Carl Bildt och världen

Idag lider Libyen. Kadaffi skickar tom. flygvapnet emot demonstranterna. Två plan vägrade, landade i Malta i stället.

Libyen är det första brännande landet. Där finns olja! Dvs. där finns västerintressen. ibyen är det första av länderna som idag revolterar som kan leverera olja till västvärlden. Då blir tonerna annorlunda.
Bildt snackar om stabilitet. Kina snackar om stabilitet. USA vill för allt i världen inte att oljan ska hamna i folkets händer.

Kadaffi har i denna ökenstat, Sahara rakt av, skapat en maktsfär byggd på olja. Nu hotas han. Det gäller två saker.

För det första hans personliga/traditionella stolthet.
För det andra oljan som han bygt hela sin ekonomi på.

Med oljan har han kunnat ge folk en hygglig "tandard of living" på bekostnad av frihet och demokrati. Som i Saudiarabien.

Nu gäller inget av det. Italiens gamla koloni har i ett slag blivit ett slagfält där frihetskämpar slåss fredligt mot hela den armé som västländerna, bl.a. Sverige, byggt upp.

Är det svenska kanoner och flygplansrobotar som idag riktas mot folkmassorna i Tripoli?

Carl Bildt, det är dags nu att visa öppna kort. Du är en van spelare i diplomatins skummaste kvarter. Vad gör du nu? Tar du upp den fallna manteln efter Olof Palme, eller lägger du dig platt för USA som vanligt.

Jag kräver action! Sverige är visserligen litet, men kan betyda mycket i sammanhanget. Jag vill inte ha en utrikesminister som fegar ur så fort svenska pengar är i fara.
Frihet kräver folken. Är det så jäkla fel, eller enna?

Afrika vaknar!

Har inte skrivit på ett tag. Inväntan var viktig. Nu kan jag ändå säga att det som började i Sudan nu spritt sig i hela Mellanöstern. Jo, jag vill tro att delningen av Sudan var inkörsporten till revolten i Tunisien. Den visade att förändring är möjlig!

Tunisien förstärkte, och Egypten fortsatte. I och med Egyptien var porten helt öppen, och nu kan vi - om inte tiden får går för långt - invänta revolterna i Libyen, Algeriet, Marocko (kanske), Jemen och Bahrein.

Vi väntar på Syrien, på Qatar, på Saudiarabien och Iran, de store tegelstenarna i sammanhanget.

Klämda blir Libanon och Israel. Mycket klämda. Libanon pga sitt mångkulturella läge, och Israel på motsatsen.

Vad tror jag? Jo, jag tror inte enhetligt på en dominoeffekt, men jag tror på inspiration. Har missnöjet med diktaturen varit tillräckligt stark krävs bara en gnista för att tända präriebranden. Så har skett i Egypten och Tunisien.

Frågan är vad som händer efter branden. Hur och av vad och vem byggs de nya samhällena upp? Blir det den sekulära staten, eller blir det den religiösa.

Jag hoppas och tror på stater där alla kan leva likvärdigt oavsett religion, kön eller ursprung. Afrika behöver det, hela Afrika!!!
Afrika söder om Sahara kanske kan hämta sin förebild i norr?

Europa och USA bävar. Ryssland likaså. Vad tänker Kina?