Om att bli med hund

Ena dan gör man som man vill. Bestämmer en tid, organiserar sin dag, funderar på resor eller bara känner sig fri.

Nästa dag är allt som förbytt. Vi har skaffat valp. Sovmorgnar med mys i sängen borta. Myset flyttar sig till det nya lilla livet som kommit, precis som att vara förälder för första gången. Den lilla bebisen är en hund, i vårt fall en golden retriever, tuffast i kullen.

Det märks. Åter - efter åren med barn, små, halvvuxna och vuxna - skaffar vi valp. Som om en tvåsamhet kräver ett gemensamt fokus.

Katt har vi haft, fina katter, men de krävde inte barnets uppmärksamhet, de var ju katter. Självständiga hyfsat fort. Men doggar är doggar, vill finnas, bli stimulerade, bli torkade kiss och bajs efter, som om vore de små barn. Fast rörligare. Och huggigare. Allt ska bitas på, allt testas munvägen, allt prövas, fa för hanhundar.

Han fick heta Svante. Vi testade namn, Linus, Sverker, Hampus, Turbo, och många fler. Men Svante bet. I mitt huvud kommet från "slarviga Svante" ur Holmbergs underbara böcker om detektiven Ture Sventon.

I morse, gny, så lågt att vi sov förbi det. Klockan var halv tre. Sedan kom doften, den av diarré. Lilla frun upp först, piggast som alltid. Shitt!!!

Torka, samla, ut med allt i en påse. Kissat hade han gjort samtidigt. Hushållspapper får äntligen sitt rätta värde. En liten skog betyder femton kissupptorkningar!

Lilldoggen själv är duktig naturvårdare, liggande kan han tugga fram en snyggt plöjt fält. Inte brett, men gräslöst. Med hundvalp behövs inga vildsvin!

(Vildsvin dödar massor av hundar, ändå ställs inga krav på ökad jakt, konstigt nog... Dessutom vore vargen en bra balansfaktor för tillväxten av svinen, nä ingen vill lyssna; allt vilt till jägarna....)

Nu morras det. Maten är klar, ris med frikadeller. Dags för andra rundan i livets dagliga hundstig.