torsdag 30 september 2010

Israels fascister och världsfreden

Bosättare låter väl fint. Settlers. Som Vilda Västern på nåt sätt. Pickadollerna är skjutfärdiga på tuffingarna som i Guds namn kör bort "indianerna", dvs, palestinierna, från sina hävdvunna marker.
Festung Israel!!!

The American Dream i Palestina. Money talks säger man, men weapon talks bättre i Palestina.
Tuffa gubbar. Kvinnor får inte ens åka i samma buss som män! De svarta hattarna och kindskäggen breder ut sig, krullar sig och ser för jävliga ut. Guds utvalda män. Dödar för nöjet att döda araber.

Dessa snabbskyttar är själva kärnan i västvärldens elände. Hitler spädde på rejält. Nu skulle sionisterna ge igen.
Vakttorn. Nä, det är inte Nazityskland, det är dagens Palestina.

Tyvärr blev araberna i Palestina de slutliga offren för Hitlers vansinne. Tyvärr - och naturligtvis - blev palestinierna förbannade. Tyvärr stördes den fredliga balans som tidigare fanns mellan judar, kristna och muslimer i området (finns ännu i Syrien!).

Så småningom skapades Al Qaida som en av många motståndsrörelser mot västerlandets, dvs. sionisternas, terror.

Innan sexdagarskriget kunde judar, kristna och muslimska palestinier arbeta sida vid sida i det "nya" Israel. Därefter var det kört.

Israels stormaktsambitioner är själva gruset i världens öga. Det som triggar muslimsk extremism, det som gjort Afghanistan till en glödande massa och Europa till en tickande bomb.

Israel är vageln i världens öga. Själva konstruktionen av en judisk stat mitt i Mellanöstern är en anakronism. Duger inte! Hör inte hit! Borde inte existera som religiöst politisk storhet.

I dag skövlas tusentals palestinska hem. Idag fortsätter den sionistiska expansionen. Idag skapas fler motståndare, fler idiotmuslimer, fler hatobjekt än på mycket länge. Makt idag kan bli katastrof i morgon!

Västerlandets långa penga- och oljehungriga fingrar måste dras bort ur den arabiska syltburken.

En enda stat med judar, araber och kristna är den enda långsiktiga lösningen på Engelsmännens taffliga Mellanösternpolitik - jo, det var England som fegade ur 1948.
Ett Palestina - eller Israel om man så vill - , inte två stater, är den enda lösningen. Men den kräver mod, diplomati och stor portion politisk vilja! Tänk om, och det rejält!

3 kommentarer:

  1. England fegade ut redan 1920, så snart de fått mandatmakten började de bryta emot alla mandatreglerna. När Ottomanska Kriget förlorade och krympte till Turkiet - 99.5% av de lämnade områdena gick till araber, och ända sedan dess har dessa araber - inte tagit hand om de områdena utan krigat för att få resten också! Med god hjälp från England som gav bort 80% till araberna av mandatet nästan omedelbart, direkt i brott mot mandatreglerna artikel 5 http://israelisverige.info/?p=6 . Och därefter ville FN dela på den återstående 0.1% 1947.

    SvaraRadera
  2. ...ingen ursäkt för att förtrycka araberna i området. Den sionistiska terrorn fanns redan då, eskalerade med invandringen av ryska judar och tvingade de araber som bodde där, brukade jorden, att fly. Än idag bor mängder av palestinier i läger i Libanon och Jordanien. Min närbutik ägs av flydda palestinier som inte vill annat än att komma hem till sina stulna hus och marker.

    SvaraRadera
  3. ...åter. Finns ingen vettig anledning att dela området. En stat, kalla den vad ni vill, är enda kloka lösningen. Araber eller israeler, judar eller muslimer, samma folk, samma Gud, samma traditioner om ni vågar inse dem. Skulle Gotlänningar eller Skåningar inte kunna bo i samma land? Skulle USA inte kunna existera, ens? Länder är en sak, religion en annan. Staten Israel är en anakronism, Iran likaså. Det måste finna skillnad mellan politik och religion.

    SvaraRadera