Jag tänker på de minsta i samhället. På hur de som kommer hit för att överleva behandlas. 8 år utan uppehållstillstånd för en lankesisk flykting är bara ett exempel. Hur jävliga kan vi vara?
Dessa de minsta lever varje dygn i skräck. Varje dag i osäkerhet och väntan. Varje dag i sysslolöshet och varje dag i undran om de verkligen valt rätt i att komma till det trygga fina Sverige där rasism inte ska finnas.
Men det finns. I många former. Folkpartiet vill språktesta. Barn förtrycks. Kvinnor våldtas. Invandrare är mer arbetslösa än svenskar. Rsistiska gäng, både invandrare och svenskar utkämpar regelrätta småkrig i ett slags maffialand i våra segregationsstäder - Södertälje, Malmö, Stockholm och Göteborg.
När ska vi inse att vi inte längre är det Sverige vi var stolta över? När ska vi inse att rasismen växer på alla kanter, bland etniska svenskar och etniska invandrare, mellan invandrargrupper och mellan barn och vuxna, mellan man och kvinna och mellan rik och fattig. När klyftorna blir för stora kan ingen hoppa mellan de olika sidorna som i Ronja Rövardotter.
Vi har en regering som inte fattar vad som händer. Vi har en regering som är ursvensk, även om Sabuni härstammar från Afrika. Blunda, höll dig döv, och tala bara om det du vet, dvs. inget alls.
Skrämmande dåligt av välutbildat folk även om vissa köpt sina examina i USA. Tyvärr ser det inte bättre ut på vänsterkanten. Mona är en politruk, vet och verkar inte vilja, nånting. Vänstern vet mer, håller klaffen för att inte störa. Miljöpartiet verkar bäst, men efter Gotlands landshövdings idiotutalande är jag tveksam.
Nå, vi har vad vi är värda. Kan vi ändra på det? Se vårt verkliga värde bättre? Göra nästa val till ett vägval mellan människan och ekomininisseriet? Vågar vi vinner vi, vågar vi inte ska vi inte skylla på någon annan än oss själva. Jag tror på människan!!! /Bästa tänk om
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det där med migration är svårt... och för att det ska bli bra krävs så mycket - som inte finns!
SvaraRaderaSanningen är att alla människor i grunden är lika i känslor och behov, men hur man ger uttryck för dom varierar mycket och det ställer till problem... och vi glömmer gärna att människorna som kommer hit har hemska upplevelser med sig i bagaget, ofta en orealistisk bild av Sverige och ett mycket "osvenskt" förhållningssätt till livet... Detta är ingen värdering utan ett konstaterande!
I desa tider med krympande offentlig sektor, arbetslöshet, försämrade trygghetssystem och privatiseringar som gör att många hamnar i fattigdom gör det svårare för flyktingarna...
Jag är så besviken på politrasket som vägrar prata om inhemska problem - bristande demokrati, arbetslöshet, utförsäkrade sjuka, skenande försörjningsstödsutgifter för kommunerna, etniska motsättningar, "fattigghetton"...
Istället pratas om demokratifrågor ute i världen, vi skickar soldater och krigar i Afghanistan, ska rädda klimatet och så finanskrisen... och så hukar vi överlydigt under EU:s alla regler och försöker vara bäst i EU-klassen...
Finanskrisen ett jätteprojekt för rikingarna att enkelt få ännu mer av allmänna tillgångar - våra skattepengar!
Vad gäller Marianne Samuelsson... hon uttryckte precis hur det blivit/underförstått alltid varit i Sverige/världen... pengar ger makt, politisk makt... så lite taskigt att hon tvingades avgå för att hon faktiskt var ärlig!
Men så är det... en sak ska sägas i offentligheten framför kameran och det andra sägs i slutna rum... i makttoppen som hos gräsrötterna!
Tyvärr tror jag inte det hjälper så mycket hur vi röstar i nästa val... det krävs mer!
En folklig resning och den måste vi stå för själva!
Leo Beata