selektiv. Jag hör allt, men skiter i det mesta. Just nu är det nån jäkla människa som borrar i betong. Outhärdligt. Man jag sovrar bort borr. Precis som jag sovrar bort ord som hit, kom, Svante, sitt, ligg, stanna!

Men jag hör direkt när husse lägger mat i skålen, ett kylskåp som öppnas, en dörr som öppnas, en macka som tuggas, ett prassel i fickan, ett avlägset skall, ett skrammel av transportbilar (kan tappa nåt gott), minsta ljud från köket, minsta ljud från toaletten, minst lilla skitljud från en pipande mus.

Min värld är komplex. Allt, rörelser, ljud, doft, och bara känslan av att något kommer att ske, registrerar jag.

Jag vet dagen innan när matte ska resa bort. Jag vet att i morron ska vi ut på landet. Jag registrerar med alla mina sinnen (sju eller så) att snart ska nåt viktigt hända och förbereder mig.

Ett exempel. Duschen. Att det ska duschas på kvällen vet jag på morronen. Hur jag vet det är min hemlighet. Men jag vet. Numera har jag accepterat denna tvångsbevattning. Kan ju inte undvikas. Min företrädare, gamla Hampus (RIP) brukade lägga sig under soffan.

Jag ser faran i vitögat och accepterar. Inte helt fel med rent vatten ibland, bara jag blir torkad av matte. Ett helvete som slutar som torkfest. Dumma Hampus som inte kunde se helheten. Det kan jag. God Dag. Onsdagsmorron har börjat bra. Duggregn (raining cats and dogs) och fin luktvärld! Återkommer med fler tankar från en hund.

Gråhund eller greyhound

Sa jag att jag har en snabb polare? Nä, misstänker det. Denna lilla doggen har jag ingen kontakt med, hon är för snabb!

En rejäl gråhund hade nog funkat, men denna lilla whippeten snor mellan ben, sticker som en raket, och kommer igen när jag minst anar det, tex när jag jobbar med en kvist eller kollar läget med nosen.

Irriterande typ. Stella heter hon, stjärna betyder det, men vaffan, hon måste sitta still om man ska kunna bita, hoppa, nafsa och ha kul.

Gatorna är spännande. Matte gillar gräs direkt, men då fattar hon inte att varje stenbelagd gata har gräs. River upp en hel del, tuggar på. Bra för mig, för staden och ekonomin. Tänk om vi riktiga doggar fick fritt fram mellan gatstenarna - no gräs, no more.

Sopbilar är det värsta jag vet. Dom kommer vid halvsjutiden, mullrar, drar kärror med sånt som skulle kunna ätas, och välter husses cykel. Morr säger jag och backar bakom husse, som om han skulle vara tryggt.

Den enda sopgubbe som funkar är han med kvasten. Han begriper små doggar, fattar att det farliga också kan vara kul.

Nu är det dags för husse att ta mig till parken. Äntligen!

Svante filosoferar

Woff! Det är MåndagsSvante som skriver. Husse översätter. Jag ligger i hallen och tuggar skor just nu. Nån måste göra detta viktiga jobb. Husse vägrar och matte har ställt alla skor på en hylla. Förrädare!

Men för två timmar sen var jag på hugget. Gatan var nästan tom, bara en dam med liten feg hund var ute.

Jag la mig på gatan, gillar gatsten. Låg där medan husse försökte intressera mig för banaliteter. Kissning t.ex.

Och det där med att måsta bajsa är skitsnack. Gatstenen efter en natts spännande händelser måste doftas in långsamt, njutningsfullt och kanske göra att jag hittar spyor bättre.

Detektivarbete. Jo, jag kissade, sånt måste man, men inte på kommando. Bajset väntar jag med. Ska snart ut och ge husse vad han tål av uppsamling i sina löjliga plastpåsar.

Andra hundar kan låta sin skit ligga och markera länge, jag får liksom inte finnas när det gäller den viktiga skitlukten. Sen ska han hitta en papperskorg att lägga min fina doftmarkering i.

Man kan ju tro att hundar skiter i papperskorgar! Jag skiter i papperskorgar.

Sen fick jag Royal Canin (kanske kan jag bli sponsrad med leksaker eller hundgodis!) och blev trött igen.

I går drog matte och husse ut. Varför? Jag fick inte va med! Konsert sa dom, jaha, nåt löjligt som jag skulle kunna skälla ur mig själv.

Marchin for life! Vaba, jag marchar for life every day. Till parken, på gatan, till veterinären, till garaget. Som jag marcherar, och som jag kan sjunga.

