Wallström och konsten att gliida / Bästa Tänk om

Nån tyckte att Margot Wallström skulle leda sossarna. Eller bli minister i nästa eventuella rödgröna regering. Funkade inte. Wallströmskan är nämligen ett bra exempel på hur man kan gliiida genom tillvaron. Sossegliiidning. Hon gick med i SSU efter studenten, var snygg och smart, kunde ta för sig och fick det mesta serverat.
(Vill gärna påpeka att detta är mitt svåraste blogginlägg nånsin. Jag är kort sagt kluven i min syn på Wallströmskan)

Sen blev kom Margot in i riksdan. Hon blev minister av många varianter. Hon var ett tag tom. kulturminister (fast det märkte vi på fältet inte mycket av). Hon satt för det mesta i Karlstad och var mamma. Bra gjort, kan man tycka. Normalt borde hon varit mammaledig.
Margot jobbar...
Sen blev det Bryssel, fina jobbet, snabbt kommissionär, sitta på Grand Place och käka musslor.
Nu är hon andreman under Barroso. Snacka om karriär! Under tiden växte myten om Margot här hemma. Supersossen. Partiet ville ha hem henne för att dels motverka Perssons regim, dels vara den kvinna i politiken som inte Mona kunde bli.

Men vem vill flytta från gottebordet? Inte Margot. Vem vill avstå från en jättelön för att slita i den svenska riksdagen. Inte Margot.

Nu snart kliver hon ned från sitt jobb med en särledes fet pension och har hela halva livet kvar att mysa runt i. Okej för en moderat, men för en sosse?

Ylva Johansson, sosse som jobbar.
Lyssna på henne i lördagsintervjun, men betänk att hon har varit förtroendevald i svensk arbetarrörelse. Vissa vet hur man ska göda sig med minimal ansträngning. Margot är en sån. Borde hon inte skämmas åtminstone litet? Å andra sidan kan jag ha fel, kanske ändrar hon sig och lyfter sitt vacklande parti här hemma. Någon borde avslösa Mona vid rodret. /Bästa Tänk om