Israel igen

Radion väckte med den jävligaste kommentar jag hört sen Hitler. En Israelisk bosättare snackade om palestinier som om de inte var människor. Hur kan den judiska världsfederationen acceptera ren och skär rasism? Fattar det inte. Kan inte begripa hur de som blev så förtryckta och mördade av Hitler använder samma argument för att mörda palestinier. De var ju inte ens på plats! De har aldrig velat utrota judar.

Men judar vill utrota palestinier. Helt kallt menade denne bostättare att judar är bättre människor än palestinier. Konstigt att USA kan stödja en sån vansinnighet. Men USA är USA varken bättre eller sämre, oftast sämre.

Risken som judarna möter är att egga Hiterlismen i Europa. Risken judarna möter är att egga hela Islam emot dem. Risken judarna möter är att leva ett liv inom stängsel, inom murar, utan dialog med världen utanför.

Ett Palestina! Ett land med många religioner, är enda lösningen. Ni må kalla det vad ni vill, men ett litet territorium mellan Döda havet och Medelhavet måste kunna fungera som ett land med ett folk med olika religioner.

Tvåstatslösningen är idioti, och det vet alla som försöker genomföra den dessutom. Det är som katten och råttan, som David och Goliat, fast Goliat idag är David.

Skärpning människor. Sluta se på när folk mördas helt i onödan, jobba för en enad stat som inbegriper alla religioner!!!!

En galen hund

Bankerna kräver skattepengar igen. Som om de inte redan fått nog av allmänhetens pengar. Girighet går före moral, bankernas affärsidé är skillnaden mellan in- och utlåningsräntorna. Inte att stjäla skattepengar!

Idag är en affärsidé att leva på det allmänna, det bidragsberoende, som vilken fattig nisse som helst. Fast fattiga blir aldrig rika, det blir däremot alltid bankerna och deras anställda.

Nu när Grekland är på fallrepet ska Europa betala grekiska bankers slarv ännu en gång. Ett medvetet schabbel, precis som när svenska banker räddades av regeringen.

Vi har alla sett det som varit i Grekland; halvbyggda hus för att ge intryck att pågående bygge. Ett exempel bara för att kunna få EU-bidrag.

Jag gillar grekerna, ett folk med starka kvinnor. Som om Sverige hade valt Schyman till statsminister, nästan. Men jag gillar inte den tusenårsgamla konflikten med Turkiet. Fattar inte varför två folk som alltid levt nära varandra ännu ska hålla den gamla konflikten vid liv.

Förr var Turkiet Europas sjuke man, nu är Grekland den sjuke mannen medan Turkiet trivs och berikar sig. Inte minst på turister, två konkurrenter om samma marknad.

En galen hund finns nog inte som hund. Hundar är sällan galna. Människor är det emellanåt, inte minst de som har stooora hundar som faktiskt kan bli lika galna som sina ägare.

Smutsiga hundar är vanliga, har själv en. Går ut gul och fin, kommer hem som en väl smutsig hund med unken doft.

Tänker på Dylan, "Like a rolling stone" som i Sverige fått namnat smutsig hund.

Tänker på alla underdogs i livet. Svante är en av dem som haft tur.
Må bra, idag är en ny dag för alla, också för smutsiga hundar.

Bloggare fälld av hund

Där for en kapsyl, där mina gamla kalsonger, där en mattestrumpa. Än sen, är man med valp så är man.

Lilla Svante börjar blir stora tuffa Svante. Här gäller inga gränser, här gäller upp i soffan eller upp på matbordet tom. Litet som Sverigedemokraterna, döna sig in. Döna är skånskt, jag brukade döna i mitt tidigare liv. Nu är jag mer lay back.

Svante tuggar korg. Han brukar också tugga mattes strumpor, mina skor, allehanda sockor och allra helst mattes trosor.

Måste hundar vara såna? Var finns trosor i naturen? Var finns sockor? Var finns korg? Men - inser jag - Svante har ingen natur. Han lever i en stenstad. Gatan är full av fimpar och allehanda bråte. Svantes natur är vår kultur.

Nu biter han stolen jag sitter på. Fint, i bästa fall kan det innebära mitt definitiva krasch.
Bloggare fälld av hund! snacka om rubrik.

Normalt fäller han mig via kopplet. En stund snällt och fint på sidan, sedan ett snabbt ryck över husses färdrikting, in i nån buske på fel sida. Kopplet blir då en effektiv snubbeltråd.

Om en halvtimme, när det börjar ljusna kommer vi igen, jag och Svante. Se upp i parker och gårdar, vi kommer, lovar, vi måste bara komma ut i friheten!

Tisdag som varje valpdag...

Vaknade. Fint. Halvsju betyder att valpen Svante sovit länge. Men det betyder som alltid också bråttom. Dagar med halvsömn innan uppgåendet är över. Vaknandet måste ske fort, helt innan man vaknat.

Valpar kissar fort. I morse väckte en liten fru i den kritiska stunden. Kiss på golvet. Telefon innebär vaken valp, och vaken valp innebär kiss.

Tur att vi köpt på oss massor av hushållsrullar. Det behövs skogar för att ha en valp.
Det behövs tålamod och mod, väntan och snabba beslut, vara rolig och allvarlig, vara helt och fullt hundmamma/pappa. Woff!

Det visar sig att pensioner inte är pensioner, att allt är ett spel på börsen. Hade alla tagit trisslotter från 20 år och uppåt hade det säkert varit väl så bra.

Nu sitter många med sin fattigpension och undrar varför de jobbat. Nu sitter många med jobb som de inte ens vill ha. Nu sitter många utan jobb fast de vill ha.

Valpen, var det inte namnet på en terrängvagn? Försvarets stora vapen i snöterräng. Svante i snö återstår at se, men hans företrädare Hampus var framgångsrik. Ålade sig fram i djupsnön.
Plöjde genom drivor.

Alla känner Svante. Barnen på lågstadiet vi passerar varje dag hejar på honom. Vissa barn vägrar att gå hem innan Svante gått eftermiddagsrundan. Alla ropar: Svante! Svante svarar genom att lägga sig på rygg så att kliande barnahänder kan killa hans mage.

Parken kommer jag att skriva om framgent. Malmös bästa sida visas där. Nu ger jag mig. Svante skäller på mat, jag kliar efter utgång och radions P1 går på rundgång. Woff!!!

Floyd Davies sista dag - och Carl Bildt

Nu ska han mördas, Floyd Davies. Nu ska han för evighet försvinna från jordelivet. I hans fall kan det nog kännas som en befrielse från fängelsehelvetet i USA. Men rättvisa har inte skipats, och för den som är död finns ingen väg tillbaka. One way road to heaven or hell.

Kan inte för mitt liv begripa hur vi kan acceptera dödsstraff. Eftersom vi accepterar USA (eller Kina) betyder det att också vi är grobianer, ociviliserade, omänskliga.

Carl Bildt borde kunna visa Sveriges ståndpunkt. Vi har inte dödat någon sen tidigt 1900-tal.
Men USA trampar på i mördarskorna. Rasismen lever sitt eget liv i gäng som Ku Klux Klan.

Låten "Strange fruit" är verklighet än idag.

Att Floyd Davies är svart spelar stor roll. Svarta i södern är ännu inte accepterade. Om en svart man misstänks att ha dödat en vit polis är utgången given: döden.

Nya testamentet säger: du skall inte döda.
Gamla testamentet säger att vissa brott ska straffas med döden.
Något har alltså hänt mellan Jesus och Moses; Humanismen.

Länder som USA och Kina måste stanna upp, tänka ett tag till, se dödsstraff som vad det är, ren hämnd och barbari.

USA har inte blivit säkrare med dödsstraff. Inte Kina heller. Det enda sätt att möta brottslingar måste vara internering kopplad med bra mental omkodning.

Det finns en aspekt på dödsstraff som är dess motsats; ekonomiska brott (hur många miljarder som helst) straffas milt, absolut inte med döden, men med ett slags förståelse för att någon vill stjäla andras liv.

De som styr har stort överseende med andra som styr. Det handlar om pengar.
Nå, dagens drapa slutar i verkligheten. Idag ska en svart människa dö, mördad av sitt land. Han är fattig, han är svart, och han är troligen helt oskyldig. Carl Bildt, protestera!!!

Hunden sover

Hunden sover. Det gäller att vara alert, då kan man diska eller skriva på bloggen. Hunden sover är fint, men litet skrämmande med tanke på att han vid uppvaknandet genast vill ha mat och därefter kissa/bajsa.

Själv kissar jag och bajsar också, men mer civiliserat och i därför gjorda utrymmen. Hunden kissar och bajsar där han står - låt honom stå rätt!!!

För doggen är kiss en signal, ett språk, ett sätt att visa sin doggighet på. För doggen är bajs just skit, inget annat.

Bajs för oss är litet hemligt, luktar illa, pratar man inte om fast man pratar skit.
Att bajsa på sig är det värsta som kan hända, utom för långlopplöpare!!! Hörde en kommentar:

Ja fick rännskiten, satte mig bakom varannan bil, men vann ändå!

Ståhl hette han nog, från Åhus och jag vill minnas att loppet var Stockholm maraton. Jag försökte följa Ståhl en gång när jag bodde i Åhus. Orkade femhundra meter, sen var jag helt körd. Facit: Försök inte springa om maratonlöpare!

På tal om maratonlöpare. Carl Bildt! Snacka om löpare, politisk maraton, han ger inte upp, gör sig osynlig när så krävs, synlig när han själv vill, men är alltid alert med rätt ord i fel tid.
Jag undrar hur kan kan tillåtas fortsätta.

Bildt behöver inte jobba, kan ligga och lata sig om han vill, men ändå. Är det girigheten, den att sitta både vid makten och makten, den politiska och den ekonomiska?

Visst är det skumt att just Bildt har suttit i Gazprom (bygger ledningar under österhavet) och Lundin Oil (utvinner olja i fattiga afrikanska länder).

Kan han vara neutral i Ogadenprovinsen? Kan han vara neutral när det gäller relationerna till Ryssland via Österhavet?

Nä, det kan han inte. Alltså kan han heller inte vara utrikesminister, men det är ju vad han är. Skumt, eller enna?

Nå, Svante sträcker på sig, maten har sugit vatten en stund. Nu börjar det bli time för en riktig dust med verkligheten. Se upp, snart kommer vi, Svante och Husse!

Höst med tröst

Den hugger in på sommarna, hösten. Biter bit för bit av kvarvarande sommar, sväljer och svarar med regn och rusk. It´s raining cats and dogs. Mest dogs. Och cats, om jag ska vara ärlig.

I morse slank en röd katt in i porten framför Svantes nos. Han hann inte reagera innan den var borta bland stenhusen.

Ute är det mörkt tidigt. En glad östgöte plockar skräp på vår gata, tar alltid ett samtal med honom. Fas 3 naturligtvis. Men han trivs, börjar jobba vid fem, och håller på till mittpådan. Har haft hund och katt. Mycket att snacka om medan Svante snusar och helst vill in igen.

Jo, han snusar faktiskt. Har ett särskilt sätt att låta dofter visa honom rätt. Fram och åter, i cirklar som blir allt mindre till dess han hittar spyan eller vad det nu är som lockar. Osviklig. Ska tamejtusan träna honom på kantareller.

Golden betyder inte guld, snarare smutsig päls. Idag la sig doggen i en vattenpöl. Är golvet skitigt? Vår gamle Hampus gjorde likadant, det är nåt med retrievers och vatten/kärr/sörja. De gillar skit. Och vatten.

I kväll ska det duschas. Jajamen. Matte kommer hem i mörra och då ska doggen vara fin. Jättefin.

Hur fin är Carl Bildt, undrar jag. Jo, han är friherre, gammal adel. Jättefint. Men ändå tänker jag att huvet hans inte kan vara så annorlunda än huvet mitt. Att han fick allt på ett fat medan jag ägnat livet åt att hitta ett fat att ha nånting på.

Överklassens diskreta charm, gift med en grevinna från det helärliga Italien dessutom. Många har gnällt på Silvias bakgrund, men hur är det med Bildt?

Berlusconi är det löjligaste jag vet. Faktiskt. Fattar inte hur italienarna kan rösta på honom. Men han kan konsten att göra något av inget, och det räcker ofta nog. Dessutom har han medierna i sin hand. Han äger dem.

Och Pia Kjersgaard. Nu är det rena bottennappet. Vilken idiot! Hur kan danskarna, vårt broderfolk, rösta in en sån i riksdan? Jimmy Åkesson är en snäll söndagsskolenisse i jämförelse. Stackars mörhyade, muslimer, annorlunda, mörkhåriga, över huvud taget icke-danska enligt hennes norm.

Träffat många danskar, nästan alla trevliga, nästan alla skamsna över sin regering. I Sverige bor numer de danskar som inte får vara gifta med utlänningar! I Malmö finns många som tvingats ut ur sitt land för att de älskar någon som inte duger för Kjersgaard. Sån skit har vi sluppit i Sverige.

Men Carl Bildt sitter visst kvar än, hur länge står vi ut med det?

Om att bli med hund

Ena dan gör man som man vill. Bestämmer en tid, organiserar sin dag, funderar på resor eller bara känner sig fri.

Nästa dag är allt som förbytt. Vi har skaffat valp. Sovmorgnar med mys i sängen borta. Myset flyttar sig till det nya lilla livet som kommit, precis som att vara förälder för första gången. Den lilla bebisen är en hund, i vårt fall en golden retriever, tuffast i kullen.

Det märks. Åter - efter åren med barn, små, halvvuxna och vuxna - skaffar vi valp. Som om en tvåsamhet kräver ett gemensamt fokus.

Katt har vi haft, fina katter, men de krävde inte barnets uppmärksamhet, de var ju katter. Självständiga hyfsat fort. Men doggar är doggar, vill finnas, bli stimulerade, bli torkade kiss och bajs efter, som om vore de små barn. Fast rörligare. Och huggigare. Allt ska bitas på, allt testas munvägen, allt prövas, fa för hanhundar.

Han fick heta Svante. Vi testade namn, Linus, Sverker, Hampus, Turbo, och många fler. Men Svante bet. I mitt huvud kommet från "slarviga Svante" ur Holmbergs underbara böcker om detektiven Ture Sventon.

I morse, gny, så lågt att vi sov förbi det. Klockan var halv tre. Sedan kom doften, den av diarré. Lilla frun upp först, piggast som alltid. Shitt!!!

Torka, samla, ut med allt i en påse. Kissat hade han gjort samtidigt. Hushållspapper får äntligen sitt rätta värde. En liten skog betyder femton kissupptorkningar!

Lilldoggen själv är duktig naturvårdare, liggande kan han tugga fram en snyggt plöjt fält. Inte brett, men gräslöst. Med hundvalp behövs inga vildsvin!

(Vildsvin dödar massor av hundar, ändå ställs inga krav på ökad jakt, konstigt nog... Dessutom vore vargen en bra balansfaktor för tillväxten av svinen, nä ingen vill lyssna; allt vilt till jägarna....)

Nu morras det. Maten är klar, ris med frikadeller. Dags för andra rundan i livets dagliga hundstig.

När Svante sover

...har jag tid. Inte mycket, men nog för att klämma in en blogg. Åkte Borås i helgen. Fantastisk liten stad där kulturen blivit en hävstång för näringsliv, människor och hela kommunen.

Skulpturstaden Borås är nu även stan med nyrenoverat kulturhus. Många långa mil blev det medan radion pumpade på om ten/eleven.

Vi bytte till Dylanesque med Bryan Ferry på stereon, jäkla bra skiva, lät den gå varv efter varv medan söndagsbilisterna slöade sig i kurvorna.

Jodå, huset var på väg att bli klart, teater, konstmuseum, bibliotek och allt annat i ett enda hus med kyrkan som granne. Kultur i dialog, om man vill.

Svante var med. Sextio mil i bil för en valp! Tufft, men inte för Svante, han klarade det perfekt. Spydde en gång i början, men sen var det ok. Man ska inte mata valpen innan färden är läxan.

I Derome finns en automatmack. Där stannade vi, gick över järnvägen och hittade den perfekta hundraststigen. Konstiga små svampar växte, vit hattmurkla, första gången i mitt liv jag sett en sån.

Tillbaka efter godaste laxlunchen hos vänner i Borås hade Svante samlat kraft. Kvällen blev busig. Medan TV sprutade bilder av flygplan som kolliderade med skyskrapor for Svante som en tok och bet i fötter, händer, stolsben och annat. Han gjorde det så bra att han somnade redan vid elvatiden.
Det gjorde vi också.

