Så här började det. Kulingen frustade i gråvädret och regnet låg på lur. Vi har några oförglömligt besvärliga gånger kryssat den fjorden i hårt väder.
Ändå satt några hundra tappra människor på klipporna för att titta på dans i naturlig miljö. I bakgrunden syns tältupphängda trummor och i fjärran Tjörn .
Då dök de upp på klippkrönet, dansarna. Urtidmänniskorna. Eller fiskarfruar som drömde om sina män på havet.
Stod i vinden, spanade, väntade, hoppades...
Åkallade Gudarna, andarna, havets makter, gjorde sig till hällristningarna i Tanum.
Gråväder, det enda rätta vädret. Kallt, blåsigt och gudaframkallande.
Havet kräver offer för att bringa männen hem. Tillbedjan.
Dans med svarta bohuslänska slöjor.
...men dopet med havsguden, bli ett med allt... Och slöjorna tvättas av havet röda, gröna, gula, livets färger. Kvinnooket, shartaunismens svärta, förvinner ....
...för att släppa de sina, ge plats för nytt liv och ny början.
Renad, fri, naturen och människan i ett evigt kretslopp
och en hyllning till livskraftens ursprung, solen själv som passade på att gå ner bakom molnen över klipporna i väster...
Vilken upplevelse. Under tretti år, vid endast tre tillfällen har dansen dansats på Hakefjordens klippor vid Aröd i Kungälvs kommun. Sällan har jag sett något häftigare... / Bästa Tänk om
PS Läs också: Min Miljö om haffsmiljön! DS
