Det var mörkt. Natt tyckte jag. Husse och matte drog iväg mig till grannen. Luktade katt, men på bordet fanns det godbitar. Hörde att det krafsade från grannens sovrum, anade katter, men brydde mig inte. Man är ju mogen, 7 månader redan.
Då började det smälla och knastra och yla utanför. Här ska ingen yla utom jag, tänkte jag och började skälla. Mitt skall hörs, det kan husse lova. Än är han inte döv, men snart så...
Sen skulle vi ut. Här ska bitas i alla smällande människor tänkte jag. Vässade gaddarna litet lätt i en tillfälligt nedfallen bit oxfilé från matte. Hon är slarvig med maten, minsann. Särskilt när jag ligger under bordet.
Vi gick ut. Husse och de andra hade ett slags bubblande vatten i sina glas, jag hade inte ens en vattenskål. Vilket oväsen! Vilka konstiga blixtar! Jag ställde mig nära matte innan jag skällde till rejält. Nu skulle dom väl få.
Plötsligt började människorna runt mig säga gott nytt år och klirra med sina glas mot varann. Blixtarna blev fler och smällandet också.
Men jag blev inte rädd, bara förbaskad på allt oväsen. Morrade upp mig rejält. Kände mig minst lika farlig som blixtarna. Sen tog det slut.
Sen somnade jag och när jag vaknade gick vi ut. Det hade blivit ett nytt år, sa husse. Jag märkte det. Vägen till stranden kantades av mat! Bästa spyor faktiskt. Hann nästan äta en innan husse vaknade till och stoppade mig. Typiskt. Husse fattar inte att färdiglagat är bäst.
Men jag träffade andra hundar och glömde spyorna, lekte ett tag med en terrier och en som jag fast större. Sprang runt, högg vilt, brottades, låg på rygg och blev biten, la andra på rygg och bet.
Fast vi biter bara mjuk, man får hålla på reglerna. Tror att jag vann, det trodde de andra också. Sen käkade jag litet tång, litet sand, grävde kanin en stund innan jag gick hem till min alldeles egen mat. Fin dag, fint nytt år, men smällandet är bara löjligt.
Gott nytt år, alla doggar och katter. I år ska jag bli riktigt stor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar