Samhället, ekonomin, människan och politiken

Svante och jag tänker till. Dvs, hela partiet har en ständig kongress. Jag har blivit språkrör numer eftersom Svante behöver en tolk; skäll är ofta en hel drapa meningar, och gnäll är inte alltid gnäll.

 Vi vill gärna kommentera Socialdemokraternas pågående progress.

Vi menar enhälligt (jag och Svante) att Alliansens politik är mer elakt medveten än vad sossarna verkar begripa. Det handlar om mål och medel.

 Alliansens mål är att oskadliggöra opposition från vänster, dvs. från dem som skapar mervärde eller inte ens har ett jobb. Eftersom de utgör en majoritet av befolkningen kan de störa alliansens mål att skapa bästa möjliga förutsättningar för kapitalister och storföretag ur en rent ekonomisk aspekt; maximal profit på insatt kapital! Allt annat är oväsentligt.

Följade denna princip är strategin att dölja det som sker bakom ridåer av det som inte sker!
Taktiken blir att
1. framstå som arbetarpartier
2. förvanska försämringar för flertalet till att bli möjligheter för individen
3. att slutligen splittra de arbetande låg- och medelklasserna till att sikta på individuella val.

Men sjukvård är inte individuell, den är kollektiv eftersom alla är beroende av den.
Men skola är inte individuell; enligt lag ska bra skola finnas för alla på lika villkor.
Men arbetslöshet är inte individuell, utan strukturell, och måste därför bemötas med strukturella insatser från samhället (utan arbetande befolkning - inga skatteintäkter för stat och kommun)

Svante menar att hundar också är kollektiva, jag håller med. Alla har hund, eller katt, eller häst och i vissa fall även älg.
Dessa måste garanteras ett bra liv med spring och frihet från kulor, om än inte pengar.
Svante menar att fler hundbajskorgar, fler kisseställen, fler välbyggda gathörn och fler parker gynnar välfärden för alla djur (vill parentetiskt påpeka att motorvägar och rondeller med vägkanter erbjuder utmärkta livsplatser för allehanda djur såsom glador, rävar, harar och många fler...

Nå vår poäng är att Alliansens regering vill vältra över kostnader till kommuner, regioner och enskilda som inte kan värja sig mot den statliga politiken att skippa utjämning mellan kommuner och minska statens ansvar för kollektiva verksamheter.

Vi bifaller alltså ett ökat statligt ansvar för nationella åtaganden, för kommunal utjämning, för allmänna behov såsom bibliotek, skolor, utbildning/universitet, kommunikationer och det allmänna välbefinnandet, dvs. kulturen!!!
Det sociala konton ska inte vara kommunalt utan statligt.
Det innebär ökad statlig progressiv skatt och minskad platt kommunalskatt!!!!
Vill vi så kan vi! Eniga äro vi om detta!!!
...

Unonisterna säger NEJ till Euron

Cypern tänker vi. Euro tänker vi också. Samma valuta, olika kulturer och sedvänjor. Jordbruksstödets vansinne och den kulturella utslätningen, nivellering av socialtjänster och fattigörande av de redan fattiga borde räcka som bevis.

Skulle Euron ändå fylla någon funktion kunde den tjäna som allmän kontrollvaluta för lokala valutor, som mätare på ett lands ekonomiska ställning precis som Eurons (och dollarns) funktion för kronan eller pundet.

Felet med Euron är att den blir en snara om halsen för länders ambitioner och utveckling samtidigt som Bryssel ges en makt långt utöver ledarnas kompetens. Dagens Cypernkris är ett bra exempel.

Det handlar inte alls om rättvisa, det handlar om att flytta makt från Cypern till Bryssel. Att Cyperns kapital till stor del består av Ryska maffiapengar, att landet gjort sig själv till ett skatteparadis, hör inte hit. För Cypern gäller turism och fiffleri som främsta inkomstkälla. Sticker i EU-ögonen.

Samtidigt låter vi oss värmas av rysk gas, ledning under Östersjöns jungfruliga vatten via ryska Gazprom ägt av Tsar Putin själv.
Halva Cypern är dessutom Turkiskt!
Dubbelmoralen blir Eurons död!
Euron är per definition dubbelmoral genom att aldrig ta hänsyn till varje lands unika tillgångar och förmågor.
Eurons död blir Europas största utmaning sen andra världskriget.
Går det att backa, och så fall till vad?

En Billströmmings uppgång och möjliga fall.

