Bloggare fälld av hund

Där for en kapsyl, där mina gamla kalsonger, där en mattestrumpa. Än sen, är man med valp så är man.

Lilla Svante börjar blir stora tuffa Svante. Här gäller inga gränser, här gäller upp i soffan eller upp på matbordet tom. Litet som Sverigedemokraterna, döna sig in. Döna är skånskt, jag brukade döna i mitt tidigare liv. Nu är jag mer lay back.

Svante tuggar korg. Han brukar också tugga mattes strumpor, mina skor, allehanda sockor och allra helst mattes trosor.

Måste hundar vara såna? Var finns trosor i naturen? Var finns sockor? Var finns korg? Men - inser jag - Svante har ingen natur. Han lever i en stenstad. Gatan är full av fimpar och allehanda bråte. Svantes natur är vår kultur.

Nu biter han stolen jag sitter på. Fint, i bästa fall kan det innebära mitt definitiva krasch.
Bloggare fälld av hund! snacka om rubrik.

Normalt fäller han mig via kopplet. En stund snällt och fint på sidan, sedan ett snabbt ryck över husses färdrikting, in i nån buske på fel sida. Kopplet blir då en effektiv snubbeltråd.

Om en halvtimme, när det börjar ljusna kommer vi igen, jag och Svante. Se upp i parker och gårdar, vi kommer, lovar, vi måste bara komma ut i friheten!