Jahapp, håll till godo! Själv har jag luttrats sedan sist. Jag har skådat Ugglas! Inte fågeln, men sångerskan. Var hon bra? Nja, både och. Närvaron på scenen var suverän, men låtarna haltar.
Älggräs utan älgar....
De är för lika. Håller inte hela vägen. Ganska litet röstomfång (funkar inte helt i Janis Joplins låtar), men fräck individualismfeministisk utstrålning och texter som förlåter mycket. Jag saknar det kollektiva, men det verkar har försvunnit med proggen. Aliens regering trampar just runt i askan av sista brända förhoppningarna om humanism och solidaritet.
Resultatet av egotripparna ser vi runt omkring oss varje dag. Skit i andra betyder mer än "sköt dig själv".
Sen gick vi till livets scen, naturen runt oss. Det händer massor medan regnmolnen hopas.
Blomstren fanns där i haffsbandet. Älggräset, videörten, strandängarnas dominanter.
Bakom videörtens lähåla finns klippor och hav. Klippor och hav brukar betyda en liten fru, så också idag. Här simmar hon med horisonten som mål...
Triften har ersatts med andra. Blåmunken kläder bergen högre upp. En fin liten rackare, spröd som blåaste ögonen..
...och där var en barldersbråvrå!!!
..eller måjligheter att finna ro i en röll-eka.
Men döm om min förvåning när jag mitt i detta granit och gnesfäste hittar en kalkälskande blomma. En vägvårda, en Cikoria mitt i Götet!!!
Vägvårdan får också vårda vår väg hem när regnet hopar sig och sommaren verkar har blivit vår eller höst på nytt. Jag har ändå sett en Ugglas. Fint. Adeln håller sällan till i våra trakter. / Bästa Tänk om
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar