Vad ska dom göra sen? - Israels plats i historien

Vi byggde Jerusalem för 3000 år sen. Vi bygger fortfarande Jerusalem, det är vår huvudstad. Det var Nethanyhau som sa det i USA. Lobbygänget hurrade vilt. Hillary Clinton sa att USA för alltid kommer att stödja Israel.

Så dras slipstenarna av den som är stark. Fattiga palestinier tvingas bort från de hem de bott i under hundratals år. Det är en etnisk resning som kan jämföras med historiens allra värsta.

Nethanyahu säger dessutom att Israel alltid fått stå tillbaka för palestinierna. Han menar att Israel hade kunnat bomba dem bort från jordens yta för länge sen (atombomber har Israel haft sen länge).

De 0rtodoxa judiska svartrockarna - där männen inte ens jobbar - ta över allt mer, ockuperar allt mer, och snart finns inte tillstymmelse av Palestina kvar, bara som enstaka små svältande öar mitt i ett Israeliskt förtryck (märkligt nog är flera länkar om ortodoxa judar censurerade av andra judar...)

Många produkter med Made in Israel på är producerade av palestinier eller i bosättningar på palestinsk mark. Palestinierna är inte bara ett folk som ska strypas, de är dessutom Israels arbetsslavar i väntan på förintelsen.

Obama är inte dum, men han är låst i en vansinnespolitik. Vågade han tänka det minsta gränsöverskridande borde han bryta helt med staten Israel som vi känner den. Då borde han, och alla Israeler, inse att en stat där både palestinier och judar kan lev är enda lösningen.

Då borde han inse att den Israeliska förtryckets ruttenheten är själva varbölden som hindrar verklig fred i Mellanöstern.

Vad ska Israel göra när de tagit hela Palestina? Ta resten också? Atombomba alla araber? De är för jävliga. Med förfalskade engelska pass tog de sig in och mördade en misstänkt arab. Finns inga gränser för sionismen? Snacka om terrorism!

En slutlig kommentar: Israels grannland Syrien tillåter alla religioner. Där finns kristna, judar, muslimer och andra religioner sida vid sida, och samtidigt. Västländerna gnäller på Assad, diktatorn, men ser inte den frihet som också finns. Jag har sett den.

Jag har hört vitsarna om Assad på gatan i Damaskus. Jag har sett skratten i Aleppo. Lyssnat till samtalen i Bagdad Café i öknen mellan Damaskus och Palmyraoasen.

Trots Assad (har aldrig gillat diktatorer) känns Syrien - och Jordanien - som frihetens länder Mellanöstern. Libanon är på väg dithän. Resten är avskräckande exempel på hur västerlandets och ottomanska ockupationer har förvridit normaliteten i en stat.

Om bara inte Israels fundamentalister funnits... Om bara inte Saudiarabien funnits... Om bara inte USAs politik funnits. Om bara inte världskrigens elände funnits...

Vi västerlänningar måste våga titta bakåt, våga lära oss av gjorda misstag för att gå framåt. Freden för alla är målet. Men även fred måste vågas...