Har inte skrivit på ett tag. Inväntan var viktig. Nu kan jag ändå säga att det som började i Sudan nu spritt sig i hela Mellanöstern. Jo, jag vill tro att delningen av Sudan var inkörsporten till revolten i Tunisien. Den visade att förändring är möjlig!
Tunisien förstärkte, och Egypten fortsatte. I och med Egyptien var porten helt öppen, och nu kan vi - om inte tiden får går för långt - invänta revolterna i Libyen, Algeriet, Marocko (kanske), Jemen och Bahrein.
Vi väntar på Syrien, på Qatar, på Saudiarabien och Iran, de store tegelstenarna i sammanhanget.
Klämda blir Libanon och Israel. Mycket klämda. Libanon pga sitt mångkulturella läge, och Israel på motsatsen.
Vad tror jag? Jo, jag tror inte enhetligt på en dominoeffekt, men jag tror på inspiration. Har missnöjet med diktaturen varit tillräckligt stark krävs bara en gnista för att tända präriebranden. Så har skett i Egypten och Tunisien.
Frågan är vad som händer efter branden. Hur och av vad och vem byggs de nya samhällena upp? Blir det den sekulära staten, eller blir det den religiösa.
Jag hoppas och tror på stater där alla kan leva likvärdigt oavsett religion, kön eller ursprung. Afrika behöver det, hela Afrika!!!
Afrika söder om Sahara kanske kan hämta sin förebild i norr?
Europa och USA bävar. Ryssland likaså. Vad tänker Kina?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar