Svante filosoferar

Woff! Det är MåndagsSvante som skriver. Husse översätter. Jag ligger i hallen och tuggar skor just nu. Nån måste göra detta viktiga jobb. Husse vägrar och matte har ställt alla skor på en hylla. Förrädare!

Men för två timmar sen var jag på hugget. Gatan var nästan tom, bara en dam med liten feg hund var ute.

Jag la mig på gatan, gillar gatsten. Låg där medan husse försökte intressera mig för banaliteter. Kissning t.ex.

Och det där med att måsta bajsa är skitsnack. Gatstenen efter en natts spännande händelser måste doftas in långsamt, njutningsfullt och kanske göra att jag hittar spyor bättre.

Detektivarbete. Jo, jag kissade, sånt måste man, men inte på kommando. Bajset väntar jag med. Ska snart ut och ge husse vad han tål av uppsamling i sina löjliga plastpåsar.

Andra hundar kan låta sin skit ligga och markera länge, jag får liksom inte finnas när det gäller den viktiga skitlukten. Sen ska han hitta en papperskorg att lägga min fina doftmarkering i.

Man kan ju tro att hundar skiter i papperskorgar! Jag skiter i papperskorgar.

Sen fick jag Royal Canin (kanske kan jag bli sponsrad med leksaker eller hundgodis!) och blev trött igen.

I går drog matte och husse ut. Varför? Jag fick inte va med! Konsert sa dom, jaha, nåt löjligt som jag skulle kunna skälla ur mig själv.

Marchin for life! Vaba, jag marchar for life every day. Till parken, på gatan, till veterinären, till garaget. Som jag marcherar, och som jag kan sjunga.

Det ekar i hela huset när jag, en svältande hund, sjunger mina blues: woff woff woff, woff woff woff. Ibland lägger jag in ett gläfs, och ibland det känslofulla morr.

Nu ska jag berätta om hur jag ser. Jag ser med näsan. Matte och husse luktar inenting. Jag ser gröna ängar, massor av tikar, massor av hannar, kan se hur saker och ting ändras och kommer att bli.

Nosen är min bästa vän, och min otroliga snabbhet att plocka upp ett tuggummi eller en härlig gammal spya är suverän.

I går avslöjades jag åter med att vara nikotinist. Snuspåsarna dök upp där bak. Shitt! Nå, min värld är en underbar kombination av syn och doft.

Nosen en centimeter över gatan, över gräsmattor (gräs är bland det bästa jag vet, dvs gräs OCH jord) samt (jag kan svenska) över sandstränder (har ni testat sand med lagommycket tång?).

Kapitlet pinnar återkommer jag till, men vill redan här pusha för min pinnblogg i morron eller så.
I går missade jag Malte pga pinnar. I går missade jag dessutom Bosse pga pinnar. Bara Hilton, en skum stor dogg, och Stella som är Whippet och fuskar i springandet, busade jag med.

Dags för mig att skita nu, husse känns litet nervös, tror jag ska skita på gula mattan. Vi doggar vill bara ha fred, mycket mat, mycket bus och bestämma var skåpet ska stå (fattar inte vad skåp betyder).

Woff på er doggar, vi måste hålla ihop mot dumma hussar och dumma mattar. Vi bildar en motståndsflock, vad skälls? Er Svante, doggen mot en friare framtid!