De fick aldrig leva. De blev mjölkmaskiner för industrin. Så länge deras namn, deras varumärke, fungerade var de omhuldade, sen lämnades de på sophögen.
Michael var just igång att planera en ny turné. Tränade hårt, hade legat av sig. Han behövde varje dollar han kunde tjäna. Miljonerna hade smarta businessmän redan lagt beslag på.
Nu dog han i stället, hjärtat orkade inte mer. Som en deprimerad Elvis. Som en livstrött Marilyn.
Minns Jackson five, en suverän liten grupp av barn som styrdes av en diktatorisk pappa.
Slavlivet fortsatte genom åren, Michael ville ständigt tillbaka till det barn han aldrig fick vara.
Nu är han död utan att få vara barn. Så frustrerad var han att han modellerade om hela sitt utseende!!!
Idag är han inte ensam. Många barn förvägras sin barndom. I statens hem för unga mördas många själar varje dag utan att någon straffas. Låt Michael Jacksons död bli en väckarklocka. Det är inte dollar som räknas i livet, det är livet själv. Det är rätten till sin barndom. / Bästa Tänk om
Hej
SvaraRaderaEtt tragiskt människoöde som har gått tillända..
Minnet av hans musik kommer att leva vidare. Trots allt är det detta som han främst var..en av dom bästa i branchen.
i-)
Gunnar Sant. Inte min favvis, men duktigare än de flesta. Kramar
SvaraRaderaJa alla har rätt till en barndom. Men precis som du säger är det inte alla som får uppleva det. Håller med dig, vi måste börja värna livet självt!!!
SvaraRaderaKram =)
Tack för kommentar, Libra. Så är de, eller borde vara. Kramar från Uno
SvaraRadera...han dog som ett tragiskt exempel på en trasig människa som bestals på sin barndom och krossades när han sökte den som vuxen.
SvaraRaderaMå gott Uno!