...vänsterhänt! Yaba, sju mil, säkert för fort, men inte för fel!!!
Borås konstmuseum har blivit en riktig höjdare!!! Häng dig Moderna! Här fanns just nu Pinnochio i alla sina faser och uttryck. Jim har fattat grejen, Pinnochio är du och jag, människan, hon som växer med visdom och erfarenheter. Så jävla bra!!!
...näsan pekar ut...Jim själv är en ganska cool typ, men man känner pulsen, intensiviteten bakom den till synes snälle litet fyrkantiga mannen med öron som pekar rakt ut.
...Räven och katten lurar Pinnochio.Åk till Borås! Alla borde få se statyn, Pinnochio som tar sitt första steg genom gatan mot Högskolan längst bort. Otroligt, och att den finns i Borås än ännu otroligare.
...två pojkar snidade i valnöt!!!Men i Borås finns mencenater. Pengar alltså. Varje liten jäkla trikå, varje behå, varje snygg byxgördel, har skapat money.
...Jo, Lasse Åberg fanns på plats.Så blev Pinnochio till, så blev nästan varje konstverk i Italien till. Mencentaterna är viktiga också i dessa demokratiska dagar. Nåt gott ska väl pengarna från utslitna ryggar och nackar användas till!
Jomen, näsan växer allt med åren, för nog tycker jag att det blir lättare och lättare och lättar år för år att hitta fanskapet när pollensäsongen drar igång.
SvaraRaderaHan verkar vara en cool kille, han Jim Dine...
Rätt smart att skylla på konsten för att få leka med dockor i lugn och ro.
Badaren: Jim leker inte, han jobbar som en galning, precis som de flesta konstnärer eller musiker eller artister jag känner. Fast de jobbar med just det de vill, förstås. Sagan om Pinnochio och hans snidare till "far" är en allegori som gäller livet i sig - i Italiens fall handlar det om det nya landets bildande. Med såna som Berlusconi i ledningen ser det ut som om räven har lurat folket igen. Nå, det var det, en sjumilautflykt som blev en upplevelse. Knappast miljövänligt, men ändå. Uno
SvaraRaderaJim hit och Jim dit... jaså, finns Pinocchio kvar...Borås är Borås precis som före Jim och...
SvaraRaderaSå livet leker inte för konstnärliga människor...
SvaraRaderaMen Berlusconi leker har jag läst, i alla fall med tonåriga flickor påstår hans fd fru.
Men han är ju ingen konstnär förståss.
Jag tror i alla fall att sagan om Pinnochio fick många barn att leka.
Surkommentar!!! Borås har blivit annorlunda tack vare Pinnochio!!! Kolla barnen som sitter runt hans fötter, kolla alla skulpturer i stan, kolla hur den grå vardagen liksom öppnats även i Borås. Min lilla fru jobbar hårt för att byta kulturen till något öppnare, och jag tror tamejtusan att hon håller på att lyckas. Må väl, Uno i Köket
SvaraRaderaBadaren - det förra var inte till dig. Men om att leka har jag en tanke - lek är arbete, och arbete är lek, eller borde vara. När vi börjar leka arbetar vi, barn arbetar som sjutton på att göra ett bord till ett flygplan eller en grusgrop till vägar, eller.. Den leken tar vi med oss i livet. Jag leker faktiskt att bygga säng just nu, leker städa. Det finns ingen egentligt skillnad mellan lek och arbete, den enda består i vem som bestämmer leken, arbetet, jobbet. Uno som just nu leker i datorn!
SvaraRaderaDå kan man ju påstå utan att ljuga att - Livet leker...
SvaraRaderaNä. det är vi, inte livet, som leker!!! Vill vi blir livet ett helvete, och det är ingen lek. Uno
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaMånga fina konstmuseer har vi besökt men inte Borås. Faktum är att vägarna sällan går förbi den staden numera.
Men nu vet jag att det finns. Så om vi är i trakterna så skall vi självklart kolla.
Tack för tipset!
i-)
Men efter din städning Uno, så blir det ju i alla fall ett rent helvete!
SvaraRaderaOjoj, surkommentaren... var den min? Kan vara det... glömde signera... och ja, jag hörde Jim och fotograffrun prata i radio idag... och jag tror vissa överdriver Pinocchios betydelse...
SvaraRaderaLeo Beata
Leo - dessa vissa är icke jag. Dock vet jag vilka de är. Pinnocios betydelse för Borås kan överdrivas, men skulpturen har ända satt stan på världskartan. Det viktiga är resten, det som händer i Pinnochios kölvatten, skulpturer, nytt konstmuseum, kulturhusets uppfixning, Boråskonstnärernas exponering, bytet från industristad till kunskaps- och kulturstad. Högskolan är nog det allra viktiaste på sikt, och där har en viss Ingvar Carlsson varit draghjälp. Korsetter och Behåar har jag aldrig använt vill jag säga, men Abecitas museum blev jag en gång visad, puh. Uno
SvaraRadera