torsdag 23 februari 2012

Woff igen...

Det har gått tid. Tid går, märker jag. Nu är jag nästan stor!
Mötte Bosse i förrgår. Minsta doggen ever. Hon kröp på mig och nafsade i öronen. Så är hon ju bara en dvärgtax.

Värre är Zeke, en schäfer/goldenblandning. Snacka om gathund! Men kul som sjutton. Vi brottas i gathörnen. Jag är tyngre, han är smidigare, det blir alltid oavgjort. Bäst för alla.

Husse vågar normalt inte släppa mig, men när jag möter Zeke vet han att jag inte drar i väg. Vi boxas, vi småbits, vi har himla kul. Två doggar som möts i vänskap.

Nu vill jag berätta om att skita. Vet att inte alla av er gillar ämnet, men skita är en del av livet. Husse skiter, matte också, fast snällare på nåt sätt. Själv gillar jag open spaces.

Gatkorsningar, mitt i huvudleden, nånstans där min skit kan ses som ett inlägg från mig till alla andra doggar.

I morse blev det korsning. Turligt nog tidigt, innan bilarna kommit. Sen blev det mitt i gatan, bra, då syns och märks det att jag varit där. Husse har en ovana att plocka upp mina fina skitar i svarta påsar! Snacka om brist på respekt!

Nå, hemma igen. Nästa varv handlar om parken, om att skita ner mig till den grad att jag får duscha! En doggs himmelrike, men det vet dom inget om. Avslöjar mig tyvärr genom att glatt hoppa ned i badkaret.

torsdag 2 februari 2012

Hunden och tassen

Fryser tassar idag, men visar inget. Går gator med salt, men låter inget märka (Gillar salt att slicka, men inte att gå på). Inget salt ska hindra mig att nå en McDonaldsbox som nån slängt.

Gillar också fiskehoddorna. Fick rökt lax där häromdan. Var det gott, eller? Husse fick släpa mig tillbaka, det är rätt åt honom, han behöver träna sina gubbamuskler.
Jag brydde mig inte ens om pinnar på hemvägen, försökte bara lura husse att ändra riktig från hemmets hundmat till hoddornas paradis bland fiskrens och halva laxbitar.

Men tassen var det. Har fyra. Dom är jättebra. Utan tassar, ingen hund. Utan hund, inga tassar.

Mina tassar har klor som husse försöker klippa ibland. Klorna smattrar käckt mot golvet, repar väggar, gräver stora hål varsomhelst, jagar kaniner (fast jag inte vet vad kaniner är, luktar gör dom i alla fall), skrapar mattes och husses ansikte, och är allmänt nyttiga för att krafsa fram skit mellan gatstenar.

Mina klor är som björnens, arbetsverktyg! Katten är feg som drar in sina taggisar efter klöset. Inget för mig. Vill ha dem framme alltid för anfall, försvar och gräv.

Min tass har simhud. Simma kan jag säger dom. Tränade några hemska gånger i somras, men ska testa mer seriöst i vår.

Änder och måsar känner jag. Dom flyger alltid när jag kommer nära. De har också simhud. Tänker på det när jag ligger och väntar på maten. Kanske, kanske kan jag överraska en mås i vattenläge. Komma som en utter (ingen aning om vad en utter är), dyka just innan och hugga dem underifrån som en späckhuggare hugger sälar (har jag sett på TV, gillar djur på TV).

Nä, nu kom maten, knappast nån McDonalds, bara royal canin, men inget får slippa undan. Låtsas att det är en nyligen huggen hare! Sen ska jag sova, sen ska vi till parken! Husse har lovat att ta röda bollen med (är jag färgblind eller?)