Det ekar i hela huset när jag, en svältande hund, sjunger mina blues: woff woff woff, woff woff woff. Ibland lägger jag in ett gläfs, och ibland det känslofulla morr.

Nu ska jag berätta om hur jag ser. Jag ser med näsan. Matte och husse luktar inenting. Jag ser gröna ängar, massor av tikar, massor av hannar, kan se hur saker och ting ändras och kommer att bli.

Nosen är min bästa vän, och min otroliga snabbhet att plocka upp ett tuggummi eller en härlig gammal spya är suverän.

I går avslöjades jag åter med att vara nikotinist. Snuspåsarna dök upp där bak. Shitt! Nå, min värld är en underbar kombination av syn och doft.

Nosen en centimeter över gatan, över gräsmattor (gräs är bland det bästa jag vet, dvs gräs OCH jord) samt (jag kan svenska) över sandstränder (har ni testat sand med lagommycket tång?).

Kapitlet pinnar återkommer jag till, men vill redan här pusha för min pinnblogg i morron eller så.
I går missade jag Malte pga pinnar. I går missade jag dessutom Bosse pga pinnar. Bara Hilton, en skum stor dogg, och Stella som är Whippet och fuskar i springandet, busade jag med.

Dags för mig att skita nu, husse känns litet nervös, tror jag ska skita på gula mattan. Vi doggar vill bara ha fred, mycket mat, mycket bus och bestämma var skåpet ska stå (fattar inte vad skåp betyder).

Woff på er doggar, vi måste hålla ihop mot dumma hussar och dumma mattar. Vi bildar en motståndsflock, vad skälls? Er Svante, doggen mot en friare framtid!

Dum husse!!! Ett problem för många doggar.

Idag tränade matte, husse och jag lydnad. Låter inte så kul, men jag satte mig, lade mig, kom på inkallning och stannade på "stanna". Då var det mesta frid och fröjd, hade bra nära snott en kaja och två tröga änder.

Sen blev det ännu roligare. Vi skulle köpa fisk vid Hoddorna. Vilken doft! Snacka om fin parfym. Jag lade mig vid den första hoddan medan husse och matte valde fisk. Blev nåt dom kallar hälleflundra. En norsk buhund sa att den heter kveite, men jag tror inte på norska buhundar. Så det så, woffade jag glatt.

Ett himla dividerande på människorna om tillagning och sånt. Jag väntade, kanske ett litet fiskahuvud skulle dyka ner, kanske nån stjärt, man vet aldrig med hoddor.

Nu började mina problem med husse. Han skulle av nån anledning hem med sin fisk, men jag ville stanna. Matte drog iväg för att jogga längs ribban, husse fick bära hennes varma jacka.

Först ville jag inte flytta mig alls. Husse försökte godistricket, funkade tio meter, sen la jag mig igen. Mitt på gatan. Brukar funka. Han fick dra mig i selen över gatan (himla obehagligt), varför inte vända? tänkte jag.

Den knappa kilometer vi hade hem blev en viljornas kamp. Jag ville självklart tillbaka, husse den idioten ville hem med fiskpåse i handen, sin egen mockajacka, och mattes jacka över ryggen. Han fick svettas vill jag lova. Rätt åt honom.

Först i parken fick jag klart för mig att han var envisare än jag, dessutom starkare. Men dum var han, fattar han inte att fisk är bäst där den finns i massor. Jag såg och luktade på marulk, på sej, på torsk, på spätta, på gös och tamejtusan om det inte fanns en liten abborre också.

Nu ligger jag och drömmer om Hoddorna, min nya favoritplats i världen. Fler hoddor åt folket (dvs doggarna).

Vad en hodda är vet jag inte, det är skånska och det är knappt matte och husse förstår. I hallen ligger jag. Biter så tyst jag kan sönder husses skor, det är han värd.

Svante och vanten

Hittade en vante i morse. Mörkt ute, husse gick och muttrade. Sen såg jag vanten. Lurades litet genom att finta höger, sen kom räden, snabbttill vänster.

Sånt heter taktik. Jag stack som en greyhound, snubblade husse med kopplet (uträknat) och högg vanten, kastade vanten upp och högg den igen medan husse försökte återvinna balansen.

Fin vante, fick hänga med en hel halv gata (Jöns Filsgatan). Sen kissade jag litet och bajsade en stor hög som husse muttrande tog hand om (vad gör dom med all bajs?).

Sen gick vi förbi farliga dörren. Ibland hörs morrande inifrån. Ibland skramlar det som i morse. Det finns nåt där! Kan det vara pittbullar? Kan det vara något annat, ett monster!?

Jag fick fart, vi tog vägen till Ostindiefarargatan i ett naffs (jag naffsade till mig en hel äppelskrutt i farten!) Husse sprang, jag sprang, men när vi kollade hade inget hänt. Inte en människa, inte en enda dogg. Det är nåt magiskt med den gatan och den porten.

Matte var trött i morse. Husse kom med fil och kaffe. Försökte få en slick fil. Misslyckades. Fick bara resterna. Gillar inte hallonen som husse blandat in. Men gillar matte.

Innan dess spydde jag på skära mattan. Vid femtiden, sa husse. Kul att spy, men får äta maten en gång till. Det borde människorna lära sig, man äter, man kräks upp efter ett tag, sen äter man samma goda mat igen, nu halvsmält och god.

Skära mattan åkte ut i nån konstig apparat som viner och skramlar. Tvättmaskin sa husse, skrammelmaja, tänker jag.

Woffade litet, alltid väcker det nån. Husse är mer vaken än han är vaken. Matte också, inte jag. Trött = sova. Pigg = äta skor, eller nåt i skoväg. Här kommer en lista på vad jag äter:

• Hundmat (bläää)
• Rester (Mer, mer)
• Strumpor (bara dom otävttade)
• Skor (kan inte nån ge pris till dem som tillverkar skor?)
• Intrampade tuggummi på gatan
• Jord, gräs, cement, glömda korvar.
• Kondomer, finns bara i parken (undrar varför?)
• Ägg och rapsolja (gott)
• Ris (tråkigt)
• Husses jäkla frikadeller (goda men hellre en biff)

Husse tycker att jag ät tjock. Fel, jag är bara traditionellt byggd. Revbenen känns om man trycker nog hårt.

Jag är bara lagomfet, som en dogg ska va. Gillar mat, och vem gör inte det? Matte gillar mat, husse gillar mat, jag gillar mat, so what?

Nu tycker jag att husse ska skärpa sig. Dags att kissa, bajsa, busa, snacka med andra doggar, vara den hund jag helst vill vara. God Morron alla woffar, nu drar vi!

Mattemorron.

Jaha, så kom matte med koppel redan vid sjutiden. Varför koppel, tänker jag. Sen tänker jag att kan vara bra att nån kan dra in mig från farligheter, sopbilar (monster) fuldoggar (amstaff etc.) och ibland rottweilar.

Men i går busade jag runt med en dogg som var dubbla jag. Golden/Schäfer-blandning. Zeke heter han, borde ha blivit rädd. Men nä, jag högg, hoppade, krumerurade och fick honom på nåt slags fall (tycker i all fall jag, fanns ingen domare)

Nu är det dags för stora rundan. Smälter litet Royal Canin. Nu ska jag jaga real canin. Dom finns i buskarna, hoppar och gräver. Tamejtusan om jag inte ska fixa egen mat idag. Vem vill leva livet på en säck Royal Canin, inte jag i alla fall.

I går åt jag av mattes biff, nästan några hekto. Tjocknar säger husse och matte. Husseidioten tog mig i famnen, kärlek tänkte jag, men det var den jäkla vågen. Först husse upp, kolla sin vikt, sen husse plus en hungrig valp, dvs jag. Jaha, övervikt.

Typiskt människor, ska kolla vikten hela tiden. Jag skiter i vad jag äter, och det jag äter skiter jag ut. Simple as that. Dessutom kissar jag, försöker lära mig att lyfta en benet som dom stora doggarna, men håller mig till tjejkiss, är liksom inte mogen nog.

Nå nu drar vi igen, det blir husse och jag. Parken väntar. Husse sitter vid sin apparat, men jag är redo, alltid redo.. Hur blev jag scout?

En husses makt - rena diktaturen!

Så gick vi ut. Matte satt vid datorn tidigt, jobb sa hon. Ut sa husse.

Gatorna är spännande på morron. Det doftar vilda nätter när man kommer och luktar, gräver, suger åt mig allt gott som nän snäll människa lämnat. Servetter och rester från McDonalds.

Undrar just vem han är, denne skotte som så frikostigt delar med sig av chips och korvabitar.

Kanske skulle jag vara en liten skotte, en sån som bjäffar och är större än han är.
Andra turen blev regnig. Husse hade inte kollat, hade mockajackan på. Dumhusse. Jag har päls och klarar det värsta väder. Nykammad sen i går kväll då jag var ganska smutsig, ren enligt mig, men husse har normer som är obegripliga.

En hund ska lukta allt annat än hund, annars kan vi inte lura mat som kaniner eller rådjur. Har sett kanin, men den rackarn dök i ett hål som jag inte klarade av att gräva ut. Försökte dock, husse var snäll den gången.

Nu kommer doftvärlden. Ni människor fattar inte. Inte husse heller.
Nu är det så att vi doggar tittar med näsan! Ögonen är helt ok på distans, men i närheten ser vi med näsan. Jag jobbar stenhårt längs trottoarer, gator, grönsaksmarken (gräs är min bästa grönsak) och allehanda väggar där nån kan ha kissat.

Kiss är skumt, jag sätter mig, men de stora grabbarna lyfter på benet. Hur ska jag kunna lära mig detta. Lyft ben betyder stor grabb, sitta tjej slår inte högt.

Men jag hittar smågräs där inget gräs finns, skrapar tuggummi ur den tråkigaste gatsten, ser med näsan allt som hänt, och tamejhunnan också det som inte hänt.

Vi är suveräna! Nosdjur.

Husse irriterar mig. Drar bort mig från spyor (färdiglagat), plastpåsar (kan finnas mycket där), fimpar (nä, jag har faktiskt slutat röka), små irriterande påsar med snus (är nog litet nikotinist) och det mesta annat intressant.

Hittade skitiga kalsonger häromdan under stora boken. Fick inte ens tugga. Fanns spännande skit att suga på. Diktatorn husse måste lägga ner, en Golden Retriever är som en dammsugare, fast in RL, real life!

Nu siter husseluringen med sin maskin. Ska ner och hämta tvätten. Jag ligger och lurar, var finns nästa måltid. Sånt är viktigt för en liten (nåja, 21 kilo) retrievervalp. Woff på er, eller morr om det passar bättre!

Måndagsdoggen vill sova

Husse är inte klok. Tidningen kom, och sen var han vaken. idiot! Han vände sig i sängen, och jag kunde inte sova. Tuggade litet sängstolpe, tuggade några av mattes strumpor sen somnade jag igen.

Nu sover jag igen. Hittade polare i parken. En var för liten (jag lägger tassen på så är det kört), en var för stor, och en var för arg.

Konstigt, hur kan nån vara arg på mig. Inte ens husse fast han låter skarp på rösten ibland.

Hittade mycket. Tuggummi, en kondom som jag nu har skitit ut igen (vad gör folk i parken egentligen?), en stor bit cement samt slutligen en morot (hur kan folk slänga sånt?)

Morronborsten var ute i tid. Vaktmästare. Vi brukar hålla rent tillsammans. Jag tar hand om smågodiset, tuggummi och sånt.

Hans kvast är av rätta sorten, nåt att bita i, en piassava. Jaha, så drog vi runt, jag hittade några chips, några odefinierbara spillningar att slicka på samt en vit äcklig servett. Bra tuggmotstånd till dess husse tog allt ifrån mig. Fan, också. Hunnan också skulle dom sagt i Kalmar.

Jaha, och snart kommer matte. Och husse har ännu inte städat. Undrar just vad hon kommer att säga. Jag skäller visserligen högst, men matte är bra nära. Nu sitter han med sin rackarns maskin och gör nåt som vi hundar inte förstår, men anar ändå.

I morron ska berätta om lukta. Människor tror att titta är grejen, så fel dom har. Jag ser med näsan. Vet exakt vad godis finns, var kvinnor (alltså tikar) finns, vika som varit var och när och tom. hur?

Kolla du, husse. Du ser bara en del av vad jag kan lukta. Snart är jag stor, då ska jag temejfan bita dig i benet, men inte innan. Fast det vet han inte, inte än. Nä, jag ska bita snällt, jag är ju en Golden Retriever, och vi är alltid snälla när inget ser...

LördagsSvante och frosten

Vitt på taken, säger husse. Bryr mig inte ett dugg för matskålen är tom.

Malte har klippt sig. Burrpälsen är no päls at all. Ser litet brydd ut, som om hans hundlighet blivit beskuren. Men hälsar gör han, bits hyfsat ändå.

Funderar över alla hundar. I går kväll gick vi en runda med Sluggo. Husse och Sluggomatten var med. Jöns Filsgatan, mycket lukta, skrapa gräs med tassen, tugga sånt som husse inte vill veta, och nafsa Sluggo i svansen.

Sluggo är tax. Strävhårig, Låg och lång. Mycket att springa runt, om man säger.

