Svante och vanten

Hittade en vante i morse. Mörkt ute, husse gick och muttrade. Sen såg jag vanten. Lurades litet genom att finta höger, sen kom räden, snabbttill vänster.

Sånt heter taktik. Jag stack som en greyhound, snubblade husse med kopplet (uträknat) och högg vanten, kastade vanten upp och högg den igen medan husse försökte återvinna balansen.

Fin vante, fick hänga med en hel halv gata (Jöns Filsgatan). Sen kissade jag litet och bajsade en stor hög som husse muttrande tog hand om (vad gör dom med all bajs?).

Sen gick vi förbi farliga dörren. Ibland hörs morrande inifrån. Ibland skramlar det som i morse. Det finns nåt där! Kan det vara pittbullar? Kan det vara något annat, ett monster!?

Jag fick fart, vi tog vägen till Ostindiefarargatan i ett naffs (jag naffsade till mig en hel äppelskrutt i farten!) Husse sprang, jag sprang, men när vi kollade hade inget hänt. Inte en människa, inte en enda dogg. Det är nåt magiskt med den gatan och den porten.

Matte var trött i morse. Husse kom med fil och kaffe. Försökte få en slick fil. Misslyckades. Fick bara resterna. Gillar inte hallonen som husse blandat in. Men gillar matte.

Innan dess spydde jag på skära mattan. Vid femtiden, sa husse. Kul att spy, men får äta maten en gång till. Det borde människorna lära sig, man äter, man kräks upp efter ett tag, sen äter man samma goda mat igen, nu halvsmält och god.

Skära mattan åkte ut i nån konstig apparat som viner och skramlar. Tvättmaskin sa husse, skrammelmaja, tänker jag.

Woffade litet, alltid väcker det nån. Husse är mer vaken än han är vaken. Matte också, inte jag. Trött = sova. Pigg = äta skor, eller nåt i skoväg. Här kommer en lista på vad jag äter:

• Hundmat (bläää)
• Rester (Mer, mer)
• Strumpor (bara dom otävttade)
• Skor (kan inte nån ge pris till dem som tillverkar skor?)
• Intrampade tuggummi på gatan
• Jord, gräs, cement, glömda korvar.
• Kondomer, finns bara i parken (undrar varför?)
• Ägg och rapsolja (gott)
• Ris (tråkigt)
• Husses jäkla frikadeller (goda men hellre en biff)

Husse tycker att jag ät tjock. Fel, jag är bara traditionellt byggd. Revbenen känns om man trycker nog hårt.

Jag är bara lagomfet, som en dogg ska va. Gillar mat, och vem gör inte det? Matte gillar mat, husse gillar mat, jag gillar mat, so what?

Nu tycker jag att husse ska skärpa sig. Dags att kissa, bajsa, busa, snacka med andra doggar, vara den hund jag helst vill vara. God Morron alla woffar, nu drar vi!

LördagsSvante och frosten

Vitt på taken, säger husse. Bryr mig inte ett dugg för matskålen är tom.

Malte har klippt sig. Burrpälsen är no päls at all. Ser litet brydd ut, som om hans hundlighet blivit beskuren. Men hälsar gör han, bits hyfsat ändå.

Funderar över alla hundar. I går kväll gick vi en runda med Sluggo. Husse och Sluggomatten var med. Jöns Filsgatan, mycket lukta, skrapa gräs med tassen, tugga sånt som husse inte vill veta, och nafsa Sluggo i svansen.

Sluggo är tax. Strävhårig, Låg och lång. Mycket att springa runt, om man säger.

Malmö at night är farligt. Det kommer bilar. Det kommer konstiga pojkar som skrattar och tjoar. Det luktar god mat överallt. Inte kul för en hund som glufsar Royal Canin. Kan inte ens säga det. Bara woff.

Husse har berättat att det finns en hundmat på burk som heter vov. Det kan jag säga! Burken kan jag läsa som om vore den Svenska Dagbladet. Vov, ligger rätt på tungan, säkert rätt i magen också.

Nu vill jag prata allvar. Vad är en hund? Varför är en hund. I vem syfte finns hundar till? Talar med storguden, han som fixar natur och sånt. Han säger att vi inte ska fråga, bara tro.

Tro sjutton att vi ska tro på nästa mål mat, nästa utgångsläge, nästa hundträff, kanske också nästa möte med löptikar. Men varför?

Husse funderar inte alls. Han bara gör, fast han lyssnar till radio också. Och arbetar med den där apparaten. Klick klick låter det. När jag woffar och hoppar upp i hans knä puffar han ner mig igen. Knappast shcysst.

Nu ska jag vila ett tag innan det är dags för parken. Bäst att vara där innan djurgårdarna kommer. Djur eller inte djur, de är värre än dobermann, än rottweiler, än alla jäkla mastiffer eller andra skitiga kamphundar.

Nu måste jag skälla ett tag så att det kommer mer mat. Woff and goodbye!