Sitter och tänker mig en demonstration. Huvudparollen är "Littorin, ett jäkla svin!" Massor av folk skulle tåga från Götaplatsen till Gustav Adolfs torg. Fanor skulle vaja, nävar skulle knytas, arbetslösa skulle med barnen i trasiga barnvagnar visa sin ilska med Littorin och regeringen.
Men det haltar nånstans. Det haltar i själva objektet. Är Littorin värd denna uppståndelse?
Knappast. Han är nog bara en duktig maktens verktyg. Utan att vara duktik ens. Hörde honom på radion i morse. Efter hans orerande om A-kassans funktion blev han bara platt. Så tråkigt. Tänk om han hade haft en egen tanke? Tänk om han tänkt om?
Nu blev det mest ett lag mot ett mål utan målvakt. Han försökte inte ta en enda boll. Ingen kan väl beskylla Littorin som köpt sina examina i USA för att vara intellektuell, men något kunde han väl ha sagt.
Men det är som det är. Några av oss valde fel. A-kassa för halvtidare funkar inte längre. Folk SLUTAR jobba för att ha råd med full A-kassa. Så går det när tanken och handling inte hör samman. Eller når målet att knäcka de arbetande är viktigare än människornas vardag.
Det lbir som vid fågelautomaten. Fräckast tar allt. Resen får gå där med slitna andra hands-barnvagnar och hoppas att deras barn ändå får ett jobb en vacker dag, nångång, i framtiden, vad den nu kommer att bli.
Sorgligt. Vi demonstrerar, men inte tillsammans. Vi bråkar men var och en för sig. Vi muttrar, knyter nävar i fickan, är allmänt sura och fattiga, men gör inte det vi behöver för att ändra sakernas tillstånd.
Nu satser regeringen dessutom på att knäcka alla oss som inte har råd med nya bilar. Det blir ingen bil alls för min del. Den var söt, den gamla Golfen, men för dyr. Nyaste tänk om
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar