Hundar tvingas dra vikter - Svantes tankar...

Husse läste i tidningen om hundar som tvingas tävla i att dra vikter. Värst var en schäferluring som kunde dra 1500 kilo. Som värsta traktor. Kunde dra en hel bil.

Jag gillar bilar, men då får den dra mig i skuffen först. Hoppar alltid in när bilen är framme, bäst att försäkra sig om plats innan husse och matte hunnit fylla skuffen med lådor och hyllor och allehanda skräp som inte heller duger som mat.

Nä, ska jag dra så är det husse. Han är aldrig med när jag siktar nån liten dogg, kanske en tik hoppas jag, men fattar inte varför. Jag drar, men husse väger nog minst 1800 kilo. Tränar i hemlighet, varje drag är en träning inför den dag när jag äntligen kan dra husse som en trasa flera hundra meter rakt fram till hunden jag siktat in.


Sen biter jag pinnar. Är nog parkbäst på det. I går hittade jag en fyra meter lång stock. Visst hundan kunde jag dra den! Några meter, men ändå. Sen la jag mig i rätt vinkel, bort från husse med kopplet, gnagde, gnagde, gnagde, svalde och gnagde. Sen blev husse less, sa hit, nu går vi!

Inte hundan gick jag. Han fick välta mig bakåt med kopplet. Vänta du, husse, snart är det jag som välter dig!

Mötte två duktiga hundar. Golden som jag. Som vi busade! De var äldre, för att luras la jag mig på rygg - en stund. Sen anföll jag med båda framtassarna, högg med vassaste av tänder, fast snällt förstås.
Fick ge mig, två duktiga golden klarar alltid en duktig valp, men jag lär mig.


Idag gick vi förstrundan kring gatorna. Hittade ingen annan hund, men hittade roliga meddelanden i doftform, tuggummin, trevliga matbitar, skojiga pinnar som nån annan hund dragit hit, och hälsade på en morgonsur liten dam i medelåldern (fem år, brun) som inte ville bli tillskälld.
Skällde tillbaka! Ingen hyfs! Hon luktade gott, mest i baken. Det gör jag med nu när den lösa magen stillat sig.

Kommer mer Dogs! Folks kan läsa för er. Husse läser allid för mig.

Matte är kul. Fast hon har skadat foten kan jag lura mig till en plats i hennes soffa. Jag liksom kelar med henne, lurar med en pinne eller sockan som jag gillar.
Sen är det klart, vips är jag uppe i hennes soffa. Är man alfahanne så är man. Sen kommer husseidioten och kör ner mig igen. Dumgubbe!
Fast utan honom kommer jag inte ut och får jaga pinnar, busa med doggar eller få min motion.

Fattar inte vad motion betyder, men begriper en bra brottning med en duktig ridgeback. Ha det gott, alla andra doggar. Jag sover just nu, men husse tyder mina drömmar hyfsat, bara hyfsat...

Vardagshund

Klockan fyra ville jag skita. Började, men matte vaknade. Halva skiten inne, andra halvan ute.

Husse fick gå ut i svarta natten. Fint. Tror jag ska börja smygskita så blir det mera ute. I mitt fall (det heter så) handlar det om intaget av pinnar.

Jag äter pinnar, sånt som inte kossor eller hästar äter. Ramlade förbi en utställd julgran. Sniffade (sniffar alltid) och högg en fin grankvist som fick följa med nästan hem. Sen kom en konstig sak skramlande (allt skramlar så här i city).

Två män i lastbil. Gick fram för att bli kliad och klappad. Blev så. Hittade en fin papperslåda som innehållit mat. Bet och slickade innan husse insåg faran.

Golden retriever än en populär hund. Vi håller änderna borta. Och skatorna. Fast dom flyger bara iväg och retas. Tur jag inte är katt!


Barnen gillar mig. De minsta är jag klok nog att inte hoppa på, men de större vill jag gärna busa med. Valpar som jag. Tänk att en valp kan vara större än vanliga hundar i sina bästa år. Så är det.
rländsk varghund känner husse till, tror jag ska bli en bara för att jag är vargaktig; äter allt, tuggar allt, ylar emellanåt och vill flocka mig. Husse och matte är min flock.

Här i Malmö gäller stadsliv. Kissa på sten. Skita på sten. Nosa på sten. Slicka stenar som nån kissat på. Parken är vildmarken. Där finns änderna, vattnet, träden, gräsmattorna att gräva i. Nu vankas vår, det käner jag i näsan. Löptikarna kan inte ens en valps näsa missa...

Hundens nya år

Det var mörkt. Natt tyckte jag. Husse och matte drog iväg mig till grannen. Luktade katt, men på bordet fanns det godbitar. Hörde att det krafsade från grannens sovrum, anade katter, men brydde mig inte. Man är ju mogen, 7 månader redan.

Då började det smälla och knastra och yla utanför. Här ska ingen yla utom jag, tänkte jag och började skälla. Mitt skall hörs, det kan husse lova. Än är han inte döv, men snart så...

Sen skulle vi ut. Här ska bitas i alla smällande människor tänkte jag. Vässade gaddarna litet lätt i en tillfälligt nedfallen bit oxfilé från matte. Hon är slarvig med maten, minsann. Särskilt när jag ligger under bordet.

Vi gick ut. Husse och de andra hade ett slags bubblande vatten i sina glas, jag hade inte ens en vattenskål. Vilket oväsen! Vilka konstiga blixtar! Jag ställde mig nära matte innan jag skällde till rejält. Nu skulle dom väl få.

Plötsligt började människorna runt mig säga gott nytt år och klirra med sina glas mot varann. Blixtarna blev fler och smällandet också.

Men jag blev inte rädd, bara förbaskad på allt oväsen. Morrade upp mig rejält. Kände mig minst lika farlig som blixtarna. Sen tog det slut.

Sen somnade jag och när jag vaknade gick vi ut. Det hade blivit ett nytt år, sa husse. Jag märkte det. Vägen till stranden kantades av mat! Bästa spyor faktiskt. Hann nästan äta en innan husse vaknade till och stoppade mig. Typiskt. Husse fattar inte att färdiglagat är bäst.

Men jag träffade andra hundar och glömde spyorna, lekte ett tag med en terrier och en som jag fast större. Sprang runt, högg vilt, brottades, låg på rygg och blev biten, la andra på rygg och bet.

Fast vi biter bara mjuk, man får hålla på reglerna. Tror att jag vann, det trodde de andra också. Sen käkade jag litet tång, litet sand, grävde kanin en stund innan jag gick hem till min alldeles egen mat. Fin dag, fint nytt år, men smällandet är bara löjligt.

Gott nytt år, alla doggar och katter. I år ska jag bli riktigt stor!