Konten att riva en välfärd / Bästa Tänk om

Redan på sjuttitalet sattes planerna i verket. Förlaget Timbro skapades efter initiativ från Arosmässan i Västerås. Nu skulle vänstern få se på fan.

Så blev det också. Bit för bit, sten för sten, revs den allmänna attityden om solidaritet mellan människor till ruiner av individualism och egoism.

Regeringen Persson gick så långt en sosseregering kan, sen tog Aliens vid.
Idag finns varken Post eller SJ. Varken vin och sprit eller pensioner att leva på. Varken rättvis A-kassa eller sjukvård värd namnet. Varken gemensam elektricitet eller telefoni.

Men pengarna för detta samlades i de redan rikas fickor. Mer än nånsin tidigare. De rika behövde ju ingen välfärd, de hade den ju redan.

Tom skattepengarna roffar dom åt sig genom privatskolor och privatapotek, privata tåg och privata bostadsbolag. Du betalar skatt som går rakt ner i någon kapitalists ficka. Du sparar till pensionen som hamnar i något börsföretag eller hos någon storbank.

Vi är värst i Europa, Schweiz möjligen undantaget.

Vi svenskar är dumma. Vi sväljer A-kassan som individuell försäkring. Vi sväljer snacket om att välja vård, om valfrihet. Den fattige har inget val alls. Det är bara att dö, fort och snabbt till ingen kostnad för det allmänna.

Största bluffen just nu (de är så många) är att vi ska jobba till 72. Annars tjänar vi inte nog till vår pension. Där avslöjar sig egoisterna rejält. För vi har flest arbetslösa unga i hela Europa. Om de jobbade och betalade skatt skulle vi ha råd med vettiga pensioner för alla!!! Nu får de gå utan jobb, och vad kostar det samhället med en hel generation utflippade eller kriminella?

Nyckeln till de ungas jobb ligger hos de gamla som klamrar sig fast vi anställningar som de skulle lämnat för länge sen. Gamla är bra, kan fungera som mentorer till unga, men varför ska de slitas ut? Problemet är att ingen politiker idag ser samhället som en gemensam uppgift. Som en helhet. Problemet är att Timbro m.fl lyckas över förväntan med sitt mål från 70-talet att förvända synen på svenska annars kloka människor. Problemet är att ordet solidaritet inte längre har någon innebörd.

Dvs. skatterna borde läggas i en gemensam pott att användas av alla med behov. Vissa har mindre behov men råd att betala mer. Andra har större behov men inte råd att betala mycket.
Med en solidarisk politik behöver ingen svälta. Med en solidarisk politik behöver heller ingen arbeta efter 62. Många politiker väljer att ta pension vid den åldern. De flesta andra måste fortsätta att slita, och de arbetslösa äldre har ingen chans alls - vem anställer en 62-åring?

Det är sossarnas största utmaning: att vända trenden!!! Att återställa välfärden. Vi har råd. I samhället finns pengar nog för ett bra liv för alla. Jag har betalat min pension många gånger om. Jag betalar skatt. Jag har betalat 40% av min lön varje månad till sociala avgifter.

Genomskåda bluffen!!! Den består av individualisering och dimridåer. Var och en ska betala sin pension, och det kan de sällan. I stället måste vi återställa det samhälle där alla bidrar till en gemensam pott för gemensamma behov; sjukvård, vägar, polisen, försvaret, pensioner, skolan, mm. Ingen privat snyltare ska tillåtas att stjäla skattepanger bakvägen via privatvård och privatskolor.

Gemensamma behov ska betalas gemensamt. Det är solidaritet. På engelska skiljer man på Wants och Needs. Wants är sånt man vill ha, t.ex. en merca eller stor villa. Needs är sånt vi alla behöver. T.ex sjukvård och utbildning. Låt den privata sektorn syssla med wants och låt needs betalas solidariskt av alla, också de rika. / Bästa Tänk om