Oj då, hann knappt undan. Där kom den, som skjuten ur en kanot, ännu en sparkcykel med vidhängande unge.
När kom de, när hände det, när blev sparkcykeln varje unges egendom?
Spårvagnen. Opaltorget i Göteborg. Satt stilla, tog just upp min spårvagnsbok (ett måste), vecklade fram rätt sida och sjönk ner i sätet (i den mån man kan det på spårvagnen).
Då skramlade dörren upp igen. Tre halvbarn stormade in med sparkcyklarna skramlande. Folk duckade, gamlingar tog skydd, jag slog igen boken, skyddade den viktiga texten (just nu To kill a mockingbird).
Dom är luriga sparkcyklarna. Svänger vilt runt sina styren. Oberäkneliga vapen i fel händer. Undrar just vilka de rätta händerna är.
Vanliga cyklar kan jag. Cyklar varje dag. Men dessa skumma konstruktioner som nästan alla ungar har gör mig osäker. Sparkcykeln är mer spark än cykel. Glänser metalliskt, vevar åt alla håll, skrämmer.
När hände det? Vem började och varför? Vanliga cyklar passar inte på spårvagnen. Sparkisarna kan man ta under armen. Olyckor? Trafikregler? Är de fordon eller är de något annat, som skateboarden en gång?
Cyklar idag, bättre än spårvagnen. Billigare i alla fall. Dessutom slipper jag vilda ungar med sina sparkcyklar.
torsdag 14 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar