Mitt hemliga liv

Jag har ett hemligt liv. Det talar om för mig när matte ska resa, när husse vill bada mig eller bara i största allmänhet är en källa till förnöjelse.

I mitt inre liv drömmer jag om ängar, om tikar (fast begriper inte varför) om friheten att bita vem jag vill om jag vill. Det vill jag ibland, men håller tass på mig, nafsar kanske eller morrar.

I mitt inre hemliga liv vet jag vem som kommer på gatan. Kelbar eller inte, känns direkt. Jag vet också om det står en hund runt hörnet eller bakom trädet. Jag känner det instinktivt. Ser runt hörnen, känner stämningar innan de uppstått, vet när matte eller husse behöver tröst.

Hur? Det vore att avslöja mig för mycket.
Men jag kan jag säga att mitt luktsinne är i bästa form. Människor vet inte om att de utsöndrar dofter, ingen parfym kan ta bort dessa. En rädd människa syns på långt håll, kroppsspråket, räddedoften, blicken.

Sånt kan jag tyda lätt som en plätt. Därför kan jag skrämma de redan rädda, gosa med de redan gosiga, undvika dem som luktar elakt och närma mig mjukt de människor eller doggar som är mjuka och har öppet sinnelag.

Jag har öppet sinnelag. Idag kom vaktmästaren. Ringde på, jag visse direkt vem det var, bet honom i arbetsbyxan, höll så när på att hugga hans nycklar (husse skulle ha användning för dem, det finns gott om hundmat att sno i detta hus).

Men jag bet honom lätt i hälen! Då skrattade han, visste att det var en sån, en skojgubbe.

Mina språkunskaper imponerar även på mig. Jag talar engelska, danska, skånska, svenska, göteborgska, norska, tyska och franska. Samt japanska!

Häromdan kom en japansk man med barn. Som vi pratade och kliades, lekte och hade oss. Husse fattade ingenting, men jag woffade lätt och mjukt, så var barriären bruten. Sen hade vi kul en hel kvart innan husse blev nervös och ville gå. Snacka om utanförskap!

I mitt allra hemligaste inre bor en varg. Jag tror att matte har fattat, men husse verkar tro att man kan göra vad som helst med mig.

Min drömmåltid är en älg! Jag ser hur jag biter honom i hasorna, och hur jag lägger ned honom och tar mitt berömda strupbett. Sen är det serverat.

Jag håller korparna borta medan jag tuggar och njuter. Med magen full ramlar vargen omkull. Och sover och drömmer om nästa älg.

Det blir väl i nästa liv. Här får man inte ens fatt på en kanin fast de kutar runt i parken varje dag.