Men vi vaknade tidigt, när Svante vaknar. Då är det bråttom. Kissa genast. Vi missade med en halv minut. Ny strategi krävs, i morron ska vi fixa det bättre. Tror vi. Svante lär fort, men vi måste lära minst lika fort.

Nu undrar jag vilka fyra människor som anhållits av SÄPO i Göteborg. Vi har ju blivit en del av kampen mot terror, krigar i Afghanistan av nån dunkel anledning. Borde vi inte göra. Ingen svensk har nåt otalt med ett avlägset litet bergsland i Asien.

Samtidigt konstatear jag att sjukförsäkringen har slutat gälla för vanligt folk. Var rik så blir du frisk, heter konceptet. Jag är inte rik, men frisk än så länge, men hur länge?

Skitsamhälle som skiljer människa från människa efter en enda karaktär - storleken på plånboken. Nu slutar jag, snart vaknar Svante och då gäller parken. Men först, beställa tid för valpspruta numero två. Må väl, kanske kommer ny bästa i morron, eller nån gång...

Mycket terrorism nu...

Elfte september. Jag var just på väg hem från bokmässan, hade stått i stånd (kul uttryck) hela dan. Radion pratade om flygplan som rammat en skyskrapa. Söderleden ut fortsatte det, och när jag kom, slog på TV´n, fick vi se ännu ett plan ramma nästa skyskrapa.

Nu är det jubileum. Jag är tio år äldre, kanske de tio år som påverkat mig mest. Livet och världen har genomgått massor av meningslösa krig. Sverige har fått en helt meningslös regering. Vår gamla hund och vår gamla katt är döda. Vänner har också hunnit dö, var och en på sitt sätt.

Vi har renoverat ett hus, sålt det och flyttat från storstaden Göteborg till småstaden Malmö, från skärgård till öppna kuster, från skämtkynnet till gravallvaret.

Vi har skaffat Svante. Just idag vågade han gå själv hela vägen till parken. Sket framför en BMW, ett gott tecken. Svante ökar ett kilo per vecka. Märks för svantelyftaren, dvs jag. Jag håller matchvikten 72 kilo tack vare honom.

Världen är i underskott. USA vill sälja, alltså låg dollarkurs. Inget är värt vad det är värt. Vad skulle Marx ha sagt om det?

Nå i kväll kommer en liten fru hem till nyutgången hund, städad våning (heter så bland fint folk), glad husse, förlåt, man ska det vara, och fin supé med nåt gott som råkar finnas till extrapris.
Just idag har Svante lärt sig gå till parken idag. Ett framsteg.

Undrar just vad tjatet om USA och planen som dödade tretusen är. Hur många dog inte under andra katastrofer, andra krig, utplånandet av tyska städer, svälten på Afrikas horn? Är det inte en viss obalans i nyhetsförmedlingen?

Ten/eleven var skit! I spåren följde två helt onödiga krig med massor av döda, i spåren blev muslimer bovar, i spåren blev världen en konstrollvärld. Den vill jag inte ha.

Saab, bävrar och andra djur

Det prasslar i buskarna utanför Rosenbad. Något är dolt i grönskan, något händer utanför vår vetskap. Kan det vara Saab som händer. Eller bara en Billströmming som inte vågar hoppa i strömmen?

När såg vi Billströmmingen sist? Men folk åker ut lika fort som dom kom in. Värre är det med Saab. Där åker ingen ut, inte än i alla fall. De sitter väl i sina förläggningar, putsar på Saaben eller går ut med hunden. Jag går också ut med hunden ibland, snart t.ex.
Sen har de ju vattenfallet.

Vattenfall ska ju också säljas enligt vissa rykten. Undrar just om de tar vattnet med sig också. Eller sätter upp kraftverk i Österhavet som drivs att den fina ryssgasen.
Nej, jag hatar inte ryssar. De äro snälla och dricker vodka. Det har jag också gjort. Varit snäll och druckit vodka alltså.

Men djuren äro fler. Nån naturnisse lurades med foton på lodjur, klistrade in dem i bilderna och blev berömd på andras fotomöda. Jag fotograferar mest änder och en liten hund och en liten fru.
Hör just att miljönyttiga kostråd inte får användas. EU sätter stopp, här ska ätas giftigt så länge nån tjänar på det.

Här ska dödas så länge nån tjänar på det...