Elfte september. Jag var just på väg hem från bokmässan, hade stått i stånd (kul uttryck) hela dan. Radion pratade om flygplan som rammat en skyskrapa. Söderleden ut fortsatte det, och när jag kom, slog på TV´n, fick vi se ännu ett plan ramma nästa skyskrapa.
Nu är det jubileum. Jag är tio år äldre, kanske de tio år som påverkat mig mest. Livet och världen har genomgått massor av meningslösa krig. Sverige har fått en helt meningslös regering. Vår gamla hund och vår gamla katt är döda. Vänner har också hunnit dö, var och en på sitt sätt.
Vi har renoverat ett hus, sålt det och flyttat från storstaden Göteborg till småstaden Malmö, från skärgård till öppna kuster, från skämtkynnet till gravallvaret.
Vi har skaffat Svante. Just idag vågade han gå själv hela vägen till parken. Sket framför en BMW, ett gott tecken. Svante ökar ett kilo per vecka. Märks för svantelyftaren, dvs jag. Jag håller matchvikten 72 kilo tack vare honom.
Världen är i underskott. USA vill sälja, alltså låg dollarkurs. Inget är värt vad det är värt. Vad skulle Marx ha sagt om det?
Nå i kväll kommer en liten fru hem till nyutgången hund, städad våning (heter så bland fint folk), glad husse, förlåt, man ska det vara, och fin supé med nåt gott som råkar finnas till extrapris.
Just idag har Svante lärt sig gå till parken idag. Ett framsteg.
Undrar just vad tjatet om USA och planen som dödade tretusen är. Hur många dog inte under andra katastrofer, andra krig, utplånandet av tyska städer, svälten på Afrikas horn? Är det inte en viss obalans i nyhetsförmedlingen?
Ten/eleven var skit! I spåren följde två helt onödiga krig med massor av döda, i spåren blev muslimer bovar, i spåren blev världen en konstrollvärld. Den vill jag inte ha.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar