Svantes vante

Det börjar bli kallt. Därför har jag tagit husses och mattes vantar och lagt i korgen. Där får de samsas med mig, med husses ena sko och mattes träskor, båda två.

Dom (husse och matte) vet inte att jag har lagt beslag på följande under min dyna:

• Mattes svarta Behå (som hon har letat, woff.)
  
• Husses så strumpor med blommor på
• Mattes vita sockor
• Sydsvenskans kulturdel från i torsdags (hundar kan läsa, men med munnen)
• Mattes små nylonsockar, tre stycken (kan räkna, hundar kan sånt)
• Mitt gamla valpkoppel (man måste samla på minnen)
• Odefinierbara dela av fd skor, vantar etc. (historiska lämningar)

Just nu vilar jag. Husse har hostat i natt, förkyld säger han. Hundallergi, säger jag.
Nu sover jag fast jag skriver via husse. Han har fått mitt uppdrag just innan drömmens vilda ängar med tikar tog över.

Fast jag vet inte vad tik betyder. Mötte en vacker gul labradordam i går. Hon luktade gott. Löper, sa hennes matte, fast hon stod alldeles stilla.

Jag löper också, fast med husse. Än vinner han, men attans vad jag tar in på honom. Hundar skall, tänker jag. Skälla är fint, ett dovt skall kan skrämma den tuffaste kvast, den dummaste cyklist och den tokigaste barnvagn.

Idag skall jag ge skall åt en BMW, det har jag satsat på länge. Woff - nä bli inte rädda, det är bara träning.

Snart ska jag ut igen. Och snuvhusse får allt följa med som tolk. Behöver tolk, kan inte läsa skyltarna, och inte trycka på knappen för grönt vid Stora Gatan. Han har alltid fickan full, som jag brukar säga.

Frolic, levergodis, smått och gott, jag behöver bara bromsa, vägra, sätta klorna (som jag slapp klippa i går, matte skulle packa) i asfalt eller gatsten. Då kommer godiset fram. Husse tror att jag inte fattar, men en hund av klass måste kunna luras.

Alltså: en broms, två bromsar, husse rycker litet i nykopplet (en sele), men jag tittar bara åt andra hållet, lägger mig ibland mitt i gatan. Då kommer godiset fram. Dumhusse! Lättlurad.

Blir fina vädret idag. Klart och fint. Kallt, men kyla är inget problem. Jag har ju pälsen på! Husse har ingen päls, bara litet under armarna. Han får klä på sig. Matte också. Ett himla kattrakande (sa jag katt?) efter kläder innan jag får kissa på morron.

Dessutom har dom fått för sig att kissa själva innan jag får chansen. Diskriminering!!!!

Sen står dom där och huttrar. Det gör inte jag, jag står bara still till dess jag vet vad jag vill. Sen går jag kanske en bit (två meter), bara kanske, kan kanske få en liten godis om jag protesterar.

Några förbättringar för hundlivet i kommunen skulle vara:

• Gratis godisplatser i parken (behövs när husse glömt)
• Bättre bajsmöjligheter (skit ska inte underskattas)
• Roliga doftspår på alla gator (kul att spåra godis eller andra doggar)
• Bättre gräs på gatan (nu måste man slita upp små tuvor mellan stenarna)
• Långsammare bilar på gatan (självklart)
• Cyklister som tänker på andra än de själva (fy sjutton vad de kör, livsfarligt)
• Fler snälla tanter (jo, de som finns duger, men fler vore inte fel)
• Fler roliga valpar/unghundar som uppskattar en bitorgie!
• Bättre och godare mat (smakade resterna från nåt som heter entrecote i går, mums!)
• Språkkurs för hussar och mattar. (Ibland tror jag att de är helt blåsta, fattar inte minsta woff!)
• Kommunal hundservice (gärna bemannad med erfarna doggar att tala med och bli upplyst av)
• Sovplatser mitt i stan för trötta hundar. Med frukost oavsett tid på dygnet.

Nu har husse blivit trött igen. Tråkgubbe! Snart vill han nog ha ut mig igen, okej, jag ställer upp.

Vad gör man inte för ett bra kiss och en rejäl bit Frolic. I will write again (där ser ni, jag kan många språk). Woff på er, ha en bra dag, bit nån, fast bara litet!