Konsten att ge sig själv en extra middag ligger djupt rotad hos oss Golden retrievers. Inget får förgås är principen. Kossor idisslar, vi doggar äter upp maten två gånger. Gott, färdiglagat.
Tänker också på naturens eget skafferi. Där finns rötter, gamla skitar, papper från korvkiosker och McDonalds. Max gillar jag bäst, de flyger runt på min gata i Malmö. Och tuggummi, finns det nåt bättre än att kunna skrapa loss ett gummi från gatan och mumsa i sig?
Idag mötte jag Isa igen. Kommer att bli kär i henne. Fin liten flicka, några månader bara, men vänta bara. Samma sort som jag, gul och fin, mjuk som katt (men de äter jag helst), och busig som en iller. Fin tjej.
Tik heter det visst, men som jag tidigare sagt vet jag inget om sånt. Vi busade, jag satte mig på henne, hon kröp runt på mig och bet mig i örat. Skönt. Sen boxade jag ner henne igen innan hon hoppade upp på min fina rygg och bet mig i nacken. Snacka om samvaro.
Nu vaknade jag igen. Ingen mat! Vaffan. Lade mig vid husses fötter, food ready!
Halkade i helgen. Min favoritpöl hade frusit. Klorna bet inte, jag drattade på fina svansen! Tur att ingen tik var ute. Sen sket jag pinnar. Raka hårda saker med träbitar i. Så kan det gå när man tuggar pinne. Men tänderna blir fina, vita, starka, vassa. Måste vara i form om jag hittar en kanin i dess håla.
Grävling måste vara släkt med oss doggar. Vi gräver ju också. Hur ska man annars få sig en kanin? Under grävet hittar jag rötter, sand och jord. Ätbart alltihop. Ibland kan man hugga sig en mullvad, men sån tur har jag inte haft. Inte än.
Vill bara varna för att havet är farligt! Vågorna går höga men för med sig massor av god mat, tång och annat som fartygen släppt ut. Frukt inte minst. Mumms.
Nu är jag dock i stan, där finns mest doggar som jag gillar, pinnar i parken och dessa förbenade parkarbetare med sina krattor och spadar; jag brukar bita i krattorna, skälla på spadarna och bli kliad av arbetarna. God eftermiddag önskar jag alla djurvänner!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar