Mattemorron.

Jaha, så kom matte med koppel redan vid sjutiden. Varför koppel, tänker jag. Sen tänker jag att kan vara bra att nån kan dra in mig från farligheter, sopbilar (monster) fuldoggar (amstaff etc.) och ibland rottweilar.

Men i går busade jag runt med en dogg som var dubbla jag. Golden/Schäfer-blandning. Zeke heter han, borde ha blivit rädd. Men nä, jag högg, hoppade, krumerurade och fick honom på nåt slags fall (tycker i all fall jag, fanns ingen domare)

Nu är det dags för stora rundan. Smälter litet Royal Canin. Nu ska jag jaga real canin. Dom finns i buskarna, hoppar och gräver. Tamejtusan om jag inte ska fixa egen mat idag. Vem vill leva livet på en säck Royal Canin, inte jag i alla fall.

I går åt jag av mattes biff, nästan några hekto. Tjocknar säger husse och matte. Husseidioten tog mig i famnen, kärlek tänkte jag, men det var den jäkla vågen. Först husse upp, kolla sin vikt, sen husse plus en hungrig valp, dvs jag. Jaha, övervikt.

Typiskt människor, ska kolla vikten hela tiden. Jag skiter i vad jag äter, och det jag äter skiter jag ut. Simple as that. Dessutom kissar jag, försöker lära mig att lyfta en benet som dom stora doggarna, men håller mig till tjejkiss, är liksom inte mogen nog.

Nå nu drar vi igen, det blir husse och jag. Parken väntar. Husse sitter vid sin apparat, men jag är redo, alltid redo.. Hur blev jag scout?