Vädret var fint i morse. Ännu inget regn synligt. På himlen for sommarmolnen fram i väldig fart.
I skogen fanns himlaspeglarna. Vattenpussar och små kärr med fågelsång - svarthätta, grönsångare, gransångare, flugsnappare sjöng så det stod härliga till.
Mellan sälgens snår glimtade det. Gröna skott växer sig starka och tänker inte det minsta på krisen. De är sig själva nog.
En trädstamhar lagt sig till evig vila i det våta. Snart finns den inte alls, men där den en gång stod växer nya unga träd, kanske barnbarnen.
Ännu en glimt av både vinter och sommar. Grå torra ståndare och rester från förra årets växtlighet och med fötterna i vatten gror starren och det nya gräset fort nu.
Oj, där dök ju jag upp! Hur gick det till? Antagligen för att jag ville kolla hur man tar bilder på sig själv. Gick ju hyfsat. Måste nog klippa mustaschen, den verkar växa lika fort som gräset, fast färgen känns annorlunda. Kan det vara krisen? Vår och sommar på er! / Bästa Tänk om
