LördagsSvante och frosten

Vitt på taken, säger husse. Bryr mig inte ett dugg för matskålen är tom.

Malte har klippt sig. Burrpälsen är no päls at all. Ser litet brydd ut, som om hans hundlighet blivit beskuren. Men hälsar gör han, bits hyfsat ändå.

Funderar över alla hundar. I går kväll gick vi en runda med Sluggo. Husse och Sluggomatten var med. Jöns Filsgatan, mycket lukta, skrapa gräs med tassen, tugga sånt som husse inte vill veta, och nafsa Sluggo i svansen.

Sluggo är tax. Strävhårig, Låg och lång. Mycket att springa runt, om man säger.

Malmö at night är farligt. Det kommer bilar. Det kommer konstiga pojkar som skrattar och tjoar. Det luktar god mat överallt. Inte kul för en hund som glufsar Royal Canin. Kan inte ens säga det. Bara woff.

Husse har berättat att det finns en hundmat på burk som heter vov. Det kan jag säga! Burken kan jag läsa som om vore den Svenska Dagbladet. Vov, ligger rätt på tungan, säkert rätt i magen också.

Nu vill jag prata allvar. Vad är en hund? Varför är en hund. I vem syfte finns hundar till? Talar med storguden, han som fixar natur och sånt. Han säger att vi inte ska fråga, bara tro.

Tro sjutton att vi ska tro på nästa mål mat, nästa utgångsläge, nästa hundträff, kanske också nästa möte med löptikar. Men varför?

Husse funderar inte alls. Han bara gör, fast han lyssnar till radio också. Och arbetar med den där apparaten. Klick klick låter det. När jag woffar och hoppar upp i hans knä puffar han ner mig igen. Knappast shcysst.

Nu ska jag vila ett tag innan det är dags för parken. Bäst att vara där innan djurgårdarna kommer. Djur eller inte djur, de är värre än dobermann, än rottweiler, än alla jäkla mastiffer eller andra skitiga kamphundar.

Nu måste jag skälla ett tag så att det kommer mer mat. Woff and goodbye!