Vi unonister måste ständigt hålla koll på konkurrerande partier. Moderaterna är ett sådant. Våra omvärldsspanare (dvs. jag) har länge iakttagit hur en viss Billströmming trots alla sina konstigheter (tex. att Irak inte är farligt!) hållit sig kvar som Migrationsnisse.

Dock gick han snäppet för långt när han trampade in i blondin- och blåöghetsträsket. Själv en svärmorsdröm, snällare har ingen politiker sett ut sen Torbjörn Fälldin, gjorde han dumheten att påstå att svartskallar gömmer andra svartskallar.

Även om det är sant att invandrare faktiskt skyddar andra invandrare från utvisning till en säker död, kan inte ens en billströmming med rent samvete gotta sig åt rasism. I stället borde de som räddar andra från utvisning betecknas som goda exempel på civikurage. En sällsynt egenskap i dessa tider, säger Svante som gärna räddar andra doggar i nöd.

(Parentetiskt har jag vid två tillfällen inom en vecka sett hur vanliga medborgare tagit sig an människor i nöd. En dam som fått ett epileptiskt anfall blev omhändertagen med filtar och ambulanspåringning. En man som fallit i Malmö blev likaså omhändertagen med filtar om uppringning till ambulans. En ytterligare medvetslöst berusad man blev också hjälpt vid vår gata. Folk är inte så egotrippade som vissa tror...)

Vi unonister har inga problem med gränser, vi är ju gränslösa! Till vårt Sverige är alla välkomna att dela kyla och regn, snö och storm, gröt och varm korv. Svante tillägger att han gillar rökt strömming, sk böckling, något som verkar kunna erbjudas i en snar framtid i form av Billböckling.

Unonismen och cyklisten

Ordförande är en hängiven cyklist. Det trampas hit och dit, fram och åter.
Själva trampet är inget problem, inte heller andra trampande cyklister vilka kan undvikas genom god framförhållning och spaning akteröver.

Problemet uppstår vid parkeringen av fordonet å därför avsedda platser.

Låsproceduren är tidsödande. Det ska kopplas lås och i många fall även kedjor fastsatta i installationer i form av stolpar och liknande. Kedjorna måste kopplas till cykelns ram, bara framhjulet eller bakhjulet räcker inte eftersom tjuvarna är så föreslagna att de snabbt skruvar av hjulen. 

Om ramen är fast förankrad kan det hända att själva hjulen får vingar och flyr sin cykel innan ägaren återvänt från sina ärenden.

Används cykelkorg, måste även denna vara fastlåst och låsas upp vid anhalter utanför affär eller kontor.

Cykeln som skulle innebära en enkel och miljövänlig fortskaffning, är tyvärr en komplicerad natur. Fordom räckte det med inoljning av kedjan och kontroll av bromsarna för avfärd.
Nu krävs avancerade securityåtgärder  vid varje stopp eller anhalt.
Vad har hänt?

Svante Medlem menar att en skälldogg skulle skydda cykeln från tjuvar. Dock är problemet därmed knappast löst. Någon måste ju transportera skälldoggen mellan anhalterna. En liten skälldogg skulle kunna finnas i cykelkorgen, men i sin litenhet knappast framstå som avskräckande för en fräck tjuv.

Alternativt skulle skälldoggen kunna springa vid cykelns sida under färd, men då uppstår risken att doggen blir så trött att inget skäll orkar åstadkommas av det utmattade djuret.

Cykling är ett nöje blåstfria dagar, en ren lisa för själen när solen skiner och backarna är få. Malmös backar är lätträknade, men återkommer i annan form; den ständiga motvinden. Att slåss med motvind på slätten i Skåne motsvarar Alperna för sydligare pedalister. Kräver hopkurande, god kondition och en slimmad kropp. Segelkläder i form av regnkappor är uteslutna.

Malmö är som stad liten. En stor småstad har någon sagt (ordföranden!). Här finns småstadens småskurenhet och allmänna mindervärdighetskänsla gentemot andra betydligt större städer som Göteborg eller Stockholm. Utom i ett fall: Den Heliga Cyklingen!

Svante tycker att cyklister borde begripa hundens utsatthet vid korsande av cykelvägar och -spår. I parkernas promenadgångar cyklas det vilt, hjälmen på, huvet böjt, sikten noll och farten hundra!

Partiet vill härmed att cykelns alla aspekter, ur alla synvinklar, skärskådas av ansvariga myndigheter såvida dessa inte är ute och cyklar!

