Nu väntar allting som någon rete, nu väntar kossor i himlens hall
Då kom en annan, han kom om hösten, det var en vind som rev och slet.
Han tappat byxor, han tappat rösten han tappat vikten och var ej fet.
Så var det kärran som gnav och gnete, som rulla uppför en stadig hög
så var det Herran och allt han heter som pansrat in sig i en kanon.
Nu väntar inget, nu väntar allting nu väntar jag på vad någon vet
varken halm eller ruttet vete vill jag se i en taggig tall
Det sliter tågor, det river tramsor, det hugger grenar på naken kvist
men alla önskar att någon visste hur världen kunde ha blitt så trist.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar