Politisk retorik och verkligheten - två exemple/ Bästa Tänk om

Det Heliga Israel fortsätter i enlighet med sionismens nationalistiska tankegånger, inte olika Nationalsocialismens, att ockupera palestinsk mark. 500 nya bosättningar ska byggas på Västbanken. Palestinierna ska likt oönskade individer i Nazityskland drivas bort. Sioniserna kräver "lebensraum".

Grundtanken handlar om nationalstaten, om den "rena rasen", om judarnas egna rike där rasblandning måste undvikas. Som en gång också Apartheit i Sydafrika där svarta tvingades bo i ghetton i form av stadsdelar och småstater (märkligt är att även judar historiskt är semiter...)

Allt sker i strid mot demokratins grunder. Allt sker i strid mot tanken att alla människor är lika värda, en etnisk rensning av palestinier som fått pågå med amerikanska pengar under mer än sextio år.

Det är inte - som många tror - västvärldens dåliga samvete som är orsaken; det är en kombination av USA´s strävan att tygla arabvärden med dess olja och en sionistisk strävan om en judisk stat.

Obama som högljutt och i väl valda ordalag förbjudit fler judiska bosättningar på Västbanken kan inget göra. Obama pallar inte för hoten från Nethanyhau, vågar inte stöta sig med hemmaopinionen. Stor retorik utan resultat. Spel för gallerierna!!! Fegt och oärligt, men helt i enlighet med USA´s strategier. Ren och skär demagogi från Obama alltså.

Nästa exempel på töntig retorik står miljöministern för. Andreas Carlgren sade att Sverige ska bli ett föredöme för miljövård. Hur blev det? Naturvårdsverket drar nu in pengar från naturrum i Kosterhavet och vid sjön Tåkern (en av de bästa fågelsjöarna i landet).

För pengarna har verket köpt skogar, vilket i sig är bra eftersom de blir skyddade. Men att under löpande budgetår dra in pengar från landstingen som de redan fått är nästan löjligt.

Det handlar helt enkelt om pengar, dvs. regeringen har anslått mindre medel än vad som behövs för att uppfylla redan beslutade mål. Det måste vara världens första regeringn som kräver tilbaka redan utbetalda medel utan annan anledning än att de beviljat för mycket.

Andreas Carlgren får alltså stå vid skampålen för att inte leva upp till de planer han redan fattat beslut om. Så blir det i Aliens tid. Allt för den heliga vinsten för de få som redan har allt. Vaddå, miljö? Hur var det visan sa: Först när skiten från fabriken faller ner på direktörens hatt, får vi en miljödebatt...

Alltså, det finns alltid dolda agendor. De säger ett och menar något annat. Andreas Carlgren och Obama är goda exemple på den politiska verklighetens villkor. Hur kan vi fortsätta att lita på dem? / Bästa Tänk om