Malmö at night är farligt. Det kommer bilar. Det kommer konstiga pojkar som skrattar och tjoar. Det luktar god mat överallt. Inte kul för en hund som glufsar Royal Canin. Kan inte ens säga det. Bara woff.

Husse har berättat att det finns en hundmat på burk som heter vov. Det kan jag säga! Burken kan jag läsa som om vore den Svenska Dagbladet. Vov, ligger rätt på tungan, säkert rätt i magen också.

Nu vill jag prata allvar. Vad är en hund? Varför är en hund. I vem syfte finns hundar till? Talar med storguden, han som fixar natur och sånt. Han säger att vi inte ska fråga, bara tro.

Tro sjutton att vi ska tro på nästa mål mat, nästa utgångsläge, nästa hundträff, kanske också nästa möte med löptikar. Men varför?

Husse funderar inte alls. Han bara gör, fast han lyssnar till radio också. Och arbetar med den där apparaten. Klick klick låter det. När jag woffar och hoppar upp i hans knä puffar han ner mig igen. Knappast shcysst.

Nu ska jag vila ett tag innan det är dags för parken. Bäst att vara där innan djurgårdarna kommer. Djur eller inte djur, de är värre än dobermann, än rottweiler, än alla jäkla mastiffer eller andra skitiga kamphundar.

Nu måste jag skälla ett tag så att det kommer mer mat. Woff and goodbye!

Svantes vante

Det börjar bli kallt. Därför har jag tagit husses och mattes vantar och lagt i korgen. Där får de samsas med mig, med husses ena sko och mattes träskor, båda två.

Dom (husse och matte) vet inte att jag har lagt beslag på följande under min dyna:

• Mattes svarta Behå (som hon har letat, woff.)
  
• Husses så strumpor med blommor på
• Mattes vita sockor
• Sydsvenskans kulturdel från i torsdags (hundar kan läsa, men med munnen)
• Mattes små nylonsockar, tre stycken (kan räkna, hundar kan sånt)
• Mitt gamla valpkoppel (man måste samla på minnen)
• Odefinierbara dela av fd skor, vantar etc. (historiska lämningar)

Just nu vilar jag. Husse har hostat i natt, förkyld säger han. Hundallergi, säger jag.
Nu sover jag fast jag skriver via husse. Han har fått mitt uppdrag just innan drömmens vilda ängar med tikar tog över.

Fast jag vet inte vad tik betyder. Mötte en vacker gul labradordam i går. Hon luktade gott. Löper, sa hennes matte, fast hon stod alldeles stilla.

Jag löper också, fast med husse. Än vinner han, men attans vad jag tar in på honom. Hundar skall, tänker jag. Skälla är fint, ett dovt skall kan skrämma den tuffaste kvast, den dummaste cyklist och den tokigaste barnvagn.

Idag skall jag ge skall åt en BMW, det har jag satsat på länge. Woff - nä bli inte rädda, det är bara träning.

Snart ska jag ut igen. Och snuvhusse får allt följa med som tolk. Behöver tolk, kan inte läsa skyltarna, och inte trycka på knappen för grönt vid Stora Gatan. Han har alltid fickan full, som jag brukar säga.

Frolic, levergodis, smått och gott, jag behöver bara bromsa, vägra, sätta klorna (som jag slapp klippa i går, matte skulle packa) i asfalt eller gatsten. Då kommer godiset fram. Husse tror att jag inte fattar, men en hund av klass måste kunna luras.

Alltså: en broms, två bromsar, husse rycker litet i nykopplet (en sele), men jag tittar bara åt andra hållet, lägger mig ibland mitt i gatan. Då kommer godiset fram. Dumhusse! Lättlurad.

Blir fina vädret idag. Klart och fint. Kallt, men kyla är inget problem. Jag har ju pälsen på! Husse har ingen päls, bara litet under armarna. Han får klä på sig. Matte också. Ett himla kattrakande (sa jag katt?) efter kläder innan jag får kissa på morron.

Dessutom har dom fått för sig att kissa själva innan jag får chansen. Diskriminering!!!!

Sen står dom där och huttrar. Det gör inte jag, jag står bara still till dess jag vet vad jag vill. Sen går jag kanske en bit (två meter), bara kanske, kan kanske få en liten godis om jag protesterar.