Unonismen och Jante

Svante lämnade in en motion till dagens möte i Unonistcellen. Mötet var som vanligt fulltaligt och kunde därför behandla motionen med den skyndsamhet en sådan kräver.

Medlemmen menar att Jantelagen måste motarbetas såväl bland hundar som mattar och hussar. Antjante bör gälla i alla läger, såväl bland gamla som unga, hundar som katter.
Alla är lika värda, men alla är också unika och bör uppfattas som såna, menade motionären med ett gläfs.

Ingen ska behöva gå ohörd genom livet, ingen ska låta sina uppfattningar undertryckas av andra. Bara döda hundar flyter med strömmen, gnäller Svante ilsket.

Efter en kort debatt beslöt Unonistpartiets cell n:o Ett (Uno) att anta motionen som sin egen. Beslöts också att partiet ska ha tillägget Antijante. Partiets namn ska alltså vara: Unonisterna Antijante!

Efter att beslutet fattats gjordes den sedvanliga omvärldsanalysen.
Billströmmingens kommande rökning tilldrog sig intresse ety öppna gränser än ett av partiets långsiktiga mål. Svante tillägger att böckling är godare än Migrationsministrar.
- Hvarför migrerar de inte när de nu kallas så?, vill svante tillföra protokollet.

Utrikesminister Carl Bildt diskuterades livligt, men om hans likhet med maraboustorken beslöt partiet att tala tyst om. Asfåglar är inte populära i alla sammanhang. Emellertid ansågs att nämnde Bildt borde avgå utrikes, möjligen till ett slott i norra Italien där han borde öppna hem för hemlösa hundar.

Om snön menade medlemmen att denna var trevlig att rulla sig i, ordföranden var av annan åsikt och menade att snö har sin tid och den nu inkräktar på vårens. Beslöts att snö hör hemma på vintern, dock oenigt.
Vid anteckningarna
Uno Nilsson
Ordförande

UnoSvantismen - ett tänk om i tiden

Idag meddelar jag mitt och Svantes beslut att bilda parti! Medlemmar är Uno Nilsson, husse och Svante, hund.
Ordförande är Uno Nilsson. Medlem är Svante Hund. Som side-kick fungerar Matte.

 Stadgarna är utformade i samstämmighet, även om en hel del skäll och gnäll kunde uppfattas av ordföranden under anförandet av ovansagda.
Referat från mötet:
- Bilda vi detta parti?
- Woff!
- Skall detta parti reda ut felaktigheterna i samhället, för människor och hundar?
- Woff!
- Skall partiets huvudfiende vara fyrkantstänkare i alla andra partier?
- Mjau! (såg mig runt, upptäckte en katt utanför), försökte rekrytera, vi får se hur det går...
- Är matte betrodd som side kick?
- Morr!
- Kan vi därmed förklara Unonismen bildad?
- Gnäll!
- Gnäll?
- Woff!

 Om vi ska ställa upp i valet veta vi icke ännu, men vi veta att allt förtryck skall utplånas, att alla hunder och människor fritt ska vandra i guds skogar och ängar och att intet naturligt ska förstöras på grund av vissas snöda vinning.

Vi enades också att alla ska ha ett hem, människor som doggar och katter (nu kollade hon in igen, tror nog att hon blir medlem vad det lider...)

 Vi enades om orättvisorna, i att vissa kan ha tolv rum på två människor, och andra ett enda rum för många människor samt hundar och katter.

Vi enades om att pengarna i landet räcker till för alla våra önskemål om de bara fördelades rättvist. Till var och en efter förmåga och var och en efter behov (mer ben och annat gottis, menar Svante)!
Svante vill tillägga att små hundar också ska kunna busa på lekplatser utan att bli bitna av stora fuldoggar! Godkännes med acklamation av bägge medlemmarna!

Husse, dvs. ordföranden vill motionera om självbyggskurser för hemlösa människor.
Han menar att med hjälp av bra byggprodukter kan hemlösa själva bygga sina hem med ganska liten insats från kommunen. Samverkan med afrikanska och latinamerikanska länder bör inledas för byggande av sk. favelor i storstäders omgivningar och obyggda trakter.

 Svante invänder att korsbefruktning inte alltid är bra med argument om sk. Gatukorsningar. Husse drar till med storsläggan och menar att detta är ren och skär rasism!!

Nå, veckomötet gick bra. Vi kommer att följa beslutens genomförande noga. Intet ska falla mellan stolar eller korgar, inte en smula ouppäten!!!
Vid protokollet
Uno Nilsson, Ordförande
Svante Hund, Medlem

Vädret gråar sig. Världen krymper. I Syrien faller bomber över oskyldiga, i wahabbitstaterna (saudiarabien m. fl. ) sprider man omänskligheter över Östafrika. Money talks. Syrien knows.

