onsdag 27 oktober 2010

Korruption!!!

Arkelstens resa betalas av Shell.

Nyhus, ordförande för kultur och fritid i Göteborg, avgår.

Sverige ligger inte längre bäst till när det gäller korruption i Europa.

Italien har rasat till botteläge. Berlusconi är mästermyglaren.
I Göteborg, där jag bor, har alla känt till myglandet. Grabbar klappar grabbar på ryggen i bastun, typ. Ryggen och ryggen... Evenemang for ever, kultur for nothing.

Den lilla staden Borås har betydligt mer livaktig kultur än Göteborg.

Men så är det. Money talks. En löjlig utställning om renässansen får kosta skjortan medan staden Göteborgs eget konstmuseum svälter. Trots läget mitt i stan.
Ett tag ville kulturchefen tom. lägga ner verksamheten!

Nu avgår Nyhus. Tack för det eller? Vem kommer näst? Vem vågar ta strid för den vanliga människan i en stad där money talks? Frölunda hockey köpte nyss en spelare från Borås.

Nä, jag drar till Malmö.
Kanske blir jag skjuten vid en mörk busshållplats, men jag slipper Göteborgs inkrökta kulturmaffia.

fredag 15 oktober 2010

Trender - om vinterdäck och trafik

Så är det snart dags igen. Vinterjulen ska på. Vissa städer vägrar dubbdäck. Ändå räddar dubbdäcken liv. Vi valde dubbdäck fast vi ännu bor i Götet .

Jag vill att en liten fru ska överleva trafiken. Jag vill att hon ska ha bästa chansen att klara en knepig situation på vägen. Hon kör många mil per år, det ska vara säkra mil.

Vi tänker miljö. Mindre än halvlitern per mil. Vi tänker liv, dvs bästa möjliga däck. Vi tänker inte på att stan inte har råd att fixa gatorna, inte på att det kostar med asfalt.

Vi tänker på att barn inte ska köras på, att bästa bromsförmåga i alla lagen ska fungera. Dvs. vi tänker dubbdäck.

Jag kan begripa att den stad som smygskattar bilarna, som skiter i gatuunderhåll, som skiter i kollektivtrafiken, gärna vill ha extra pengar på betalstationer som ingen Göteborgare kan undvika. Men vi godtar inte systemet.

Vi accepterar inte att tvingas använda bil eftersom varken spårvagnar eller bussar duger i vårt vardagspussel.
Vi vill ha bra kollektivtrafik, vill ha fler järnvägar, vill inte tvingas använda bilen varje dag.

Jag har under tre månader testat det kollektiva. Har fått god lästid, läser alltid bok under resorna, men kan inte ta mig till stans köpcentra utan bil!!!

Vinterdäck är bra. Dubbar sparar liv. Så länge kollektivtrafiken inte funkar vägrar vi byta dubbdäcken mot sämre hjul. That´s it! Tänk om!

torsdag 14 oktober 2010

Trender - om sparkcyklar

Oj då, hann knappt undan. Där kom den, som skjuten ur en kanot, ännu en sparkcykel med vidhängande unge.

När kom de, när hände det, när blev sparkcykeln varje unges egendom?

Spårvagnen. Opaltorget i Göteborg. Satt stilla, tog just upp min spårvagnsbok (ett måste), vecklade fram rätt sida och sjönk ner i sätet (i den mån man kan det på spårvagnen).

Då skramlade dörren upp igen. Tre halvbarn stormade in med sparkcyklarna skramlande. Folk duckade, gamlingar tog skydd, jag slog igen boken, skyddade den viktiga texten (just nu To kill a mockingbird).

Dom är luriga sparkcyklarna. Svänger vilt runt sina styren. Oberäkneliga vapen i fel händer. Undrar just vilka de rätta händerna är.

Vanliga cyklar kan jag. Cyklar varje dag. Men dessa skumma konstruktioner som nästan alla ungar har gör mig osäker. Sparkcykeln är mer spark än cykel. Glänser metalliskt, vevar åt alla håll, skrämmer.

När hände det? Vem började och varför? Vanliga cyklar passar inte på spårvagnen. Sparkisarna kan man ta under armen. Olyckor? Trafikregler? Är de fordon eller är de något annat, som skateboarden en gång?

Cyklar idag, bättre än spårvagnen. Billigare i alla fall. Dessutom slipper jag vilda ungar med sina sparkcyklar.

måndag 11 oktober 2010

Om trender och tokerier

Var i Malmö i går. Fin stad. Platt med massor av cyklister. Många blixtcyklar livsfarligt mellan fotgängare och bilar, många på gågator och torg. Men det finns nåt som är vanligare: mobiltelefonen!

Det gäller alla städer, men kontrasten mellan mobil och närgeografins överraskningar blir så tydlig där.

Mer än varannan fotgängare tittar stint i sin mobil! Som om de inte var nån annan stans. Många knappar sms eller googlar medan de går. Ser sig inte för, undviker med näppe lyktstolpar och andra fotgängare, vinglar oseende genom mängden av cyklister, bilar och andra faror.

Ser de höstlöven? Upplever de vimlets tjusning i en mångkulturell stad? Känner de dofterna från falafelförsöljarna?

De som inte pratar eller sms-ar har ändå mobilen i handen oavsett övrig tung packning, redo om nån skulle ringa. Som en alkis med sin flaska, en trygghet, en vuxennapp.

Värst är nog bilkörande medelålders män och kvinnor med nappen i örat som växlar och gasar med en hand...

Själv har jag en protestmobil, billigaste Nokian med bara ringfunktion. Jag brukar glömma den hemma utan att känna ångest. Är den med ligger den längst ned i nån ficka. Jag vill leva i nuet, inte i dået eller sen-et. Vill vara ostörd. Finnas mitt i livet.

Dessutom är jag närvarande nog att undvika cyklarna! Uppleva vatten, hav, höstlöv och alla livets dofter. Vara med mig själv eller samtala fritt live med min medmänniska.

Datorer finns i tillräcklig mängd hemma och på jobbet. Bloggar gör man på sin fritid hemma eller på biblioteket. Facebookar också. Jag känner mig inte minsta utestängd från livet, missar ingenting, och radions P1 håller mig uppdaterad när jag vill lyssna.

Jag undrar lätt - vad händer i de barns hjärnor som låter mobilens nycker styra livet?

måndag 4 oktober 2010

Om att arbeta längre

Höj pensionsåldern, låter det från de flesta politiska håll.
Sänk pensionåldern! säger jag.
Höjd pensionsålder gynnar bara dem med bra och icke slitsamma jobb, samtidigt som de unga får ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden.

En svetsare, en målare, en golvläggare och andra hantverkare, klarar sällan att jobba för fullt ens till 65. Byggnadarbetare och städare sliter ut sig tidigt. Vårdnadsarbetare får jobba för två minst och bara de lataste klarar sig utan skador till 65. Det ser de privata vårdföretagen till.

De som kan jobba länge är ofta akademiker, forskare, advokater och andra som slipper slita på sina kroppar.
Resten borde ha rätten till vila, rätten att slippa slita de sista åren av sina liv.

Och de unga, då många arbetslösa unga, de som framtiden vilar på, de som ska bära samhällsbygget in i nästa generationsväxling, MÅSTE få jobb.
Allt annat är slöseri på människor och framtid.

Det kan väl inte var billigare att låta unga förslösa sin bästa tid i overksamhet medan de gamla tvingas lida i jobb de inte har råd att sluta?

Det kan aldrig bli billigare att låta gamla kufar ta upp platser i systemet som de unga borde ha haft för länge sen?
Även om de gamla är invanda och kan sina jobb, även om de gamla "måste betala sin pensionsförsäkring via eget arbete", måste yngre krafter få chansen.

Ett samhälle bara för äldre fungerar inte länge. Den som arbetat har alla avsatt en stor del av sin lön till sin pension! Men staten som skulle förvalta denna del råkar ha spelat bort den!!! Komunerna har förslösat den.
Det ska inte pensionären betala för, det måste skattebetalarna bekosta!

Sänkta skatter innebär en sämre pension, innebär färre jobb för unga och mer arbete för de redan gamla.

Orättvis och oklokt, dumdristigt och rena vansinnet. Låt de unga få jobb och de gamla en värdig pension redan vid sexti!!!!

Låt de gamla som vill jobba arbeta, men inte på bekostnad av unga. De skulle var utmärkta mentorer, duktiga bärare av traditioner från en generation till en nästa.

Men det kräver ett långsiktigt tänkande där ekonomi är ett redskap för mänskliga mål och inte målet i sig. Dagens kvartalskonomi är rena döden för framtida välfärd och ett hot mot samhället.