Några förbättringar för hundlivet i kommunen skulle vara:

• Gratis godisplatser i parken (behövs när husse glömt)
• Bättre bajsmöjligheter (skit ska inte underskattas)
• Roliga doftspår på alla gator (kul att spåra godis eller andra doggar)
• Bättre gräs på gatan (nu måste man slita upp små tuvor mellan stenarna)
• Långsammare bilar på gatan (självklart)
• Cyklister som tänker på andra än de själva (fy sjutton vad de kör, livsfarligt)
• Fler snälla tanter (jo, de som finns duger, men fler vore inte fel)
• Fler roliga valpar/unghundar som uppskattar en bitorgie!
• Bättre och godare mat (smakade resterna från nåt som heter entrecote i går, mums!)
• Språkkurs för hussar och mattar. (Ibland tror jag att de är helt blåsta, fattar inte minsta woff!)
• Kommunal hundservice (gärna bemannad med erfarna doggar att tala med och bli upplyst av)
• Sovplatser mitt i stan för trötta hundar. Med frukost oavsett tid på dygnet.

Nu har husse blivit trött igen. Tråkgubbe! Snart vill han nog ha ut mig igen, okej, jag ställer upp.

Vad gör man inte för ett bra kiss och en rejäl bit Frolic. I will write again (där ser ni, jag kan många språk). Woff på er, ha en bra dag, bit nån, fast bara litet!

Morronhund har guld i mund

Hej. Jag heter Svante och drömmer just nu. Ligger på rygg och kickar lätt med ena och andra och båda bakbenen.

Har framben också, och dessutom ett ben som jag brukar bita på.

Eftersom jag är hund skiter jag i Juholt. Jag bara skiter och hoppas husse ska plocka upp. Kissar duktigt också, som vatten fast mysigare faktiskt. Vatten luktar inte, men det gör kisset. Talar om att jag var där. Svante was here!

I går hittade jag en fin vattenpöl. Som jag plaskade! Och drack dessutom. Tror tamejtusan att pölavatten är som pilsner för husse. Gott.

Nå, nu till allvaret. Klorna. Husse vill klippa igen. Vilken pers. Han någon snackat om tortyr för doggar? Nä, trodde det. Hundens Vänner borde göra nåt. I kväll är det dags.

Vattentortyren dessutom. Har inte pratat om det tidigare. Men att bli satt i ett badkar och sen spolas över med rent friskt och varmt vatten är för jäkligt. Kämpar emot vad jag kan.

Häromdan blev jag lurad. Falska förespeglingar! En Frolic, hundgodis, lades försåtligt i badkaret. Eftersom jag alltid är hungrig hoppade jag glatt i, trodde att det var nytt roligt bus. Sen kom duschen fram...

Nå, en hunds vedermödor blir lätt en hel roman. Nu gäller mera novellformatet, för att inte säga brevformat. Som ett rop från den nedre världen, den som försiggår på marknivå med nosen tätt tryckt mot marken eller gatstenen.

I morse var det otäckt. En man med kvast! Stor otäck sopkvast som han hötte med samtidigt som han skrattade. Klockan var nästan sju, det var otäckt mörkt, och jag hade just skitit.

Sen kom det en till!!! Två män med kvastar. Blev jag rädd eller?

Faktum är att jag gav mig på båda två. Kvast eller inte, jag morrade, skällde skräckinjagande och satte mig bakom husse. Som om han skulle vara något skydd.

Nå, det är dag, det finns en park, och där det finns park finns Bosse eller Malte eller nån annan av mina polare som är kloka nog att brottas och busa i stället för att blåsa svenska folket i riksdan.

Länge leve hundlivet, åtminstone femton år eller så.
Svante Hund, torsdag den 13, oktober 2011!

Svantebloggen onsdag

Puh. Ont i tänderna. Mattes träskor är hårdare än beräknat. Husse skrattar. Nu sitter han vid den apparaten igen. Har bytt foder. Nåt som heter Royal Canin. Varför inte ryggbiff? Varför inte små läckra oxfiléer? Typiskt.

Jag är inte ens en kanin. Men jag ser dom ibland. Gräver hål gör dom. Säkert goda att äta också.

Den nya selen är fin. Slipper bli strypt när husse vill gå åt fel håll. Ibland tror jag att husse är maktsugen. Jag vill ha dialog, vill resonera om riktning, vara demokratisk. Men husse är tyrann, en riktig diktator.

Skönt när matte kommer hem, henne kan jag resonera med. Få smulor, få en halv macka, få sitta soffa.

Husse vill inte att jag skäller. Själv pratar han hela tiden. Försöker prata hundspråk, låta barnslig och så.

