Husse fick gå ut i svarta natten. Fint. Tror jag ska börja smygskita så blir det mera ute. I mitt fall (det heter så) handlar det om intaget av pinnar.
Jag äter pinnar, sånt som inte kossor eller hästar äter. Ramlade förbi en utställd julgran. Sniffade (sniffar alltid) och högg en fin grankvist som fick följa med nästan hem. Sen kom en konstig sak skramlande (allt skramlar så här i city).
Två män i lastbil. Gick fram för att bli kliad och klappad. Blev så. Hittade en fin papperslåda som innehållit mat. Bet och slickade innan husse insåg faran.
Golden retriever än en populär hund. Vi håller änderna borta. Och skatorna. Fast dom flyger bara iväg och retas. Tur jag inte är katt!
Barnen gillar mig. De minsta är jag klok nog att inte hoppa på, men de större vill jag gärna busa med. Valpar som jag. Tänk att en valp kan vara större än vanliga hundar i sina bästa år. Så är det.
rländsk varghund känner husse till, tror jag ska bli en bara för att jag är vargaktig; äter allt, tuggar allt, ylar emellanåt och vill flocka mig. Husse och matte är min flock.
Här i Malmö gäller stadsliv. Kissa på sten. Skita på sten. Nosa på sten. Slicka stenar som nån kissat på. Parken är vildmarken. Där finns änderna, vattnet, träden, gräsmattorna att gräva i. Nu vankas vår, det käner jag i näsan. Löptikarna kan inte ens en valps näsa missa...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar