Svantebloggen tisdag

Woff!!!Husse vaken. Matte uppe. Maten slut. Dags för korgen igen. Kallt ute numer. Men bra med gatsten att kissa på, det rinner ned mellan stenarna och försvinner. Borta.

Husse är nästan aldrig borta. Bara litet dum ibland, men jag älskar honom ändå.
Tänk att han inte begriper att jag vill gå själv. Nä, koppel ska det va. Sen när det kommer bilar och cyklar drar husse in mig. Varför då?

Bilarna morrar ju bara litet, och cyklisterna plingar. Ingen skäller, alltså ofarligt.

Men i parken finns ligisterna. En stor otäck Rottweiler med liten matte som liksom bara slänger i ändan på ett koppel.
Då går husse undan med mig. Jag är för liten att bli biten, säger han.

I går mötte vi i stället en sån där mördarhund med ännu mindre matte i kopplet. Då gjorde husse halt med mig. Så satt vi och såg hur doggen släpade matten förbi, ingen olycka, men det var nära.

Bosse är roligast. Bosse är taxvalp, knappt större än en tvärtass. Han är en hon. Tik säger husse, jag fattar inte sånt än. Bosse är en pigg kamrat som jag brukar lägga mig på.

Zeke är värre. Han är stor, en schäfer och golden samtidigt. Blandras. Men ganska kul ändå tills han biter mig i örat. Då gnäller jag. Inte ens husse vill att nån biter i hans öron (vem skulle vilja det?).

Jag har en hemlig plan. Öronen flaxar när jag springer. Husse fattar inte att jag tränar då. Vill bli flyghund. Precis som flygarhunden ifrån Mirleft. Fin låt som jag nynnar i mitt inre. Jag vill också bita barn i benen.

Varje dag försöker jag fånga änderna i kanalen. Dom kan flyga. En dag ska jag flyga ifatt nån av dem, bita tag och äta upp. Få fjädrar i halsen vore kul. Med näbbar och klor.

Vi hittade en död sparvhök igår. Den har klor. Och vass näbb. Men den var död. Undrar om det inte är precis som med maten, den är nog också död. Men god. Ville äta höken men fick inte. Det där jädrans kopplet var ivägen igen.

Nu ska jag berätta vad jag äter:

• Tuggummi (slickas och skrapas upp från gatstenen)
• Jord och gräs (pillas eller krafsas upp, tuggas och sväljs)
• Snus i påse (billig fylla)
• Spillda chips (kolla noga där folk suttit i parken)
• Rester från McDonalds (parken igen)
• Små jädrans servetter (ofta under stora träd med nedhängande döljande grenar, doftar härligt av nåt som husse inte vill berätta)
• Spyor (ha, färdigmat för en dog, halvsmält är perfekt)
• Smulor från de rikas bord (dvs sånt som råkar falla ner när husse och matte sitter och frotterar sig med biffar och fisk)
• Smulor i parken (tur att folk vill mata fåglarna som inte har samma goda näsa för sånt som jag)
• Rester och tallriksslick (dom är slarviga, husse och matte, särskilt matte som skär bort allt gott fett)
• Kärnor, äppelskruttar, päronskruttar, halva morötter, hela morötter, allt som någon bitit i och sätt sin goda prägel på.
  
• Bajs (ville inte skriva detta, men det måste med. Skit kan innehålla fett, och fett är valpens vapen mot ofettlighet. Ofettbart säger husse, ush säger matte, gott säger jag som blir lös i magen efteråt)

Jaha det var allt medan diskmaskinen stör min vila och husse sitter och knappar på en konstig maskin som jag inte får bita i. Något att bita i.

Som sagt, nu vilar jag i trygg förvissning om att en bunke med Royal Canin står och mognar på diskbänken. Matte har gått, vi sa adjö, jag stal hennes socka igen! Ha. Lyckades dock inte med Behån, annars fina att tugga på, luktar och smakar matte. Husses kalsonger är snäppet bättre, men dem har han på sig, rackaren.

Ibland kissar jag inne. Undrar just om det är för att ute är för långt borta, eller om jag bara vill markera min närvaro?

Ibland skäller jag bara för att retas. Dom blir så upprörda då. Husse säger Ptsss, eller knackar mig i revbenen. Matte är snällare, men ibland sätter hon tummen på min tungrot. Inte kul alls.

Då lugnar jag mig, ser snäll ut, och kommer igen efter nån minut med mitt gå-genom-märg-och-ben-skall. Det hörs, kan jag lova. Särskilt när jag gör ett serieskall med falsett på slutet. Ha, där fick dom!

Men, nä, jag har halvslutat. Gillar ju husse och matte. Gillar ju maten. Gillar ju kramet och leken. Gillar ju att ha en egen flock. Fast helst ville jag nog bestämma själv. Nafsa dem på tårna och riva några tapeter från väggen.

Vem vet? En vacker dag får jag chansen. Då är det jag som bestämmer när det ska kelas, lekas, busas, gås ut utan koppel, och bita andra hundar i öronen.

Återkommer om detta när det är dags för mig att bli Alfahanne. Husse får nog slicka mig i mungiporna för att bli accepterad. Eller, enna (är jag möjligen göteborgare trots allt?)