Här hemma gråter vi litet över alla fattiga som fångas av polisen. Ut med dem. Å andra sidan finns de i våra strauranger, diskar och fixar för knappt nån lön alls.

Svante har blivit halvvuxen. Stora pojken. Har börjat krafsa och lyfta på benet när han kissar. Mopsar sig mot andra hannar, skäller lätt till småhundarna som skäller för allt som verkar farligt, typ Svante.
Det ska sägas att Svante nog är traktens största golden. Så stor är han att han överskådar middagsbordet. Ännu har han inte tagit något av godbitarna, men fan vet när det händer.

En som tar av godbitarna heter Reinfeldt. Där finns inga gränser. Hugg vad som huggas kan, småfolket blir ännu mindre och storfolket växer till en ballong som en vacker dag måste spricka. Vill vi vara med om det?
Nåja, ute är ute och innevilan är snart slut. Doggen, dvs. Svante har sina små rundor i parken och där råder inga klasskillnader, bara hund mot hund i bästa sambråk...

Vi har varit på filmfestival, och Svante fick inte följa med till Götet.
Såg fem filmer på kort tid, hann varken med den ena eller det andra utanför vårt schema som liten fru komponerat.

Så är det för alla icke-göteborgare (som har tid att anpassa).

Svante, dvs. jag normalt, sov hos mormor och sonen Max mellan allt husse_mattes körande och låtande.
Tur vi tog bilen.

Trots storstadstrafiken lyckades vi hålla schemat. Fem filmer!!! Fyra var toppen, verkliga höjdare, den senare (och mest uppskrivna) var sisådär...

Kontiki; se den gärna men, vänta ingen dramatik, ingen gestaltning utanför den mekaniska, men gärna underbara bilder!
Ska man göra drama av fakta krävs mer. Alla var typer, fasta, inget oväntat, ingen trovärdighet vad gäller ett antal män ensamma på en flotte i Stilla Havet. Små antydningar till konflikter fanns, men inte mer. Alltför stor respekt för originalets film från tidigt femtiotal.

Men bilderna är otroliga och nästan för fantasifulla. De många vithajarna borde ha varit blandade med bl.a. vitfenad ocenanhaj.
 

Fantastiska scener, inte minst de med valhajen som simmar under flotten filmad från ovan.
 

Nå, det som föregår själva seglatsen är filmens behållning, hur Thor försöker övertyga med tankar som går på tvärs mot vetenskapen, måste övertyga sin vetenskapliga omgivning. Inget bra betyg till den akademiska världen. Thor Heyerdal utmanade konvenansen, vágade visa att alla kan ha fel...

Hundväder idag med. Bra för doggar, sämre för hussar och mattar. I går tappade jag mina nycklar i parken. Två decimeter snö. Svante sket under lek med en labrador, gul, men inte ful. När jag drog fram plastpåsen (svart) ur fickan och böjde mig fram ramlade nyckelknippan ut i snön utan att jag märkte det, upptagen av skitgörat som jag var.
Väl hemma fanns ingen nyckel. Kom in genom porten med hjälp av vänlig granne, trodde att jag kanske glömt att låsa och att nyckeln var kvar i hallen. Låst!

Ut igen med Svante på släp. Tillbaka till parken. Sparka snö, leta i snö, sparka ännu mer snö, tror faktiskt att jag hann sparka fram en halv fotbollsplan. Svante ville inte söka, låg still och bet pinne. Sök, sa jag och pekade i snön, hans sökte och hittade ännu en pinne att bita i.

Ljuset började avta liksom hoppet att nånsin hitta nycklarna igen. Folk kom och gick, tittade nyfiket på min möda som parksparkare, Fick höra storyn, kela litet med Svante (mer lättkelad får man leta i snön efter).

Bestämde mig efter ännu en timmes letande att gå hem och vänta utanför till dess matte skulle dyka upp. Bedrövat kastade jag en sista blick på det genomsparkade fältet, fick syn på något mörkt, kvistar tänkte jag men böjde mig ned. Nycklarna!!! Där var de! Alldeles bredvid Svantes sen länge upplockade skit.

Så underbar världen kan bli! Tänk vad en knippa nycklar kan ställa till med, tänk vad upphittade nycklar betyder för glädje och lön för mödan...