Trött hund vill ändå äta

Hemma igen. Efter två dagars jagande efter en gäckande skugga vid namn Penny är jag trött. Ligger pall just nu och resten av kvällen.

Penny är en liten sheepdog från Shetlandsöarna. Borde åka hem om jag får bestämma. Nu har hon åkt hem. Vad tyst och tomt det blev. Att reta skånska goldenvalpar är inte schysst. Jag tar elegant och kraftfullt fart, riktar in mig, och ska just lägga tassarna till. Då är hon borta! Försvunnen.

Sen står den lilla rackaren plötsligt (hur gick det till) två meter bort och eggar igen. Springer snabba rundor om mig. Bjäffar refullt. Puh.

Bättre var det med nya huset. Där ska jag trivas. Strand. Öde marker. Egen plats vid eldstaden. Gott gräs på gräsmattan. Hedar, branter, hav, ljus. Husse provgick mig en bit. Kändes fint. Såg kaninhål!

Då kom kom den där lilla rackerskan igen och förstörde lugnet. Nu måste det sägas: Old Shetland Sheepdog är en bluff. Dom är inte gamla alls, bara dryga fem månader. Kan knappast fånga ett enda får, och är dessutom inte från Shetland - Penny är västgöte från Lidköping!!! Bluff rakt av.

Golden retriver är däremot ett understatement. Dom är mer än gyllene (som jag glänser!) och hämtar (retriev) allt från gator och torg, skogar och sjöar, tom. från soptunnor om det skulle behövas; en mästare på retrieving, en dogg som tar sin miljöuppgift på allvar.

Mannen som plockar sopor på gatan (husse brukar bränna minst tre minuter varje morron på människoprat honom) har mött sin överhund, vi brukar annars tävla om fetaste tuggummina.

Tebaks till helgen. Det blev fest! Jag fick kött!!! Grytrester! Penny också, fast hon inte borde ha fått det. Pennys husse och matte körde tricks med henne, snurra runt och sånt, stå bakben. Sånt skiter jag i.

Jag skiter av princip mitt i gatan och bilarna får allt lov att stanna till dess husse plockat upp (han är också en retriever).

Men jag ligger gärna rygg. Mitt i gatan. Perfekt inför barn. Då vill de klia, och jag vill bli kliad på min eleganta traditionellt byggda mage. Då grymtar jag välvillig. Jag kan också sitta, ligga, vila, skälla, dra och morra utan kommando. Bra på sovning också, faktiskt.

När det gäller grenen ätning är jag helt oslagbar. I går stod Pennytiken och tittade tveksamt på sin ynka lilla pluttemat. Jag såg blixtsnabbt chansen, kastade mig fram och slukade alltihop i ett nafs. Så ska det ätas!

Men kött äter hon. Och korv! Jag får aldrig korv. Idag fick hon en säng ifrån Granngården i Ystad. Löjligt. Mindre säng har jag aldrig sett.

Jag fick en bur jag. Nästan i alla fall. En att ha i skuffen när vi bilar. Storleken var för liten, så jag får vänta nån liten vecka. Men den blir bara mig. La mig i skuffen och sov ända hem till Malmö, eller bort till Malmö om man nu ska ta hänsyn till att jag blir Ystadsbo!

Kommer att sakna mina vänner tror jag. Malte, Bosse (tiken), Sluggo (taxen), Zeke (storbjörnen) och alla de andra vännerna. En obusad hund är ingen hund!

Tänk en egen bilbur, det är bara de allra finast doggarna som har en sån. Såna som gillar mat. Nu ska jag sova igen. Vi hörs.