Svantebloggen - tänk om

Hundväder idag med. Bra för doggar, sämre för hussar och mattar. I går tappade jag mina nycklar i parken. Två decimeter snö. Svante sket under lek med en labrador, gul, men inte ful. När jag drog fram plastpåsen (svart) ur fickan och böjde mig fram ramlade nyckelknippan ut i snön utan att jag märkte det, upptagen av skitgörat som jag var.
Väl hemma fanns ingen nyckel. Kom in genom porten med hjälp av vänlig granne, trodde att jag kanske glömt att låsa och att nyckeln var kvar i hallen. Låst!

Ut igen med Svante på släp. Tillbaka till parken. Sparka snö, leta i snö, sparka ännu mer snö, tror faktiskt att jag hann sparka fram en halv fotbollsplan. Svante ville inte söka, låg still och bet pinne. Sök, sa jag och pekade i snön, hans sökte och hittade ännu en pinne att bita i.

Ljuset började avta liksom hoppet att nånsin hitta nycklarna igen. Folk kom och gick, tittade nyfiket på min möda som parksparkare, Fick höra storyn, kela litet med Svante (mer lättkelad får man leta i snön efter).

Bestämde mig efter ännu en timmes letande att gå hem och vänta utanför till dess matte skulle dyka upp. Bedrövat kastade jag en sista blick på det genomsparkade fältet, fick syn på något mörkt, kvistar tänkte jag men böjde mig ned. Nycklarna!!! Där var de! Alldeles bredvid Svantes sen länge upplockade skit.

Så underbar världen kan bli! Tänk vad en knippa nycklar kan ställa till med, tänk vad upphittade nycklar betyder för glädje och lön för mödan...