Nu sätter jag mig vid matskålen, han ska ta mig tusan inte gömma mat för mig. Nu skäller jag.
Så ja, där kom den förbaskade kungliga kaninen ned på ätnivå. Redan halvvägs, mat ska ätas fort, smältas fort, och fyllas på direkt igen.

Här i Skåne säger vi doggar: Mö mad, god mad, och mad i rättan tid, dvs. alltid.

Hur rund får man bli som hundbarn? Som en tunna? Som en kossa? Eller som en välfödd dogg?

Jag är en välfödd dogg, kunde ha varit välföddare om det inte var för husses eviga tjat om att gå ut, om att springa litet, om att leka kurragömma.

Om hundar var politiker skulle de inte fuska med bidrag. Vem har hört talas om skällavdrag? Om woffskatt? Om subventionerade bajspåsar?

Ingen. Vi hundar gillar Volvov! Vi tankar på Shell. Hellre katt än skatt.

En engelsk dam sa häromdan: what a lovely puppy!

Jag skällde tebaks på engelska (doggar där låter som här) woff! Betyder ungefär: inga tanter ska jamsa med mig! Vem vill bli kallad puppy?

Eller det ännu vanligare: Det är ju bara en valp! Kolla Bamse, det är ju bara en valp. Kom hit Buster, lek inte med småvalpar.

Tur att jag har Malte, Sluggo och tiken Bosse!

Jag är nästan vuxen! Jag äter snus! Jag är tuff, mopsar mig mot mopsar. Bara så att ni vet. Nä nu måste jag sova ett tag innan husse kommer med kopplet. Tror han inte att jag kan parken redan? Var finns världen! Dit vill jag. God natt fast på morron!

Svantebloggen tisdag

Woff!!!Husse vaken. Matte uppe. Maten slut. Dags för korgen igen. Kallt ute numer. Men bra med gatsten att kissa på, det rinner ned mellan stenarna och försvinner. Borta.

Husse är nästan aldrig borta. Bara litet dum ibland, men jag älskar honom ändå.
Tänk att han inte begriper att jag vill gå själv. Nä, koppel ska det va. Sen när det kommer bilar och cyklar drar husse in mig. Varför då?

Bilarna morrar ju bara litet, och cyklisterna plingar. Ingen skäller, alltså ofarligt.

Men i parken finns ligisterna. En stor otäck Rottweiler med liten matte som liksom bara slänger i ändan på ett koppel.
Då går husse undan med mig. Jag är för liten att bli biten, säger han.

I går mötte vi i stället en sån där mördarhund med ännu mindre matte i kopplet. Då gjorde husse halt med mig. Så satt vi och såg hur doggen släpade matten förbi, ingen olycka, men det var nära.

Bosse är roligast. Bosse är taxvalp, knappt större än en tvärtass. Han är en hon. Tik säger husse, jag fattar inte sånt än. Bosse är en pigg kamrat som jag brukar lägga mig på.

Zeke är värre. Han är stor, en schäfer och golden samtidigt. Blandras. Men ganska kul ändå tills han biter mig i örat. Då gnäller jag. Inte ens husse vill att nån biter i hans öron (vem skulle vilja det?).

Jag har en hemlig plan. Öronen flaxar när jag springer. Husse fattar inte att jag tränar då. Vill bli flyghund. Precis som flygarhunden ifrån Mirleft. Fin låt som jag nynnar i mitt inre. Jag vill också bita barn i benen.

Varje dag försöker jag fånga änderna i kanalen. Dom kan flyga. En dag ska jag flyga ifatt nån av dem, bita tag och äta upp. Få fjädrar i halsen vore kul. Med näbbar och klor.

Vi hittade en död sparvhök igår. Den har klor. Och vass näbb. Men den var död. Undrar om det inte är precis som med maten, den är nog också död. Men god. Ville äta höken men fick inte. Det där jädrans kopplet var ivägen igen.

Nu ska jag berätta vad jag äter:

• Tuggummi (slickas och skrapas upp från gatstenen)
• Jord och gräs (pillas eller krafsas upp, tuggas och sväljs)
• Snus i påse (billig fylla)
• Spillda chips (kolla noga där folk suttit i parken)
• Rester från McDonalds (parken igen)
• Små jädrans servetter (ofta under stora träd med nedhängande döljande grenar, doftar härligt av nåt som husse inte vill berätta)
• Spyor (ha, färdigmat för en dog, halvsmält är perfekt)
• Smulor från de rikas bord (dvs sånt som råkar falla ner när husse och matte sitter och frotterar sig med biffar och fisk)
• Smulor i parken (tur att folk vill mata fåglarna som inte har samma goda näsa för sånt som jag)
• Rester och tallriksslick (dom är slarviga, husse och matte, särskilt matte som skär bort allt gott fett)
• Kärnor, äppelskruttar, päronskruttar, halva morötter, hela morötter, allt som någon bitit i och sätt sin goda prägel på.
  
• Bajs (ville inte skriva detta, men det måste med. Skit kan innehålla fett, och fett är valpens vapen mot ofettlighet. Ofettbart säger husse, ush säger matte, gott säger jag som blir lös i magen efteråt)

Jaha det var allt medan diskmaskinen stör min vila och husse sitter och knappar på en konstig maskin som jag inte får bita i. Något att bita i.

Som sagt, nu vilar jag i trygg förvissning om att en bunke med Royal Canin står och mognar på diskbänken. Matte har gått, vi sa adjö, jag stal hennes socka igen! Ha. Lyckades dock inte med Behån, annars fina att tugga på, luktar och smakar matte. Husses kalsonger är snäppet bättre, men dem har han på sig, rackaren.

Ibland kissar jag inne. Undrar just om det är för att ute är för långt borta, eller om jag bara vill markera min närvaro?

Ibland skäller jag bara för att retas. Dom blir så upprörda då. Husse säger Ptsss, eller knackar mig i revbenen. Matte är snällare, men ibland sätter hon tummen på min tungrot. Inte kul alls.

Då lugnar jag mig, ser snäll ut, och kommer igen efter nån minut med mitt gå-genom-märg-och-ben-skall. Det hörs, kan jag lova. Särskilt när jag gör ett serieskall med falsett på slutet. Ha, där fick dom!

Men, nä, jag har halvslutat. Gillar ju husse och matte. Gillar ju maten. Gillar ju kramet och leken. Gillar ju att ha en egen flock. Fast helst ville jag nog bestämma själv. Nafsa dem på tårna och riva några tapeter från väggen.

Vem vet? En vacker dag får jag chansen. Då är det jag som bestämmer när det ska kelas, lekas, busas, gås ut utan koppel, och bita andra hundar i öronen.

Återkommer om detta när det är dags för mig att bli Alfahanne. Husse får nog slicka mig i mungiporna för att bli accepterad. Eller, enna (är jag möjligen göteborgare trots allt?)

Om livet och pengarna

På mindre än en sekund växlar börsens datorer kurserna. En liten händelse någonstans skapar en otrolig turbulens på värdens börser. Som om ekonomin fått hicka! Så jäkla sjukt!

Allt handlar om girighet. Om att så fort som möjligt få snabbast och störst vinst. Som ett världskasino, fast värre.

Resultatet blir att långsiktighet har blivit omöjlig, att miljötänkande blir svårt, att krig lönar sig mer än fred och att investeringar som ger avkastning om fem år blir otänkbara. Nu gäller, bara nu. Datorerna reagerar blixtsnabbt, och människan låter sig dras med.

Borde det inte vara tvärtom? Borde inte alla 7 miljarder människor som alla andas in syre och alla andas ut koldioxid förstå att det inte håller? Borde inte människan, den enda varelse på jorden som kan förutse konsekvenserna av sitt handlande agera klokare?

Självklart. Om inte en annan mänsklig egenskap betydde mer: Girigheten, en dödssynd, den som i värsta fall kommer att få oss alla, och allt levande, på fall.

Gärna miljö, bara jag slipper betala. Gärna fred bara jag inte måste bekosta den. Gärna mat till alla, bara jag får mitt först. Så tänker vi alltför ofta.

Vad gör media? Vad gör de som borde kunna sprida kunskapen till alla? Inget, det är inte lönsamt. Värsta varianterna finns i Italien där Berlusconis TV-kanaler sprider rena skiten, och i USA där Fox News sprider skit från den sk. Teapartyrörelsen, det mest inhumana som skakar världens största men mest ihåliga ekonomi.

Vad gör vi? Mycket faktiskt, Sverige har en oberoende public service radio och TV. Uppdrag granskning är svenskare än svenskt, finns knappast nån annan stans.

Men världens medier är annorlunda. Al Jazira är ett undantag, visar hur folk verkligen mår, vad som händer, men de är ett undantag.

Från botten kommer alltid förändringen. Botten är du och jag. Som folket i Kairo, som folket i Syrien, som folket i Libyen.

Det finns hopp för världen. Det är du och jag som är hoppet, som kan tvinga politiken att byta kurs och ekonomin att förstå att långsiktiga planer är mer lönsamma än snabba klipp på börsen.